Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galldrivande medel - Galle, Point de - Galle, Peder - Galle, familj - Galle, Johann Gottfried - Gallé, Émile - Gallego - Gallego, Juán Nicasio - Gallegos, Rómulo - Gallehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLE
Guldhornen från Gallehus.
ha fått användning vid vissa gallsjukdomar
(gallsten m.fl.). E.L.Bn.
Galle [gall], Point de G a 11 e, stad på s.v.
kusten av Ceylon; c:a 49,000 inv. (1946). G. var
förr öns huvudhamn (jfr Colombo).
Galle, Petrus (Peder) Johannes, teolog (o.
1450—1538), studerade bl.a. i Rostock (från 1476)
och föreläste, sedan han blivit mag., vid fil.
fakulteten i Uppsala. Teol. dr (antagl. i Siena) 1500
tillhörde han senare Uppsala domkapitel, slutl. som
scholas’ticus, d.v.s. lärare i teologi. Vid
reformationens begynnelse blev G. talesman för den
katolska åskådningen. 1526 gav han sitt utlåtande
över de av Gustav Vasa förelagda stridsfrågorna
(tr. av Olaus Petri jämte dennes svar och
vederläggning under titeln ”Swar påå tolf spörsmål”,
1527). G. visar sig här företräda den thomistiska
teologien. Vid riksdagen i Västerås disputerade
han inför ständerna med Olaus Petri;
reduktions-frågan var då redan avgjord, men disputationen
kan ha påverkat opinionen till förmån för
reformationens religiösa idéer. — Litt.: H. Schück,
”Striden mellan Ol. Petri samt P. G. och Paulus
Heliae” (i ”Samlaren”, 1886). A.Mn.
Galle, nederländsk kopparstickarfamilj, vars
konstförlag blev centrum för
kopparsticksproduk-tionen i Antwerpen under slutet av 1500-talet och
långt in på 1600-talet. Cornelius G. d.ä. (1576
—1650) var familjens namnkunnigaste medl.
Galle, Johann Gottfried, tysk astronom
(1812—1910), assistent vid observatoriet i Berlin
1835, prof, i astronomi och direktor för
observatoriet i Breslau 1851—97. G. upptäckte 1846
planeten Neptunus efter Leverriers räkningar och har
även upptäckt 3 kometer. Bland hans skrifter
märkes ”Verzeichnis der Elemente der bisher
berech-neten Cometenbahnen” (1894).
Gallé, É m i 1 e, fransk konsthantverkare (1846
—1904), har gjort sig bekant på möbelkonstens
och särsk. på glasindustriens område med verkstad
i Nancy; i sht blevo hans färgade glas i jugendstil
med stiliserade växtmotiv berömda.
Gallego [galiä’yå], spanska namnet på inv. i
Galicien.
Gallego [galJä’yå], Juan Nicasio, spansk
präst och skald (1777—1853). G. har bl.a. skrivit
en av de bästa patriotiska dikter Spanien äger:
”El dos de Mayo”, förhärligande de hjältar, som
fallit i kriget mot fransmännen (1808).
Gallegos [gaiä^ås], R ö m u 1 o, venezolansk
författare och politiker (f. 1884). I en rad
romaner har G. givit färgrika och träffande bilder
av livet i civilisationens utkanter i sitt hemland
och framstår nu som den kanske främste av
levande latinamerikanska prosaister. Mest känd är
romanen ”Dona Bärbara” (1929; sv. övers. 1946),
en mästerlig skildring från llanos, de stora
grässlätterna i s.v. Venezuela. Djupare psykologisk
karaktärsteckning saknas i allm. hos G., vars
styrka ligger i återgivandet av primitiva miljöer
— ensliga boskapshaciendor (i ”Dona Bårbara”
och ”Cantaclaro”, den sistn. 1931), kaffeplantager
(i ”La Trepadora”, 1925) el. den tropiska
urskogen (i ”Canaima”, 1935) —, där naturkrafterna
dominera. — G., som innehaft flera ledande poster
inom undervisningsväsendet och 1912—30 var
prof, i filosofi, gick sistn. år av politiska skäl i
frivillig landsflykt. Efter återkomsten blev han
ledare av vänsterpartiet Accion democratica. Han
valdes 1947 med stor majoritet till Venezuelas
president för perioden 1948—52 men störtades genom
en militärkupp redan i nov. 1948. L.P.
Gallehus, by i Mögeltönders sn, Sönderjylland,
c:a 5 km n.v. om Tönder, bekant genom de båda
här 1639 och 1734 funna guldhornen, det största
närmare 80 cm långt. De förvärvades av danska
kungafamiljen men bortstulos 1802 ur den kungl.
konstkammaren. Tack vare gamla avbildningar
och beskrivningar känna vi dock deras
konstruktion och utseende. På en stomme av mindre fint
guld voro uppträdda breda ringar av samma men
renare metall, prydda med pålödda figurer samt
instämplade ornament. De senare datera fyndet
till början av 400-talet. Kring mynningskanten av
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
