Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvaltningsbolag - Förvaltningsdomstol - Förvaltningsmonopol - Förvaltningsmål - Förvaltningsprocess - Förvaltningsrätt, administrativrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRVALTNINGSDOMSTOL
är f. icke skattskyldigt för utdelning å innehavda
aktier i svenska aktiebolag. O.L.
Förvaltningsdomstol, se Förvaltningsprocess.
Förvaltningsmonopol, monopol, som drivas av
det allmänna, ej — som fallet är vid
finansmonopol — i syfte att beskatta konsumenterna utan
för att tillhandahålla dem den monopoliserade
förnödenheten till billigare pris el. eljest tillgodose
allmänheten på ett mera effektivt sätt, än man
anser, att en enskild företagare skulle göra. Det
är frågan om verksamheter, där det erbjuder
sådana ekonomiska fördelar att koncentrera
produktionen till ett företag, att man vanl. kan
utgå från att driften under alla förhållanden
kommer att ske i monopolform. Typiska ex.
härpå erbjuda gas-, elektricitets- och vattenverken
i en stad. Även om man kunde tänka sig flera
gasverk i samma stad, skulle det givetvis
innebära ett meningslöst slöseri att låta dessa draga
fram konkurrerande ledningar till de olika
kvarteren. Gas kommer därför liksom elektricitet och
vatten att under alla förhållanden tillhandahållas
genom ett monopol. Kommunen kan ant. själv
driva detta el. ge en enskild företagare
koncession på detsamma. I senare fallet får den i
kon-cessionsavtalet föreskriva t.ex. det pris verket
skall hålla, ålägga detta att dra fram ledningar
till nya stadsdelar etc. I regel möter det dock
sådana svårigheter att ernå en för båda parter
tillfredsställande överenskommelse, att kommunen
föredrar att själv överta driften. Ex. på statliga
f., motiverade av liknande omständigheter, erbjuda
postverket, vattenfallsverket och Statens
järnvägar.
För att underlätta bedömningen av f:s
avgifts-politik skola vi välja ett förenklat exempel.
Antag ett elektricitetsverk med en årlig produktion
av 4 mill. kWh, vilka försäljas till ett medelpris
av 15 öre pr kWh. Antag vidare, att en höjning
av detta till 20 öre pr kWh minskar avsättningen
till 3,5 mill. kWh. Bruttoinkomsten har alltså
ökats med 100,000 kr. Den minskade avsättningen
möjliggör en kostnadsminskning, men då verkets
kostnader till större delen äro fasta, är denna
obetydlig. Anta vi, att den uppgår till 1 öre pr
kWh, medför avgiftshöjningen en
kostnadsminskning på 5,000 kr och alltså en ökning av
nettovinsten med 105,000 kr. Häremot måste dock
ställas först och främst de ökade utgifter, som
avgiftshöjningen vållat konsumenterna. Dessa köpa
nu 3,5 mill. kWh f,ör 20 i st.f. 15 öre och se
alltså sina utgifter ökade med 175,000 kr. Härtill
kommer den förlust, som drabbar dem, som måste
inskränka förbrukningen av elektricitet. Denna,
stundom karakteriserad som en minskning av
konsumentöverskottet, är svårare att
mäta. Ett enkelt fall är dock, om konsumenterna i
motsvarande grad gå över till att använda andra
bränsle- och drivmedel, vilka de ej ansågo
lönande att använda, så länge gaspriset stod i 15
öre, men som löna sig, när det står i 20. Anta
vi, att dessa i genomsnitt motsvara ett
elektrici-tetspris av 17,5 öre, betyder själva inskränkningen
av förbrukningen på gr. av det höjda priset en
förlust för konsumenterna av 12,500 kr. Mot den
allmänna kassans vinst av 105,000 kr står alltså
en förlust för stadens inv. i egenskap av
kon
sumenter på 187,500 kr. Man är också allmänt
av den uppfattningen, att vid f. ej böra uttagas
högre avgifter, än vad som motsvarar
självkostnaderna, inkl, förräntningar och avskrivningar på
deras kapital. I praktiken upptas dock ofta
stora överskott, d.v.s. de användas i
realiteten som finansmonopol. Typiska ex.
härpå erbjuda för Statens del postverket och
för kommunernas elektricitetsverken. I själva
verket kan dock samma resonemang tillämpas på en
sänkning av avgifterna under självkostnaderna.
Ett f. medför maximal nytta, när envar får sin
efterfrågan tillfredsställd, som värderar denna mer
än till det direkta kostnadstillskott, som den
förorsakar företaget. Härför skulle erfordras, att
avgifterna sänktes ned till att motsvara
gränskostnaden, d.v.s. det kostnadstillskott, som
produktionen av ytterligare en enhet förorsakar.
Detta skulle dock medföra, att en del av
företagets kostnader finge bäras av skattebetalarna
utan att envar av dem behövde ha motsvarande
nytta av avgiftssänkningen. I själva verket vore
detta dock samma princip, som nu tillämpas vid
broar, parker m.fl. verksamheter, som blott bestå
av fasta, d.v.s. av antalet besökande oberoende,
kostnader och där alltså gränskostnaderna äro
noll, och då avgifterna enl. vad ovan sagt böra
sänkas till noll. En möjlighet att öka utnyttjandet
av f. är att genomföra en prisdifferentiering*, så
att de, som kunna tåla höga avgifter utan att
deras förbrukning inskränkes, få erlägga sådana,
medan avgifterna för övriga konsumenter kunna
sänkas ned mot gränskostnaderna. Härpå
erbjuda särsk. elektricitetsverkens tariffer med deras
hänsynstagande till vad olika typer av
konsumenter äro villiga att erlägga för elektrisk kraft,
ett exempel. — När man vid skolor, sjukhus o.d.
anstalter ej upptar några avgifter, är orsaken ej,
att dessas gränskostnader äro noll utan dels att
det ligger i hela samhällets intresse, att de brukas
i största möjliga utsträckning, dels ock att man
vill gynna mindre inkomsttagare. — Litt.: C.
Welinder, ”Kommunala avgifter i de svenska
städernas hushållning” (1935). C.Wr.
Förvaltningsmål, se Förvaltningsprocess.
Förvaltningsprocess, jur., process, rörande
förvaltningsmål, ss. taxeringsmål, besvär över
debitering, fattigvårdsmål och ang. kommunal
kompetens. Som ex. på myndigheter, vilka
fungera som förvaltningsdomstolar, kunna
nämnas länsstyrelserna, Kammarrätten,
Kammarkollegiet och, såsom högsta förvaltningsdomstol,
Regeringsrätten. De mest utförliga
lagbestämmelserna ang. f. äro givna för taxeringsmålen i 1928
års taxeringsförordning. I övrigt regleras f. främst
av de olika myndigheternas instruktioner och
praxis, den senare i tillämpliga delar hämtad från
civilprocessen. F. är skriftlig med undantag för
taxeringsprocessen, där personlig inställelse kan
förekomma. Reglerna för parts rätt att ta del
av motparts synpunkter, för jäv, fatalier,
behörighet att företräda part etc. motsvara i stort sett
civilprocessens. C. Wr.
Förvaltningsrätt, även och särsk. i äldre tid
kallad administrativrätt, läran om och
sammanfattningen av normerna rörande den
offentliga förvaltningen, d.v.s. de rättsförhållanden, där
— 115 —
— 116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
