Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmyndare - Förmyndarekammaren i Stockholm - Förmyndarregering - Förmyndarräfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMYNDAREKAMMAREN I STOCKHOLM
derskapet. Förmynderskapet är ett medborgerligt
förtroendeuppdrag, som man endast på särskilda, i
lagen om förmynderskap 27/e 1924 uppräknade skäl,
s.k. laga ursäkter, får undandraga sig. F. skall
med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa. Har denne fyllt 16 år, bör f.
inhämta hans mening i alla viktiga honom rörande
angelägenheter. F. står under tillsyn av
överförmyndare (se d.o. och Förmyndarekammaren i
Stockholm) och förmynderskapsdomstolen, den
domstol, där förmynderskapet är inskrivet. Vid
förvaltningen av omyndigs egendom är f.
bunden av stränga regler. Aktier och andra
värdepapper samt fordringar, som icke med
fördel och trygghet kunna behållas, skola försäljas,
resp, indrivas samt den omyndiges penningmedel
placeras i vissa svenska obligationer el.
inteckningar med bästa förmånsrätt el. insättas i
sparbank el. annan bank. Avvikelse från dessa
för-valtningsregler må ske endast med
överförmyndarens samtycke och på särskilda skäl. Omyndigs
penningar och värdepapper skola hållas väl
avskilda från f:s egna och, om värdehandlingarnas
sammanlagda värde överstiger 2,000 kr, nedsättas
i banks notariatavd., som endast med
överförmyndarens samtycke må utlämna dem till f. För
ingående av lån el. växelförbindelse för myndlingens
räkning kräves överförmyndarens bifall, för
försäljning el. inteckning av fastighet domstolens
tillstånd. F. åligger att årl. före 15/2 till
överförmyndaren avgiva noggrann redovisning över sin
förvaltning samt, då han lämnar förmynderskapet,
slutredovisning, som kan klandras vid domstol.’ ■—
Litt: ”Den nya förmynderskapslagen jämte
dithö-rande författningar”, med förklaringar utg. av E.
Stenbeck & A. Lindhagen (1924). K.
Förmyndarekammaren i Stockholm. Genom k.f.
27/4 1667 inrättades en ”Arfs- och
förmyndarekammare” för Stockholm med närmaste uppgift att
utöva en verksam kontroll över förvaltningen av
ofrälse omyndiga i huvudstaden tillhörig egendom.
Den omhändertog omyndigas och bortavarandes
penningmedel, vilka förräntades efter en av K.m:t
fastställd räntefot, och tog i förvar dem tillhöriga
värdehandlingar. F. hade även att öva tillsyn över
de omyndigas personer och uppfostran. — Fr.o.m.
1934 utgör f. en avd. vid Stockholms rådhusrätt,
och dess uppgift är begränsad till handhavandet
av de åligganden, som enl. förmynderskapslagen
ankomma på överförmyndare. Den består av
borgmästaren som ordf., 1 rådman och 3 i:e assessorer.
De sistn. äga dock i vissa fall var för sig
beslutanderätt i F:s ställe. Den förvaltning av
omyndigas penningmedel, som tidigare ålåg F., har
fr.o.m. nämnda år övertagits av stadens
drätselnämnd, till vilken F:s samtliga tillgångar jämte
till F. inflytande inkomster övergått under villkor,
att staden svarar för alla F. åvilande
förpliktelser. H.Hd;E.Spr.
Förmyndarregering, den regering, som i stater
med monarkisk styrelseform för riksstyrelsen
under en konungs omyndighetstid. I Sveriges
författning äro formerna för f. reglerade i RF § 67.
Bestämmelserna, vilka hittills icke kommit att
till-lämpas, äro i huvudsak följ. Då tronen bestiges av
omyndig konung och riksdagen icke är samlad,
skall statsrådet, som interimistiskt för regeringen,
inom 15 dagar efter den förre konungens död
sammankalla riksdagen. ”Utan avseende på något
den avlidne konungens testamente ang.
riksstyrelsen” äger därpå riksdagen att inom 7 dagar från
öppnandet välja f. Om dödsfallet inträffar under
pågående riksdag, vilket fall RF förbigått med
tystnad, räknas tiden för valet från dagen för
dödsfallet el. från den dag detsamma officiellt
delgavs riksdagen — om vilketdera äro meningarna
delade. Innan valet förrättas, har riksdagen att
bestämma, huruvida f. skall utgöras av 1, 3 el. 5
förmyndare. Kunna kamrarna icke inom 3 dagar
enas om antalet, skall frågan avgöras av en
skiljenämnd. Själva valet av f. förrättas av en valnämnd
om 64 personer, utsedda 32 av vardera kammaren,
och tillgår så, att varje led. av nämnden på en
sluten lista föreslår kandidater till ett antal, som med
1 överstiger det bestämda. Till det bestämda
antalet och i ordning efter röstetalet ställas därefter de
sålunda föreslagna under omröstning var för sig,
varvid för val erfordras absolut majoritet. Inga
valbarhetsvillkor äro stadgade. F. utövar
riksstyrelsen, till dess konungen nått myndig ålder.
Några särskilda ansvarighetsbestämmelser för f.
el. någon närmare reglering av dess verksamhet
innehålla grundlagarna icke. — I Sveriges
historia ha f. från medeltiden intill det nuv. statsskickets
tillkomst förekommit åtskilliga gånger. Hur
styrelsen utövades under Birger Magnussons
minderårighet 1290—98 är omstritt; faktiskt var marsken
Tyrgils Knutsson Sveriges regent. Under Magnus
Erikssons omyndighet 1319—32 styrdes Sverige av
rådet, under drotsens ledning. Drottning
Kristinas f. 1632—44 bestod av de 5
riksämbets-männen. F. under Karl XI :s minderårighet 1660
—72 utgjordes av änkedrottningen Hedvig
Eleonora och de 5 riksämbetsmännen, under Karl XII:s
korta omyndighet 1697 av Hedvig Eleonora och 5
kungl. råd. 1792—96 fördes f. av hertig Karl som
ensam regent. E.Spr.
Förmyndarräfsten brukar man kalla de åtgärder,
som vidtogos mot dem, vilka fört styrelsen under
Karl XI:s omyndighetstid. Förmyndarna hade
visserligen 1672 erhållit ansvarsfrihet av konungen,
men den gavs utan verklig granskning. 1675, då
såväl de utrikespolitiska som de finansiella
vådorna av deras politik framträtt, yrkade ständerna på
tillsättandet av en granskningskommission, och
konungen samtyckte. Arbetet saboterades dock av
byråkratien och fördröjdes genom kriget samt blev
därför färdigt först 1680. Det ställde
förmyndarregeringens finansförvaltning i en mycket dålig
dager. Vid riksdagen s.å. anhöllo ständerna att få
del av kommissionens arbete och att förmyndarna
skulle få förklara sig. Konungen samtyckte och
befallde ständerna att även utse domare. Efter
något motstånd bland adeln uppsatte också
ständerna ett förslag, varpå konungen ur detta utsåg 36
personer att utgöra den s.k. stora kommissionen.
Inför denna ställdes alla rådsherrarna från
förmyndartiden till ansvar, och trots protester måste
de foga sig. Anmärkningarna avsågo särsk.
donationer och löneförhöjningar till rådet självt, till
andra personer mot RF:s bud om sparsamhet
därmed, samt överskridande av 1662 års stat. Stort
inflytande hade åklagarna, särsk. Jacob
Gyllenborg, men konungen ingrep ofta själv. Domarna
— 3 —
— 4 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
