Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galtabäcksbåten - Galtbesiktningstvång - Galtegillen - Galten - Galtförening - Galton, Sir Francis - Galtonia - Galtonpipa - Galtsäng - Galtåsen - Galuppi, Baldassare - Galut - Galvanauskas, Ernestas - Galvani, Luigi (Aloisi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALTBESIKTNINGSTVÅNG
byggeri i Norden” (1937); H. Åkerlund, ”G:s ålder
och härstamning” (i ”Göteborgs och Bohusläns
fornminnesförenings tidskr.”, 1942). [P.E.O.]F.
Galtbesiktningstvång, varom lag utfärdades 1928,
innebär skyldighet att i vissa fall låta besiktiga
fargalt. K.m:t kan näml, på av
hushållningssällskap därom gjord framställan utfärda förbud mot
att fargaltar, som icke vid besiktning godkänts av
premieringsnämnd, inom hushållningssällskapet få
begagnas för betäckning av andra än ägaren
tillhöriga suggor.
Galtegillen, se Kalendegillen.
Galten, Mälarens västligaste fjärd, skiljes i ö.
genom Nyckelön och Strömsholmsåsen från
fjärden Blacken, med vilken den står i förbindelse
genom det c:a 100 m breda Kvicksund. I G.
mynna Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån och
Kol-bäcksån.
Galtförening, sammanslutning av svinuppfödare
med ändamål att gemensamt hålla avelsgalt.
Galton [gå’ltan], Sir Francis, engelsk
naturforskare, läkare och skriftställare (1822—1911). G.
reste 1846 i trakten av Vita Nilen, 1850 i v.
Sydafrika (se Andersson, Charles). Han påvisade
förekomsten av anticykloner och var den förste, som
upprättade synoptiska kartor. Under senare år
ägnade han sig framför allt åt antropologi och
undersökningar över egenskapers förvärvning hos
människan. Hans ärftlighetsstudier, vilka byggde
på helt annat teoretiskt grundlag än nu härskande
föreställningar, ledde honom till uppställandet av
Galtons lag: en individ får V2 av sitt arv
från sina båda föräldrar, V4 från dessas föräldrar,
Vs från far- och morföräldrarnas föräldrar o.s.v.
Vidare uppställde han den allmänna regeln, att
avkomman efter från genomsnittstypen avvikande
föräldrar avviker från densamma i samma
riktning som föräldrarna men ej så starkt som dessa
— kallad Galtons regression. Denna
beräknas som ett indextal, som uttrycker skillnaden
i avvikelse hos föräldrar och avkomma. G:s lag
och G:s regression bestå visserligen ännu som rent
statistiska beskrivningar på vad man skulle kunna
kalla förärvningens
medeltal, men den
moderna forskningen har
lyckats tränga djupare,
än vad G:s metoder
tilläto (jfr
Ärftlighets-lära). G. har spelat en
betydande roll för
kriminaltekniken genom
sitt
registreringssystem för
fingeravtryck*, vilket
ytterligare utarbetades av
W. Henry och numera
användes av ett stort
antal länders
polis
kårer. — Bland G:s skrifter märkas ”Narrative of
an explorer in tropical South Africa” (1853),
”He-reditary genius, its laws and consequences” (1869),
”Natural inheritance” (1889), ”Finger print
directo-ries” (1895), ”Memories of my life” (1908). J.R.;T.Er.
Galto’nia, sydafrikanskt släkte av fam.
liljeväxter med 2 arter, av vilka G. can’dicans, k a p h y
a-c i n t, med lök och o. 1 m höga stänglar, som
bära i klase ordnade, vita, hyacintliknande
blommor, odlas som prydnadsväxt.
Galtonpipa [gådtan-], en av F. Galton
konstruerad pipa, avsedd till prövning av hörseln, särsk.
vid mycket höga tonområden, samt till bestämning
av den övre hörselgränsen. Den består av en liten,
sluten metallpipa, vars längd kan mikrometriskt
förändras.
Galtsäng, de öppna formar, i vilka det från
masugnen kommande tackjärnet gjutes till tackor
el. galtar.
Galtåsen, bergshöjd i Hössna sn, Älvsborgs län,
ö. om Ulricehamn, Västergötlands högsta punkt,
362 m ö.h.
Galuppi [-opp’i], Baldassare, italiensk
tonsättare (1706—85), elev av Lotti, en kortare tid i
London och S:t Petersburg (ledare av
hovsångar-kapellet), 1748 v. kapellmästare vid Markuskyrkan
i hemstaden Venedig, 1762 kapellmästare, ledare
av konservatoriet DeglTncurabile. G.
komponerade kyrkliga verk och intressanta pianosonater i
den då moderna stilen men spelade sin största roll
som kompositör av över 100 komiska operor, vilka
o. 1750 räknades som de mest betydande i sitt slag
i Italien. E.A.
Galu’t (hebr., bortförande i exil, de bortförda;
folkspråk golus, goles). Den period av judarnas
exil, som kallas g., räknas än från 2:a templets
förstörande 70 e.Kr., än från undertryckandet av
Bar Kochbas uppror 135 och betecknar en helt
och hållet påtvungen exil utan något centrum.
Den skiljes såväl från exilperioder i biblisk tid
som från diasporan (332 f.Kr.—135 e.Kr.), då
judarna alltjämt hade ett kultiskt och ekonomiskt
centrum i Jerusalem och bodde i ofta självvilligt
grundade judekolonier. S.N.
Galvanauskas [galvanäu’-], Ernestas, litauisk
politiker och diplomat (f. 1882), urspr.
civilingenjör, var en av grundarna av det litauiska
bondeförbundet, vars verksamhet inspirerades av
nationella självständighetssträvanden. 1906 blev
G. arresterad men lyckades fly utomlands. 1919
utnämndes han till medl. av den litauiska
delegationen vid fredskonferensen i Paris. G., som
anslöt sig till kristligt-demokratiska partiet,
spelade en framstående roll vid den litauiska statens
uppbyggande och var bl.a. premiärminister 1919
—20 och 1922—24 och utrikesminister 1922—24.
Efter Polens ockupation av Wilno var G. 1921
ledare för den litauiska delegationen vid
Brys-sel-konferensen och motsatte sig där projektet
om en litauisk-polsk union. 1924 försvarade G.
inför Nat. förb. Memelområdets införlivande med
Litauen. — 1924—27 var G. minister i London.
1928 lämnade han det offentliga livet och var
därefter rektor vid en på hans initiativ i Memel
grundad handelshögsk. Efter den litauisk-ryska
biståndspaktens undertecknande i okt. 1939
kallades G. i nov. s.å. till finansministerposten i
samlingsregeringen A. Merkys, vilken post han
lämnade vid Sovjetunionens ockupation av
Litauen i juni 1940. Hösten s.å. flydde han till
Tyskland och bosatte sig sedan i Frankrike. A.Pe.
Galva’ni, L u i g i (A 1 o i s i), italiensk
naturforskare och läkare (1737—98), 1766 prof, i
anatomi i Bologna. G. gjorde sig tidigt känd som
framstående anatom. Mest berömd har han blivit
— 215 —
— 216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
