Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlagsinteckning - Förlagskapital - Förlagslån - Förlagsman - Förlagsmärke - Förlagsrätt - Förlagssystem - Förlamning - Förlanda - Förledande - Förlig - Förlikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLAGSKAPITAL
och ansökan skall vara åtföljd av intyg från
magistrat el. landsfiskal ang. den drivna rörelsens
beskaffenhet. F. medför vid konkurs förmånsrätt
(efter tidsföljd) i de tillverkade varorna och för
tillverkningen avsedda råvaror (även i gruvor),
maskiner, dragare, redskap, ävensom rörelsens
utestående fordringar. F. medför ej någon panträtt
i visst gods (som fastighets inteckning), utan
låntagaren är obetaget att, som ju också är
nödvändigt för rörelsen, sälja av sina produkter.
Långivaren kan därför ej heller på gr. av f. låta
utmäta det intecknade. K.
Förlagskapital, se Förlag i).
Förlagslån, se Förlag i) och Förlagsinteckning.
Förlagsman, se Förlag i).
Förlagsmärke, symboliskt märke, monogram e.d.,
som ett bokförlag brukar åsätta titelblad och
omslag till av det utg. böcker. Jfr Boktryckarmärke.
Förlagsrätt (eng. Copyright}, rätt att ensam
genom tryck el. annorledes mångfaldiga och
sprida litterärt el. musikaliskt verk. Denna rätt
bildar ett moment i den mera omfattande f ö
r-fattarrätt*, som tillkommer verkets
upphovsman, förf., och efter hans död hans
dödsbodelägare men som enl. svensk lag i regel
upphör 30 år efter hans död. Dessförinnan kan
f. genom särskilt avtal förvärvas av annan
person, förläggare, som ombesörjer utgivningen.
Rättsförhållandet mellan förf, och förläggare har
i flera länder gjorts till föremål för särskild
lagstiftning, ant. i allmän civillag el. i fristående
lagar. I Sverige regleras f. i lagen om rätt till
litterära och musikaliska verk 30/s 1919 (ändrad
1931), där flera paragrafer äro av förlagsrättslig
innebörd. Viktigast torde få anses § 17, som
förbjuder utgivande av mer än en uppl. och
denna begränsad till 1,000 ex., såvida förf, ej
medgivit annorlunda, samt i övrigt stadgar, att
f. är förfallen, d.v.s. återgår till förf., därest
förläggaren ej inom 2 år efter mottagandet av
fullständigt manuskript utgivit verket. I detta
fall äger förf, behålla, vad han redan må ha
uppburit i betalning. Vidare stadgas, att f.
återgår, därest utgivet verk utgått ur bokhandeln
och förläggaren ej inom 1 år efter förf:s
framställning därom på nytt utg. verket.
Rättsförhållandet mellan förläggaren och förf, regleras
vanl. genom ett förlagskontrakt,
varigenom förf, på närmare angivna villkor överlåter
utgivningsrätten och förläggaren förbinder sig
att utge och sprida verket. Kontraktet
innehåller bl.a. bestämmelse om förf:s ersättning
(förf.-honorar), som oftast utgår med tantiem å
bok-handelspriset pr försålt ex. el. med en summa i
ett för allt. [U.v.K.]A.M.
Förlagssystem, industriell stordrift, vid vilken en
företagare (förläggaren) regelbundet sysselsätter
ett större antal arbetare i deras bostäder. F.
uppstod redan under medeltiden och hade då till
huvuduppgift att skapa en effektiv
försäljningsorganisation för hantverkarnas alster. Hemarbetarna
höllo sig själva med verktyg och råmaterial.
Senare har även f. uppstått, där arbetsgivaren
tillhandahåller allt nödigt material. Typisk
förlags-industri möter oss i hemindustrien i vissa
trakter av Västergötland, framför allt i Marks hd, där
tillverkning av ylle- och bomullstyger, stickning
etc. länge bedrevs i stor skala av hemarbetare,
som mottogo allt material och alla redskap i
förskott (i förlag) av arbetsgivare. F. är en
kapitalistisk företagsform men i motsats till
fabrikssystemet starkt decentraliserat. T.Er.
Förlamning, medicinsk term, som betecknar
genom sjuklig process upphävd funktionsförmåga,
särsk. av kroppens muskler och rörelseapparat
Fullständig f. kallas p a r a 1 y s, partiell p a r e s
Den beror oftast på sjukdomar i nervsystemet.
Allteftersom nervsystemets centrala el. perifera
apparater äro skadade, talar man om central
och perifer f. De centrala äro i allm. mera
komplicerade och omfatta stora muskelområden.
Vanlig sådan är halvsidig f., omfattande arm, ben
och ansikte (h e m i p 1 e g i), vilken åstadkommes
genom skada å motsatta hjärnhalvan. De perifera
f. vållas av skador på de nerver, som gå från
centrala nervsystemet till musklerna och förgrena sig
i dessa. Utmärkande för dessa är, att muskeln
förtvinar, blir mjuk och slapp och småningom
försvinner (atrofierar) samt att reflexerna upphävas.
Om den förlamade muskeln retas med elektriska
strömmar, ser man, hurusom retbarheten ant. är
fullst. upphävd el. förändrad, så att man får tröga
rörelser, liknande en masks. Perifera f. visa stor
tendens att gå tillbaka, på gr. av att de perifera
nerverna ha en stark tendens till återväxt, om de
skadade nerverna få tillfälle att utväxa i sina banor
(regenerera). Skador i det centrala nervsystemet
kunna i allm. icke återbildas. Även de centralt
betingade f. visa emellertid stor tendens att gå
tillbaka på gr. av den stora förmåga av
omorganisation och anpassning, som centrala
nervsystemet besitter. Orsak till perifera f. äro dels yttre
våld (kross- el. skottskador), dels kroniska
förgiftningar (alkohol, bly etc.), infektionssjukdomar
(difteri, influensa), avitaminoser (ss. beri-beri).
Orsaker till centrala f. äro olikartade sjukdomar i
centrala nervsystemet (hjärnblödningar,
inflammationer, svulster o.s.v.). — Jfr Domning. S.Ir.
Förlanda, socken i Fjäre hd i Halland och
församling i Fjärås och Förlanda pastorat i Fjäre
och Viske kontrakt av Göteborgs stift, närmast
s. om sjön Lygnern; 54,36 km2, därav 49,32 land;
595 inv. (1948; 12 inv. pr km2). F. är i stort sett
en skogig och karg bergstrakt med huvudbygden
i Löftaåns delvis vattensjuka dal. Åkern utgör
13% av landarealen, skogsmarken 61%. Den nuv.
kyrkans torn är uppfört 1828, byggnaden i
övrigt 1885; romansk dopfunt. — Namnets första led
är väl trädnamnskollektivet fyri, furuskog, senare
leden är plur. av land, sannol. i bet. mark vid
vatten, strandmark (jfr ”Ortnamnen i Älvsborgs
län 1:1, 1948, sid. 62, med litt.). Kyrkbyn ligger
omedelbart n. om Löftaån. Namnet skrevs 1440
Förlanda. P.;Er.
Förledande, jur. Om f. till brott i allm. se
Anstiftare. F. av annan, i sviklig avsikt, till oskälig
rättegång betraktas som en avart av trolöshet mot
huvudman*. Om svikligt f. i övrigt se Skuldebrev
och Svek.
Förlig, sjöv., belägen i fören el. förens riktning.
— Förlig vind (av föra}, gynnsam vind, vind
kommande från någon riktning akter om tvärs.
Förlikning. 1) Jur., reglering av ett privat
rättsförhållande genom avtal mellan kontrahenterna,
där
— 1283 —
— 1284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
