Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabbroida bergarter - Gabel, 1. Christoffer - Gabel, 2. Christian Carl - von der Gabelentz, 1. Hans - von der Gabelentz, 2. Georg - Gabelle - Gabelsberger, Franz Xaver - Gabès - Gabèsviken - Gabii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABEL
sålunda lokalt ansamlas, bildande’ ultrabasiska
bergarter (ilmenitmalmer, duniter,
pe-ridotiter el. pyroxeniter) el. vid
anrikning av plagioklas bildande anortositer el.
anortitfelser. Fältspaten i dessa senare är
vanl. genom pigmentering blåaktig, gråviolett,
brun el. nästan svart men stundom rent vit. A 1
liva 1 i t intar en mellanställning mellan anortitfels
och dunit, anortositgabbro mellan
anorto-sit och gabbro el. norit; anortositgabbro
innehåller ofta accessoriskt granat och skapolit.
Bergarter av anortositkaraktär synas även kunna
bildas vid relativt låga temp. som resultat av
metaso-matiska processer.
Under det gabbro och noriter representera den
basiska polen i kalkalkaliserien, inta essexiterna en
motsvarande ställning bland alkalibergarterna.
Essexitfamiljens bergarter äro liksom
gabbrofamiljens vanl. mörka, mafiska; till skillnad
från dessa karakteriseras de av alkalifältspat som
väsentlig beståndsdel jämte kalkrik plagioklas
(andesin—bytownit) samt växlande halt av
fält-spatoider (vanl. nefelin, haüyn, analcim); de
mafiska mineralen äro desamma som inom
gabbro-familjen, men pyroxenen och hornbländet äro ofta
natronrika. Besläktade med essexiterna äro t h
e-r ali terna med hög halt av nefelin (el. annan
fältspatoid) och alkalifältspat samt rikligt pyroxen
som dominerande mafiskt mineral. Motsvarande
bergart med analcim i st.f. nefelin benämnes
teschenit.
Betr, de mot g. svarande ytbergarterna se
Basalt.
Bland större fält av g. kunna nämnas
Bushveld-komplexen i Transvaal, Sydafrika, där en areal
av c:a 40,000 km2 underlagras av mäktiga
lager-formiga massor av noriter, anortositer och
pyroxeniter; av likartad typ äro Saguenay-komplexen i
Quebec, Canada, 15,000 km2, Duluth-fältet i
Minnesota, 6,000 km2, Adirondack-komplexen i staten
New York, 3,000 km2 samt
Ekersund-Soggendal-fältet i s. Norge, 950 km2. Samtliga dessa fält
äro av prekambrisk ålder och bestå huvudsaki. av
anortositer, noriter el. gabbro samt peridotiter; i
intimt förband med dessa och sannol. med dem
genetiskt sammanhörande uppträda inom de flesta
fälten även granofyrer, graniter, syeniter el.
mon-zoniter som yngre led i eruptivföljden. E.Nn.
Gabel. 1) Christoffer G., dansk
ämbetsman (1617—73), kom i tjänst hos Fredrik III, då
denne var ärkebiskop i Bremen, och följde honom
till Danmark. Någon särsk. framträdande roll
spelade G. i början ej, fast han stod väl hos kungen
och var en duglig finansman. Mellan de båda
krigen mot Sverige sändes G. dock ett par gånger i
hemlig mission till Karl X Gustav, och vid
enväldets införande 1660 var G. konungens
förtrogne och spelade en betydande roll, blev s.å.
räntmästare och medl. av stats- och
skattkammarkollegiet, 1664 adlad, geheimeråd och ståthållare i
Köpenhamn. Under hela Fredrik III:s tid utövade
G. stort inflytande men störtades strax efter hans
död. — Litt.: C. O. Böggild Andersen,
”Statsom-væltningen i 1660” (1936). P.S.
2) Christian Carl G., den föreg:s sonson,
sjöofficer och ämbetsman (1679—1748), blev 1715
v. amiral, var 1717—25 överkrigssekr., blev 1726
stiftsamtman och 1731 geheimeråd. G. deltog först
med stor berömmelse i kriget mot Sverige och
tillintetgjorde bl.a. 1715 nära Femern en svensk
eskader under C. H. Wachtmeister. G. arbetade
sedermera framgångsrikt på att återställa ordning
i flottans administration.
von der Ga’belentz [-ts]. 1) Hans Conon von
der G., tysk språkforskare och politiker (1807—
74), 1848—49 ministerpresident i Altenburg, 1851—
70 president i ständerförsamlingen; 1848 medl. av
förparlamentet i Frankfurt. Jämte J. Löbe utgav G.
en uppl. av Ulfilas gotiska bibelövers, med
grammatik och ordbok (2 bd, 1843—46). Jämte H. J.
Klaproth är han grundläggare av manchuspråkets
studium i Europa. Genom ”Beiträge zur
Sprach-enkunde” (1852) införde G. studiet av de
malajiska språken i Tyskland, och hans ”Die
mela-nesischen Sprachen” (1861—73) är ännu på sitt
område av grundläggande betydelse. C.F.
2) Hans Georg Conon von der G., den föreg:s
son, orientalist och språkforskare (1840—93), 1878
e.o. prof, i östasiatiska språk i Leipzig, 1889 i
Berlin. G. var en av de mera betydande
företrädarna för den äldre sinologien och i övrigt en
mångsidigt orienterad språkman. Bland hans
arbeten märkas ”Chinesische Grammatik” (1881),
”Die Sprachwissenschaft” (1891).
Gabelle [-bälF], saltskatt i Frankrike, av
medeltida ursprung, avskaffades 1790. G., sedan 1500
utarrenderad till enskilda, drabbade högst olika
landets olika delar, vilket medförde en livlig
smyghandel. Missnöjet med g. var allmänt; i själva
verket voro missförhållandena påtagliga. De
torde, särsk. på landsbygden, kraftigt ha medverkat
till uppkomsten av den mot statsmakten fientliga
opinionen under 1700-talet.
Ga’belsberger, Franz Xaver, skapare av det
tyska stenografisystemet (1789—1849), kanslist i
bayerska inrikesministeriet 1823. G., som redan
1817 umgåtts med planer på ett
förkortningssystem vid upptagandet av referat, företog prov
härmed vid bayerska ständerförsamlingen 1819 och
arbetade sedan oförtrutet vidare på dess
fullkomnande. 1823 var alfabetet och 1826 hela systemet
färdigt, publicerat 1834 i ”Anleitung zur deutschen
Rede-Zeichen-Kunst” och 1838 i ”Stenographischc
Lesebibliothek”. Vissa förbättringar till systemet
framlades 1843 i ”Neue Vervollkommnungen der
deutschen Rede-zeichenkunst”. Jfr Stenografi. G.
erhöll 1829 sin regerings uppdrag att utbilda
de-battstenografer och blev 1840 chef för bayerska
riksdagens stenografbyrå. — Sedan 1902 finns i
München ett G.-museum, och talrika föreningar
av anhängare till G. existera såväl i Tyskland
som annorstädes. — Litt.: J. Alteneder, ”F. X. G.”
(1902); R. Dowerg, ”Entwicklungsgeschichte des
Gabelsbergerschen Systems” (1915); A. K.
Stu-benrauch, ”G. und der deutsche Geist” (1924);
G. Gerber, ”G:s Leben und Streben” (3 Aufl.
1925). [W.N.]E.Bng.
Gabès [-bä’s], stad i Tunisien, i en välbevattnad
oas vid Gabèsviken (Lilla Syrten); 18,611 inv.
(1936). Ändstation för kustjärnvägen norrifrån.
Handel med dadlar, espartogräs, ull m.m.
Gabèsviken [-bä’s-], se Syrten.
Gab’ii, fornlatinsk stad på en tuffklippa på
kampagnan ö. om Rom, invid den nu torrlagda
kra
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
