Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtorvning - Förtrav - Förtriangel - Förtroendeman - Förtroendepakten - Förtroendepedagogik - Förtroenderåd - Förtroendesyssla, förtroendeämbete - Förtroendevotum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROENDEVOTUM
förändringar av den organiska strukturen. F.
kallas i allm. humifiering, och alltefter torvens
grad av sönderdelning talar man om olika
humi-fieringsgrader (se Humusämnen). Ordet f ö
r-m u 11 n i n g* användes också ehuru ej fullt riktigt
som synonym för humifieringen. Od.
Förtrav, krigsv., tidigare skyddsavdelning vid
frammarsch, bestående av kav.; förekommer
numera ej. Jfr Fjärrskyddstrupper.
Förtriangel, sjöv., se Segelmätning.
Förtroendeman, i) Beteckning på folkvald
representant, t.ex. led. av riksdagen, landsting,
stadsfullmäktige el. kommunalfullmäktige el. av
dem tillsatta nämnder och styrelser. Särsk. i
fråga om kommunala nämndledamöter brukar
denna beteckning användas i mots. till
tjänsteman. På senare år ha allt flera grupper av
kommunala ärenden måst överlämnas till
heltidsanställda tjänstemän, men man söker dock så
mycket som möjligt reservera beslutanderätten i
viktigare ärenden åt f., medan utredningar,
rutinbeslut och verkställighetsåtgärder med fördel
utföras av tjänstemän. — 2) Beteckning på
heltidsanställd ordförande i ett fackförbund. På
senare år har denna beteckning i stor
utsträckning ersatts med benämningen
förbundsordförande. A.E.
Förtroendepakten, benämning på en
överenskommelse, som träffades i samband med
konferensen i Lausanne 1932 om reglering av det tyska
krigsskadeståndet. F. undertecknades i första
hand av Frankrike och Storbritannien. Senare
anslöto sig ett flertal stater, bl.a. Sverige.
Pakten hade formen av en deklaration om
”öppenhjärtigt meningsutbyte” mellan makterna i
europeiska frågor men fick ingen anmärkningsvärd
betydelse.
Förtroendepedagogik, benämning på den
pedagogik, som icke söker uppfostra genom
befallningar och hot utan söker befordra barnets
moraliska växt genom att varligt handleda det och
visa förtroende för och tillit till dess förmåga
att självständigt utföra sitt arbete. Äldre tiders
pedagogik byggde på läran om arvsynden,
varför man förutsatte, att barn, som icke höllos
under sträng uppsikt, måste hitta på rackartyg
och bryta mot givna förbud. Modern pedagogik
utgår från att barnet föds med vissa
dispositioner och att miljön i hög grad bestämmer, vilka
som skola utvecklas el. hållas tillbaka. För att
skapa förutsättningar för en god
karaktärsutveckling söker man därför uppmuntra barnets
intressen och självverksamhet. Yttre disciplin
betraktas av den moderna pedagogiken varken som
mål el. som medel. Genom att i skolan göra
eleverna intresserade av stoffet och uppmuntra
deras självverksamhet försöker man slippa ifrån
tidigare disciplinära problem. Intresset för
stoffet räknar man också som en så viktig faktor,
att den i viss mån kan eliminera kontroll och
övervakning. Man anser, att läraren genom att
visa tilltro till eleverna och deras arbetsförmåga
skapar iver hos dem att göra sitt bästa utan
att anlita otillåten hjälp. Genom att låta eleverna
själva ta hand om ordningsuppgifter i klassen
och klassrummet kan läraren visa dem sitt
för
troende och därigenom bidra till deras utveckling
till självständighet. F. kan dock icke tillämpas
var och hur som helst. Barnen måste både i
hem och skola småningom uppfostras till
självständighet i arbete och handling. Därvid är det
också en viktig förutsättning, att barnen känna
förtroende för den vuxne och våga lita på att
han är konsekvent i sitt handlande. Även det
mest välartade barn kan svikta, om det plötsligt
får sig pålagt en ansvarsbörda, som icke svarar
mot dess allmänna mognadsgrad. Så t.ex. torde
det vara olämpligt att utan förberedande åtgärder
låta eleverna få en provskrivning utan
övervakning. Endast småningom kunna barnen tränas att
låta bli att använda sig av den otillåtna hjälp,
som står till buds. F. måste tillämpas med
varsam förståelse för barnets psykologi och
individernas egenart samt kräver av uppfostraren ett
noggrant iakttagande av hur hans egna
reaktioner och ord påverka barnet. — Litt.: E. B. Gauffin,
”Karaktärsdaning genom social fostran” (1928);
S. Åstrand, ”Förtroendemetoder i skoluppfostran”
(s.å.); E. Boman, ”Uppfostran genom
undervisning” (1932); E. Skäringer-Larson, ”Demokratisk
fostran i USA” (1941); E. Fransson, ”Uppfostran
och upprustning” (s.å.). E.Bng.
Förtroenderåd, det i Sverige hävdvunna namnet
på ett riksdagspartis styrelse. Alla nuv.
riksdagspartier ledas av f. Antalet led. växlar mellan
högst 17 och lägst 5. F. finnas även i
Folkpartiets och Bondeförbundets riksorganisationer.
Folkpartiets riksorganisations f. består av 15 av
landsmötet valda led. samt 29 av
valkretsförbunden valda led. I partiets f. ingå även led.
i partiets verkställande utskott. Bondeförbundets
f. räknar 33 medl. De jämförelsevis manstarka f.
utgöra i detta fall ett mellanting mellan styrelse
och representantförsamling. F. sammankallas
minst en gång om året och i övrigt i regel
endast, när för partierna särsk. betydelsefulla
frågor skola avgöras, t.ex. vid val av partiledare,
regeringsbildning o.d. Det har även förekommit,
att riksorganisationens f. uttalat sig över
riksdagsgruppens politik. De egentliga styrelsevärven
åvila mindre arbetsutskott el. verkst. utskott. J.B.
Förtroendesyssla, förtroendeämbete, se
Förtroendeämbetsman.
Förtroendevotum kallas ett beslut, som en
parlamentarisk församling fattar genom votering i
akt och mening att markera, att den önskar, att
regeringen el. någon dess ledamot skall stanna
på sin post. Ofta har voteringen till sin
förutsättning, att regeringen gjort frågan till en
ka-binettsfråga. Sambandet mellan de båda
begreppen kommer till uttryck i den franska
beteckningen för kabinettsfråga: question de confiance.
F. förekommer i Frankrike ofta i samband med
dagordningsinstitutet. I England förekommer f.
också i den formen, att underhuset avslår
oppositionens förslag till amendements till den adress,
varmed det besvarar trontalet. En annan form
för f., vanlig både i Frankrike och England, är
avslag på de förslag till misstroendevotum, fra.
motions de censure, eng. motions of censure, som
framställts. F. hör intimt samman med
parlamentarismen. I Sverige har det förekommit, att
regeringen långt före dess genombrott, angelägen
— 109 —
— no —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
