Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmyndarräfsten - Förmynderskap - Förmynderskapsrätt - Förmåga - Förmånsrätt, prioritet - Förmånstagare - Förmänniskor - Förmärs - Förmögenhet - Förmögenhetsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMÖGENHETSBROTT
avkunnades okt. 1681—maj 1682, men först 1689
hade en särskild likvidationskommission slutfört
uträkningen av beloppen. I allt tvangs
aristokratien att betala 4 mill. dal. smt, vilket i förening med
reduktionen gav dess maktställning dödsstöten. —
Litt.: O. Varenius, ”Räfsten med Karl XI:s
förmyndarstyrelse” (2 bd, 1901—03). PS.
Förmynderskap, se Förmyndare.
Förmynderskapsrätt, jur., se Förmyndare. Jfr
Familjerätt.
Förmåga, psykol., se Förmögenhet.
Förmånsrätt, jur., även kallad prioritet, rätt
till företräde framför annan, särsk. om vissa
fordringsägare. Man brukar skilja mellan
speciella f., vilka endast gälla i viss egendom,
samt allmänna f., som omfatta gäldenärens
alla tillgångar. Mellan de olika f. råder en viss
rangordning, förmånsrättsordning, efter
vilken de njuta betalning, om egendomen ej räcker
till för alla förmånsrättsberättigade. Från f., som
endast gäller vid konkurs och, vad angår
speciella f., vid utmätning, böra noga skiljas panträtt*
och retentionsrätt*. Vissa f. äro emellertid
förbundna med panträtt, och i äldre tid
sammanblandades de allmänt med panträtter. Före alla f. går
naturligtvis annan person tillkommande äganderätt
till föremål i gäldenärens besittning. Främst bland
f. komma så sjöpanträtterna enl. Sjölagen. De äro
speciella och kunna i allt väsentligt endast göras
gällande i pantföremålet (fartyg, frakt, last). I
2:a rummet bland f. stå fordringar, för vilka
borgenären har lös sak som pant, vare sig i egen hand
el. genom någon annan, i 3:e rummet fordringar
med retentionsrätt i viss lös sak. Sistn. båda f.
äro speciella, gälla blott i saken, men
fordrings-rätten sträcker sig i övrigt till hela
förmögenheten. I 4:e rummet komma åtskilliga allmänna f. i
en viss inbördes ordning: kostnader för
begravning, bouppteckning och läkarvård åt avliden,
tjänstefolks och tjänstemäns lön el. pension för sista
året samt annan arbetares avlöning för 6 mån. och
viss begravnings- och sjukhjälp, livränta och
skadestånd för obehörigt avskedande. I 5:e rummet
komma hyresvärdens speciella, med
retentionsrätt förenade f. i hyresgästens i fastigheten
förvarade lösören för 1 års hyra, i 6:e rummet rätt till
tionde, ränta och annan avgäld ur fast egendom
samt fastighetsskatt och jordägares rätt till
arrende för jorden och lega för uthyrda kreatur och
redskap, allt förfallet högst 1 år förut, ävensom för
husröta och vanhävd, i 7:e rummet
förlagsinteck-ning* åt bergsbruk el. fabrik i det intecknade,
för kapital och 3 års ränta, i 8:e borgenär, för vars
fordran lösegendom utmätts, i det utmätta godset,
om konkurs ej följer inom en månad; som p:e
det mycket viktiga fallet inteckning i fast egendom
för intecknat belopp jämte 2 års ränta med
företräde mellan olika inteckningshavare efter dagen, då
inteckning söktes. I io:e rummet kommer
omyndigs fordran hos förmyndaren för
ersättningsanspråk i anledning av förmynderskapet; talan skall
dock väckas inom 2 år från förmynderskapets
upphörande, men f. omfattar förmyndares hela
förmögenhet, 11 :e rummet intager kyrkors, städers,
Kronans samt allmänna inrättningars och kassors f.
hos uppbördsmän för innestående uppbörd,
fordringar hos utmätningsmän, för vad till dem i
så
dan egenskap överlämnats, samt Kronans f. hos
övriga tjänstemän, för vad de i tjänsten mottagit;
I2:e rummet Kronans f. i skattskyldigs
lösegendom för sista och löpande årets utskylder, dock
icke fastighetsskatt; 13 :e en allmän f., sista och
löpande årets kommunal- och kyrkoutskylder.
övriga fordringar, vilka alltså icke äga f., få sedan
betalt i förhållande till sina belopp, dock gäller
att ”böter äga minsta rätt” och alltså njuta
betalning sist av alla skulder. K.
Förmånstagare. 1) Inom försäkringsrätten: den
person, till förmån för vilken en försäkring är
tagen och som äger uppbära försäkringssumman.
Oftast är f. uttryckligen angiven i avtalet, ”insatt
f.”. Bl.a. kan innehavaren av försäkringsbrevet på
detta sätt berättigas. Är ej bestämd f. angiven,
anses skadeförsäkring gälla till förmån för en var,
som i egenskap av ägare till el. panthavare m.m.
i godset har intresse av att dess värde icke
minskas el. går förlorat. Vid livförsäkring skall, där f.
är insatt och kapitalet utfaller efter
försäkringstagarens död, detta ej ingå i den dödes
kvarlåten-skap, men f. är skattskyldig som för arvfallen
egendom, i vissa fall dock endast om beloppet
överstiger 15,000 kr. — 2) I n. Sverige användes
f. även i betydelsen undantagstagare. K.
Förmänniskor, se Pithecanthropus.
Förmärs, sjöv., fockmastens märs.
Förmögenhet. 1) Jur., någons samlade
ekonomiska tillgångar, sedan skulder avdragits.
2) Psykol. Psykologien före J. F. Herbarts tid
förklarade sådana fenomen som tänkande, känsla
och vilja som utslag av en psykisk kraft,
”förmåga” el. ”förmögenhet”; d.v.s. en psykisk f. är
”själen tänkt som liggande till grund för” en viss
typ av psykiska förlopp el. egenskaper. Detta är
en ren cirkelförklaring. I vetenskaplig psykologi
begagnas därför t.ex. minne, uppmärksamhet,
känsla etc. endast som populärt beskrivande, ej
som förklarande termer.
Förmögenhetsbrott. Till f. hänföras enl. svensk
straffrätt, Strafflagen, kap. 20—23, brott,
varigenom någon angriper annans förmögenhet. Då
”förmögenhet” emellertid icke är något entydigt
begrepp, användes icke själva ordet i lagen. Bland
f. utgöras de flesta och viktigaste av sådana brott,
där angreppet mot annans förmögenhet består i
att denne tillskyndas ekonomisk skada, en
försämring av sin förmögenhetsställning. Redan en
avsevärd fara för slutlig förlust kan i vissa fall
innebära en sådan försämring. Till f. räknas icke
alla brott, som förövas med vinningsuppsåt, t.ex.
ej mord för betalning, men flera av de viktigaste
f. äro vinningsbrott, vid vilka den brottsliga
gärningen el. en därav framkallad disposition
innebär vinning för gärningsmannen och skada för
målsäganden, d.v.s. en omedelbar
förmögenhets-överföring. Hit höra stöld, rån, bedrägeri,
förskingring, utpressning och ocker. Vid trolöshet
mot huvudman och vissa fall av oredligt
förfarande fordras icke vinning utan endast omedelbar el.
medelbar skada för målsäganden. För egenmäktigt
förfarande, olovligt förfogande och vissa fall av
oredligt förfarande, vilka utgöra kompletterande
brottstyper till resp, stöld, förskingring och
bedrägeri, kräves icke ens skada, varför de endast
något oegentligt kunna betecknas som f. Vid de
— 5 —
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
