Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmögenhetsskatt - Förmörkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMÖRKELSE
Förmögenhet Förmögenhetsskatt
30,000 kr men ej 100,000 kr o kr för 30,000 kr och 0,6 °/o av återstoden
100,000 ,, ,, ,, 150,000 ,, 420 ,, ,, 100,000 ,, „ 1,0 »/o ,, „
150,000 „ ,, ,, 200,000 „ 920 ,, ,, 150,000 ,, ,, 1,2 »/o ,, ,,
200,000 ,, ,, ,, 300,000 ,, 1,520 ,, ,, 200,000 ,, ,, 1,5 °/o ,, „
300,000 ,, och högre 3,020 ,, ,, 300,000 ,, ,, i,b % ,, ,,
ingår i rörelse el. annat företag, värderas efter
reglerna för gott affärsbruk, medan fordringar
diskonteras efter 5 °/o. Detta betyder, att värdet
av en evigt utgående ränta sättes till 20 ggr det
årliga beloppet.
För fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt
familjestiftelse utgår f. enl. ovanst. tab.
Förmögenhet, som ej uppgår till 30,000 kr, är
alltså skattefri. För föreningar och andra
stiftelser än familjestiftelser uppgår skatten till 1,5 °/oo
av den del av förmögenheten, som överstiger 5,000
kr; förmögenhet upp till 5,000 kr är skattefri. För
fysiska personer och dödsbon erhålles dock en viss
reduktion av f. genom stadgandet i § 9, att om den
skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 ggr ett
belopp, motsv. summan av de för den
skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enl.
förordningen om statlig inkomstskatt fastställda
inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med
medgivet förlustavdrag, sammanräknad
nettoinkomst, skall den beskattningsbara
förmögenheten blott uppgå till 30 ggr detta belopp,
dock minst 50 °/o av den skattepliktiga
förmögenheten. C.Wr.
Förmörkelse, en himlaföreteelse, vid vilken en
lysande himlakropp blir osynlig el. försvagad för
oss, ant. därigenom att en annan kropp kommer
emellan el. att den skugga, som kastas av någon
kropp, gör himlakroppen osynlig el. dunkel. En
sådan f. inträder varje gång en himlakropp
passerar tvärs över en stjärna (se Betäckning). De för
oss viktigaste f. äro f. av solen och månen.
1) Månförmörkelser inträffa, då månen
vid fullmåne inträder i jordens skugga. Låt i
nedanstående fig. S beteckna solen och fg en del av
månens bana kring jorden. Då beteckna CE och DE
till approximativt 214
jordradier. Då
månens medelavstånd
från jorden uppgår
till ung. 60
jordradier, är jordens
kärn-skugga alltså mera
än 3 ggr längre än
månens avstånd från jorden. Skuggans bredd
fg på månens avstånd uppgår till ung. 2,6
mån-diam., så att månskivan vid en total f.
fullständigt omslutes av kärnskuggan. Man kan ock
härav beräkna en f:s varaktighet. Om f. är central,
vilket betyder, att månen passerar genom
kärn-skuggans centrum, varar en total månförmörkelse
ung. 1 tim och 40 min och en partiell förmörkelse
ung. 3 tim och 44 min. Är f. icke central, är dess
varaktighet kortare. — Vid beräkningen av
jordskuggans längd antogo vi, att solstrålarna
fortplanta sig rätlinigt framåt. Detta är emellertid
icke fallet vid strålarnas passage genom jordens
atmosfär. På gr. av strålarnas brytning vid denna
passage blir den verkliga kärnskuggan, dit intet
ljus kommer, endast ung. 40 jordradier lång och
sträcker sig i fig. 1 till H och når ej fram till
månen. Månen blir därför vid en månförmörkelse
belyst av det ljus, som passerat jordens atmosfär,
och antar i denna belysning en matt kopparröd
färg. Undantagsvis inträffar, på gr. av täta moln
i jordens atmosfär, att intet solljus passerar genom
atmosfärens lägre delar. Följden kan då bli, att
månen helt och hållet försvinner vid
månförmörkelser. — En månförmörkelse är synlig på
alla orter, där månen under f. befinner sig över
horisonten.
2) Solförmörkelser inträffa, då månen
(vid nymåne) för en observatör på jorden
betäcker hela el. någon del av solens skiva. Om
solens hela skiva betäckes av månen, säges
solförmörkelsen vara total, om endast en del av
skivan betäckes, partiell. Om vid den partiella
solförmörkelsen månen betäcker endast solens
mitt, kallar man f. ringformig; solen
omgiver då som en smal ring månens mörka skiva. —
Låt i fig. 2 S, M och J beteckna medelpunkterna för
solen, månen och jorden. Då betecknar den av
linjerna AKO och BLO begränsade konen månens
Fig. 2. Solförmörkelse.
Fig. 1. Månförmörkelse.
gränserna för den av solen kastade kärnskuggan och
linjerna DF och CG gränserna för den s.k.
halvskuggan. Om månen helt och hållet befinner sig inom
kärnskuggan, inträder en total
månförmörkelse, och när månen befinner sig endast delvis
innanför kärnskuggan, inträffar en partiell
månförmörkelse. — Man finner lätt av
figuren, att kärnskuggans längd förhåller sig till
jordens radie, som jordens avstånd från solen
förhåller sig till skillnaden mellan solens och jordens
radier. Härav följer, att skuggans längd uppgår
helskugga. Månskuggans längd MO är beroende
av solens och månens storlek och läge och varierar
rätt mycket, huvudsaki. på gr. av ändringarna i
månens avstånd från jorden. I medeltal uppgår
månskuggans längd till 58,6 jordradier, och
eftersom månens medelavstånd från jordens centrum
uppgår till 60,3 jordradier och således dess
medelavstånd från jordytan till 59,3 jordradier, så
framgår det, att månskuggan vid nymåne i
medeltal icke når fram till jordytan. Det följer härav,
att solförmörkelser i medeltal äro partiella. Om
— 11 —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
