Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvaltningsrätt, administrativrätt - Förvaltningsutskott - Förvandling (metamorfos) - Förvandlingsstraff - Förvar - Förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare - Förvarsarrest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRVARSARREST
staten uppträder som myndighet och direkt el.
indirekt, genom sina egna organ el. genom därtill
bemyndigade, icke-statliga subjekt (kyrkan,
kommunerna, vissa korporationer, anstalter och
stiftelser) utövar offentliga förvaltningsfunktioner. —
Den formella f. omfattar reglerna om
förvalt-ningsåtgärdernas innehåll och deras rättsverkningar
inom olika områden: ekonomi-f., som reglerar
näringslivet och samfärdseln, politi-f., som avser att
trygga säkerhet och ordning inom stat och
samhälle, samt social-f., som reglerar statens ingripande
för att stödja el. åstadkomma nödig jämvikt mellan
enskilda el. grupper av enskilda. — Vid sidan av
denna allmänna f. talar man om speciell
f. och räknar dit kommunal-, kyrko- och
korpo-rationsrätt, ävensom finansrätt. — F. som
vetenskap i modern mening är tämligen ung. I äldre
tid uppfattades i stor utsträckning statens och
dess organs förhållande till medborgarna ur
privaträttsliga synpunkter. Det talades då om
ekonomirätt och politirätt i något annan betydelse än
numera och kameralrätt samt administrativrätt.
Termen f. härrör från mitten av 1800-talet. Särsk.
i våra dagar har f. med hänsyn till det ständigt
växande område, som omfattas av förvaltningen,
och de för samhällslivet alltmera betydelsefulla
uppgifter, som denna ställes inför, fått en
alltmer vidgad betydelse, som nära nog närmar sig
den, som civilrätten sedan gammalt haft. F:s
vetenskapliga bearbetning började i Frankrike och
fullföljdes i Tyskland i anknytning till
rättsstatens idéer. Sedan mitten av 1930-talet har en
reaktion, som särsk. i diktaturregimernas hägn slagit
över till den motsatta ytterligheten, rests mot den
alltför individualistiskt präglade, ”liberala”
rättsstaten och lagt huvudvikten vid statens
maktöverhöghet. I Sverige står man fast vid att behandla
relationerna mellan staten och den enskilde
medborgaren som verkliga rättsförhållanden. — Litt.:
C. A. Reuterskiöld, ”Föreläsningar i svensk
stats-och förvaltningsrätt” (1914—33), ”Den svenska f:s
system” (1927), ”Den svenska statsstyrelsens
organisation” (s.å.); R. Malmgren, ”F.” (2 uppl., i
”Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler”, 1,
s.å.); N. Herlitz, ”Föreläsningar i f.” (2 bd, 1937—
48), ”Förvaltningsrättsliga grunddrag” (1943); E.
Fahlbeck, ”Förvaltningsrättsliga studier” (2 bd,
1938—41); H. G. F. Sundberg, ”Grunddragen av
allmän f.” (1943), ”Kommunalrätt. Allmänna delen”
(3 uppl. 1947), ”Kyrkorätt (1948). H.Ci.
Förvaltningsutskott, se Landsting.
Förvandling, zool. Termen f. (vanl. uppfattad
som liktydig med metamorfos) avser den
genomgripande omgestaltning av den yttre och
inre byggnaden, som hos många djur äger rum
efter den embryonala utvecklingens fullbordande,
tills det könsmogna djurets gestalt i huvudsak
erhållits. F. förekommer hos flertalet
ryggrads-lösa djur och många lägre ryggradsdjur
(rundmunnar, fiskar, groddjur). Ungarna hos dessa djur
benämnas vanl. larver*. I många fall äga
larverna organ, som endast tillkomma dem och som
senare helt försvinna, i andra fall finnas motsvarande
organ hos larv och fullbildad men synnerligen
olika till byggnad och funktion, i andra åter sakna
larverna helt vissa den fullbildade tillkommande
organ el. förefinnas de blott som outvecklade
an
lag. Nedbrytandet av de larvala organen samt
uppbyggandet av den fullbildades sker under
genomgripande inre processer, som vanl. medföra
stille-stånd i tillväxt och näringsupptagande; hos vissa
djur förekomma särskilda vilstadier. En f. är
nästan regel hos de marina ryggradsdjuren; hos
deras i sötvatten förekommande släktingar är
däremot utvecklingen vanl. direkt, liksom bland
landdjuren. Hos insekterna är dock f. en allmän
företeelse. Se i övrigt de skilda djurklasserna samt
Hypermetamorfos. K.A.
Förvandlingsstraff, jur. Saknar den, som blivit
dömd till böter, tillgång till deras gäldande, skola
böterna förvandlas till fängelse, dock att intill 5
dagsböter och 25 kr omedelbart ådömda böter
icke må förvandlas, såframt det icke kan
antagas, att den bötfällde av tredska el. uppenbar
vårdslöshet underlåtit betala böterna el. böter
ådömts för fylleri och den dömde de 2 senaste
åren minst 3 ggr fällts för fylleri. I övrigt svara
5 dagsböter mot 10 dagars fängelse, varje .följ,
dagsbot t.o.m. 20 mot 1 dags fängelse, varje
därpå följ, antal av 2 dagsböter t.o.m. 90 mot 1
dags fängelse, och varje därpå följ, antal av 3
dagsböter mot 1 dags fängelse, dock att
förvand-lingsstraffet må uppgå till högst 90 dagar. Vid
förvandling av böter, som ådömts omedelbart i
penningar, svarar varje påbörjat 5-tal mot 1
dagsbot. Jfr Frihetsstraff. Mål om f. upptagas
vid allmän underrätt. K.
Förvar. 1) Jur., se Inlag.— Ang. nedsättande av
penningbelopp i allmänt f. se Deponeringsrätt.
— 2) Bankv. Ang. slutet och öppet f. se
Deposition.
Förvaring av förminskat t i 11 r ä k n e 1
i-ga förbrytare är ett 1927 tillkommet och
1937 omarbetat rättsinstitut, som jämte
internering* åsyftar ett effektivt bekämpande av den
kroniska brottsligheten. För att domstol skall
kunna förordna om f. i st.f. straff, fordras, att
den brottslige skall vara av en sinnesbeskaffenhet,
som avviker från det normala, ehuru han icke är
strafflös enl. Strafflagen kap. 5 § 5, att han på
gr. av sin sinnesbeskaffenhet måste antagas vara
oemottaglig el. föga mottaglig för straff, att han
är att anse som vådlig för annans säkerhet till
person el. egendom samt att på brottet kan följa
straffarbete el., när det gäller sedlighetsbrott,
fängelse. Innan f. ådömes, skall yttrande inhämtas
från en särskild nämnd, Interneringsnämnden*.
Utmärkande för f. är, att tiden för anstaltvistelsen
inom vissa gränser lämnas öppen. Den kan pågå,
så länge den förvarades samhällsfarlighet består.
Domstolen föreskriver efter brottets svårhetsgrad
en minsta förvaringstid, varierande mellan 1 och
12 år. Om utskrivning och eftervård förordnar
Interneringsnämnden. F. verkställes i vissa
fång-vårdsanstalter*. E.Sn.
Förvarsarrest. Enl. militära rättegångslagen
1948 äger förman förordna om f. av
underlydande, som begått svårare förseelse, om det för
krigslydnaden finnes vara av synnerlig vikt, att
den felande ej lämnas på fri fot, el. om, vid
rymning, skäligen kan befaras, att han ånyo avviker.
Har formannen i fråga ej själv bestraffningsrätt
över den arresterade, skall han omedelbart och
senast inom 24 tim underrätta närmaste bestraff-
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
