Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förkastning, paraklas - Förkisling - Förklarande - Förklaring - Förklassisk - Förklistring - Förklyftning - Förkolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKOLNING
ned till oerhörda djup. Sålunda begränsas de
stora kontinentblocken längs Stilla havet av
under c:a 45° in under kontinenterna stupande
brottytor, längs vilka rörelser kunnat spåras ännu
på djup över 500 km. [G.Fn]E.Nn.
Förkisling, avsättning av kiselsyra ur lösning i
ett poröst material, ant. ersättande andra lösliga
el. lösbara ämnen (metasomatos) el.
sammankittande och genomträngande (impregnerande)
lösa el. porösa massor. F. förekommer särsk. vid
varma källor (t.ex. gejsrar), och mycket ofta bli
organiska lämningar, ss. trä och ved, förkislade
(se Fossila skogar). Hos vissa växter kunna
stora mängder kiselsyra inlagras i cellväggen*.
Förklarande, jur., se Förklaring. Jfr Svarande.
Förklaring. 1) Jur. F. användes i svenskt juridiskt
språkbruk i väsentligt olika bemärkelser. I allm.
är f. motpartens skriftliga genmäle å klagandens
el. sökandens besvärsinlaga el. ansökan i
skriftligt förfarande, särsk. å besvär i överrätt, men
även vid lagsökningar och vissa rena
ansöknings-ärenden. Enl. regeln, att ingen skall dömas
ohörd, infordras, innan klaganden el. sökanden
kan vinna bifall till sin framställning, f. från
motparten, vilken även må insända sin f. med
posten. Förklarande kallas den, som avgivit
f. el. anmodats göra det. — F. kan emellertid
också betyda autentisk lagtolkning, meddelad av
K.m:t (RF §§ 83, 88). I äldre tider voro f. av
K.m:ts stadgar ganska vanliga, och f. blir då ofta
liktydig med resolution el. t.o.m. förordning. K.
2) Teol. Kristi f. (Mark. 9:22 ff., Matt. 17:1
ff., Luk. 9:28) avser enl. evang:s mening att vara
en gudomlig bekräftelse på den tidigare av Petrus
uttalade Messiasbekännelsen (Mark. 8: 29) och på
Jesu gudssonskap, att jämföra med dopberättelsen.
Ang. berättelsens historicitet ha olika meningar
framställts. Enl. somliga forskare skulle den vara
en i ett reellt förlopp omklädd Messiasbekännelse
från den äldsta lärjungakretsen el. urspr. en
uppståndelseberättelse, medan andra förmoda, att en
verklig Petrus-vision kan ligga till grund för
densamma. Jfr Kristi förklaringsdag. — I konsten
har Kristi f. framställts bl.a. av Giotto, Fra
Ange-lico och Rafael (Vatikanska galleriet). — Litt.: E.
Lohmeyer, ”Die Verklärung Jesu” (i ”Zeitschrift
für neutestamentliche Wissenschaft”, 1922). S.N.
Förklassisk, i mots. till klassisk el. högklassisk,
om den epok i Greklands kulturhistoria, som
ligger före de stora segrarna över perserna 480—479;
ett annat namn på denna epok är den
arkaiska tiden. Termen f. har emellertid också
liksom termen ”klassisk”, till vilken den alltid står i
relation, en vidare och mera svävande betydelse.
Förklistring, kem., se Stärkelse.
Förklyftning, geol., bergarters uppdelning efter
mer el. mindre regelbundet förlöpande sprickytor.
F. framkallas dels genom bergarters kontraktion
under och efter stelnandet i samband med
avkylning el. vattenförlust, dels genom mekaniska
processer inom jordskorpan, varvid förskjutningar
inom bergarterna framkallas. F. av det förra
slaget, som också kallas avsöndring, är i sht
vanlig i eruptiva bergarter. Även till synes
sprickfria eruptiv ha ofta en utpräglad klyvbarhet i
vissa riktningar (klåv), varigenom brytning för
tekniska ändamål underlättas. Vanligast är p a-
rallellepipedisk avsöndring, med två
mot varandra vinkelräta system av stående
för-klyftningssprickor (slag) samt ett tredje
vinkelrätt mot dessa (b o 11 e n s 1 a g). I basaltbäddar
el. gångar förekommer stundom pelarformig
avsöndring i långa sexsidiga prismor
vinkelrätt mot avkylningsytan. Klotformig
avsöndring är likaledes i eruptivbergarter
förekommande f., växlande från mikroskopiska
dimensioner i vissa sura lavor upp till meterstorlek i
graniter, dioriter och diabaser. — Sekundärt
uppstår f., när genom mekaniska processer i
jordskorpan bergarternas elasticitetsgräns och hållfasthet
överskrides. Under atmosfärstryck äro alla
bergarter spröda och deformeras elastiskt, till dess
håll-fasthetsgränsen överskrides, då kroppen brister.
Under tillräckligt högt tryck deformeras däremot
bergarterna plastiskt till en viss gräns, varefter
bristningar kunna inträffa. Bristningarna äro av
två slag: glidsprickor (ty. Scherrisse) och
tensionsprickor (ty. Zerrklüfte). De förra
utlösas vid deformationen längs ytor, där
förskjutningspänningen är maximal. När två el. flera
system av dylika sprickytor skära varandra längs
en gemensam axel, uppstår s t ä n g 1 i g f. (t.ex.
griffelskiffer). — Tensionsprickor uppträda vanl.
inom veckad berggrund, vars material undergått
en tänjning i veckningsaxelns riktning, varvid
sprickorna stå ung. vinkelrätt mot riktningen av
maximal tänjning. Ett specialfall är s.k. b o u d
i-n a g e, en stundom konglomeratliknande struktur,
som uppstår vid tänjning av en serie växellagrande
skikt av olika tänjbarhet, varvid de mindre
tänjbara avslitas längs tensionsprickor, som under
processen ofta kraftigt vidgas. Ett vanligt slag
av tensionsprickor äro s.k. fjädersprickor
(ty. Fiederspalten), vilka i parallella serier stå
diagonalt mot glidytor och uppkomma längs gränsen
av två mot varandra förskjutna skollor. I detta
fall kan den förskjutna skolians rörelseriktning
bestämmas. — Bankning är en med
berg-grundsytans topografi mer el. mindre konformt
orienterad f., orsakad av volymförändringar inom
ytzonen genom periodiska temperaturväxlingar. —
F. är av största betydelse för
denudationsproces-sernas förlopp, för dalarnas anläggning och
utformning, för den glaciala erosionen, vittringen
m.m. Kännedomen om densamma är nödvändig
för bergarters brytning och bearbetning. E.Nn.
Förkolning, biol., geol., processer, varigenom
organiskt, spec. vegetabiliskt, material under
reducerad syretillförsel omvandlas till kol. Den
minskade syretillförseln åstadkommes genom täckande
jordarter el. vatten. F. försiggår mycket långsamt
(under årmillioner) i olika etapper: förtorvning,
brunkols-, stenkols- och antracitbildning.
Utgångsmaterialet, som huvudsaki. består av kolhydrater,
vedämnen, hartser, vax och äggviteämnen,
undergår först en ofullständig oxidation (se Förtorving)
under frigörande av kolsyra och vatten samt
upplösning av vävnadsstrukturen. Sedan sker i
materialet, delvis genom bakteriers inverkan, inre,
molekylära omsättningar (polymeriseringar), varvid
bl.a. kolväten, ss. sumpgas, bildas och väterika
substanser samt kol anrikas. Förändringarna i den
kemiska sammansättningen hos de olika stadierna
kunna utläsas av följande tab.:
— 1277 —-
— 1278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
