Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtroendevotum - Förtroendeämbetsmän - Förtrupp - Förträngning - Förtullning - Förtvining - Förtvålning - Förtvålningstal, försåpningstal - Förtändning - Förtätning - Förtöja - Förundersökning i brottmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROENDEÄMBETSMÄN
om ett friktionsfritt samarbete med riksdagen,
ställt kabinettsfråga och fått f. F.Lth.
Förtroendeämbetsmän, den hävdvunna
benämningen på de svenska ämbetsmän, vilka enl.
grundlagen (RF § 35) inneha
förtroendesysslor och därför kunna entledigas el.
förflyttas, när helst K.m:t ”prövar rikets tjänst det
fordra”, d.v.s. utan rannsakning el. dom, efter
gottfinnande. De äro således i mots. till vissa
andra kategorier av ämbets- och tjänstemän
amovibla el. avsättliga. Den avgörande
synpunkten för att här åsidosätta Statens
befattningshavares principiella oavsättlighet och därmed
inkräkta på deras trygghet och självständighet,
har varit den, att vissa sysslor förutsättas
innefatta uppgifter, som icke kunna tillfredsställande
fyllas utan överhetens fulla förtroende.
Grundlagen har genom uppräkning angett, vilka
ämbetsmän som skola anses som f. Uppräkningen
ansluter till den faktiska
förvaltningsorganisationen vid tiden för grundlagens tillkomst. De
förändringar och utvidgningar, som stadgandet
senare undergått, ha varit få och ligga därtill
långt tillbaka i tiden. Enl. grundlagsbudets nuv.
lydelse falla därunder följ, kategorier av
ämbetsmän, näml, statsråden, ”presidenter och chefer för
kollegier el. de i dessas ställe inrättade verk”, vidare
justitiekanslern, cheferna för fångvården,
lantmä-teriet. Statens järnvägar, lots-, post-, telegraf- och
tullverken samt skogsväsendet, expeditionschefer,
överståthållaren, underståthållaren och
polismästaren i Stockholm, landshövdingarna, en rad
högre militära befattningshavare samt
utrikesförvaltningens ämbets- och tjänstemän.
Uppräkningen är avsedd att vara fullständig, och
stadgandets undantagskaraktär tillåter ej dess
utvidgning genom analogi. Även om det urspr.
kan ha varit meningen att till f. räkna samtliga
chefer för Statens centrala förvaltningsverk, torde
det icke gå att därunder innefatta andra än de
uppräknade. I följd därav äro t.ex. cheferna för
Skolöverstyrelsen och Kontrollstyrelsen m.fl. icke
att betrakta som f. De äro icke särsk. nämnda
och ej heller ”chefer för kollegier el. de i
dessas ställe inrättade verk”. Till denna sistn.
kategori höra numera endast Kammar- och
Kom-merskollegium, Statskontoret samt Armé- och
Marinförvaltningarna. Att vissa andra, med dessa
jämförliga ämbetsmän icke äro f., behöver dock
icke betyda, att de äro oavsättliga. Den nödiga
anpassningen efter förvaltningens utveckling har
fått ske på andra vägar, främst genom
bestämmelser i avlöningsreglementen o.d. om
fullmaktens ersättande med andra rättsliga
tillsättnings-former. Särsk. har därvid använts tillsättande
medelst förordnande, vilket anses kunna på given
anledning när som helst återkallas. Härigenom
har den urspr. till f. begränsade avsättligheten
kommit att få en relativt vid tillämpning även
utanför kretsen av f. el. med dem jämförliga
statliga befattningshavare. I praxis har
grund-lagsbudet om f. eg. blott tillämpats på diplomater
och numera också högre militära
befattningshavare. F. inom utrikesförvaltningen el.
försvars-väsendet kunna näml, av K.m:t försättas i
dispo-nibilitet* mot åtnjutande av s.k. expektans- el.
disponibilitetsarvode; numera gäller härom
Sta
tens allmänna avlöningsregl. 30/e 1948 (SFS 436/48),
§ 14. H.Ci.
Förtrupp, krigsv., närskyddstrupp ur
marschgrupp under frammarsch. F. skall avlägsna
(övervinna) hinder, försvåra fiendens markspaning,
skydda marschgruppens huvudstyrka mot
överraskande anfall framifrån samt förbereda
huvudstyrkans insättande till strid. F. består av inf. samt
efter tillgång och behov pansarvärns-, pansar-,
ingenjör-, sjukbårar- och gasskyddstrupp. F.
understödes i regel av ur huvudstyrkan framdraget
art. Alltefter f:s styrka avdelas förkompani och
(el.) förpatrull, vid behov flanktrupp. S.Bn.
Förträngning, psykol., se Psykoanalys.
Förtullning, se Returförtullning och
Tullan-givning.
Förtvining, med., se Atrofi.
Förtvålning, kem., kallas hydrolys* av estrar
och nitriler genom inverkan av syror och baser.
Namnet har uppkommit därigenom, att tvål
er-hålles som produkt vid sönderdelning med
natron-lut av i naturen förekommande fetter*,
glycerin-estrar av högmolekylära fettsyror. I senare fallet
kallas f. även försåpning el.
saponifika-t i o n.
Förtvålningstal, försåpningstal, se Fetter.
FöTtändning, vid förgasarmotorer den
vevaxel-vinkel före övre dödpunkten (”tändvinkel”), på
vilken tändningen inställts. Med f. kompenseras
den fördröjning i tändförloppet, som beror på
att genomtändning av gasmassan ej sker
ögonblickligen. Den för maximaleffekt hos motorn
erforderliga f. beror av varvtalet och ökar med
detta. Inställes f. för högt, uppstår baktändning*
vid starten och knackning under drift. Vanliga
värden på optimala tändvinkeln är för en
4-takts bilmotor vid 500 varv/min 8—10 och vid
3,000 varv/min 20—25 vevaxelgrader. Vid
2-takts motorer har man i regel att räkna med
långsammare genomtändning och får därför
använda större tändvinklar. Till förhindrande av
knackning använder man vid moderna,
högkom-primerande motorer automatisk tändförställning
(svarande mot undertrycket i insugningsröret), så
att tändvinkeln minskar, då motorn belastas hårt,
d.v.s. då trotteln är fullt öppen. — En
förbränningsmotor kan anses vara desto bättre
konstruerad, ju mindre tändvinkel den erfordrar för att
avge maximal effekt. A.Lg.
Förtätning, psykol., en i drömmen och det
primitiva tänkandet vanlig sammansmältning av
flera bilder till en symbolisk helhet. I litterär
stil förtätas ofta olika betydelser i ett enda
uttryck. Häri ligger ofta verkan av den
konstnärliga symbolen. Jfr Förskjutning. — Litt.: J.
Landquist, ”Människokunskap” (1920); O. Lindhe,
”Hur vi är i våra drömmar” (1947).
Förtöja, fastgöra ett fartyg vid land (kaj),
dyk-dalb el. boj. — Förtöjning, de tåg el.
kät-tingar, varmed ett fartyg ligger förtöjt.
Förundersökning i brottmål är en utredning ang.
brott, som föregår domstolsförhandlingen och som
regleras i 23 kap. nya rättegångsbalken. Syftet
med f. är dels att åstadkomma en sådan utredning
ang. ett brott, att den kan läggas till grund för
beslut om åtal, dels att bereda målet så, att
bevisningen vid huvudförhandlingen kan förebringas i
— ni —
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
