Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvaniska element - Galvanisk elektricitet, kontakt- el. beröringselektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALVANISK ELEKTRICITET
reversibelt till skillnad från de förut
nämnda, där det ursprungliga tillståndet icke kan
återställas. Dessa senare benämnas i r r e v
er-si b 1 a. Daniell-elementen ha fortfarande stor
användning. De viktigaste tekniska typerna äro:
Krüger- (Callaud-) och Meidinge r-e 1
e-mentet (1859). I det första utgöras
elektroderna av en zinkring, med hakar hängande över
kanten av kärlet, och en blyskiva, liggande på
bottnen. Kärlet fylles med utspädd
zinksulfatlös-ning, på bottnen läggas kopparsulfatkristaller,
som lösa sig till en mättad lösning, som på
gr. av sin större spec.v. stannar på bottnen.
Någon mellanvägg behövs därför icke.
Blyplattan förkoppras genast och verkar som en
kopparplatta. Ballongen fylles med
kopparsulfatkristaller, som hålla lösningen i det undre
kärlet mättad. Den vidare delen av kärlet
fylles med zinksulfatlösning, vätskorna
skiljas genom olikheten i spec.v. Båda dessa
element ha stor användning, framför allt vid
telegrafanläggningar. — Till detta slag av g. kan
man även räkna de s.k. normalelementen.
Det äldsta av dem är H e 1 m h o 11 z’ k a 1
o-melelement, schematiskt tecknat:
Zn-amal-gam/ZnCl2:lösning/HgCl:lösning/Hg, med en
emk. vars samband med temp. (t°C) anges av
formeln E = 0,67080–O,000102 • (t-15)-0,0525 ’ (t—15)2 V.
Viktigare är Clarks element, vars
elektroder äro Hg och 10 °/o zinkamalgam.
Kvicksilvret är betäckt av en pasta, innehållande
Hg2SO4 och ZnSO4; det övriga rummet är
utfyllt med mättad ZnSO4-lösning. Dess emk
är relativt starkt beroende av temp., enl.
uttrycket E — 1,4324–––––––––0,00119 • (t––15)-0,000007 ’ (t-Ig)2 V.
Ojämförligt mycket större användning har dock
W e s t o n-e 1 e m e n t e t. Till sin
sammansättning skiljer det sig från Clarks, därigenom att
Zn överallt ersatts med Cd. Det går därför ofta
under benämningen kadmiumelementet.
Dess överlägsenhet ligger i dess av temp.
praktiskt taget oberoende elektromotoriska kraft,
E = 1,01830–––––––––––––––-0,000038 * {t-20)-0,00000065 * {t-2O)2 V. I
normalelementen bildar Hg-elektroden jämte
lösningen av Hg-saltet en opolariserbar elektrod,
därför att vid strömgenomgången Hg-joner utfalla på
elektroden. Att märka är dock, att elementen icke
kunna användas som strömkälla. De tåla en ström
på högst 0,00005 A; vid starkare strömstyrka upphör
polarisationen, och elementet blir inkonstant. De
användas därför endast vid spänningsmätningar
med kompensationsmetod (se Elektriska
mätinstrument, sp. 359). — Av stor teoretisk men ringa
praktisk betydelse äro
koncentrationsele-m e n t e n. Elektroderna äro här av samma
metall, neddoppade i var sin lösning av samma
salt, vilka skilja sig med avseende på saltets
koncentration. Uppkomsten av emk förklaras
genom jonernas olika vandringshastighet. G. av
de ovan behandlade typerna, som efter
sammanställning omedelbart kunna användas som
strömkällor, kallas stundom primärelement.
I motsats därtill betecknar man med
sekundärelement en kedja av ledare, som efter
sammanställning först måste undergå en
uppladdning, därigenom att en elektrisk ström från
en annan strömkälla ledes genom kedjan (se
Westons normalelement.
Elektrisk ackumulator). — G. ha gjorts till
föremål för en omfattande teoretisk behandling, och
man har på olika vägar sökt förklara och
matematiskt beräkna emk. De tidigaste försöken
ut-gingo från termodynamikens första huvudsats
(energilagen) och sökte ur det kalorimetriskt
uppmätta värmeutbytet vid de för strömmens
alstrande nödvändiga kemiska reaktionerna
bestämma emk. I något enstaka fall, t.ex.
Daniell-elementet, gåvo försöken lyckat resultat, men
metodens otillräcklighet bevisades småningom
(Gibbs). Större framgång vann man genom att
tillämpa andra huvudsatsen (entropilagen), men
denna gäller endast för r-eversibla element. Vid
dessa termodynamiska försök spelade den
detaljerade kunskapen om elementet en underordnad
roll; det betraktades som en maskin, vars
energiomsättning och arbetsresultat bestämdes endast
av begynnelsetillstånd och sluttillstånd. Däremot
har den kemiska teorien för g. satt som sitt
mål att i detalj undersöka och beräkna de olika
potentialsprång, som kunna uppkomma inom ett
g., och ur dem bestämma emk. — Litt.: W.
Jaeger, ”Die Normalelemente und ihre
Anwen-dung” (1902); M. Trautz, ”Galvanische Elemente”
(i ”Handbuch der Elektrizität”, utg. av L. Grætz,
1, 1918); H. v. Steinwehr, ”Elemente” (i
”Handbuch der Physik”, utg. av H. Geiger & K. Scheel,
13, 1928). [A.B.L.JRe.
Galva’nisk elektricitet, kontakt- el. b e r
ö-ringselektricitet, uppkommer i
berörings-ytan mellan fysikaliskt el. kemiskt olikartade
ledare. G. upptäcktes av Galvani*. Upptäckten
fullföljdes icke av denne själv men verkade
inspirerande på andra forskare, framför allt Volta,
som, i mots. till Galvani, hävdade, att den
levande organiska substansen icke har någon
betydelse för uppkomsten av g.; nödvändig är
däremot närvaron av två olika metaller.
Genom ett försök, ”Voltas fundamentalförsök”, 1793,
kunde han visa, att två planslipade plattor av
olika metaller, som pressats mot varandra och
sedan åter skilts, erhöllo olika elektrisk laddning.
Potentialdifferensen uppmättes med
kondensator-elektroskop. Genom en systematisk undersökning
kunde han ordna metallerna i en
spännings-kedja på sådant sätt, att var och en av dem
vid beröring med en av de följ, ledarna får
positiv potential i förh. till denna, vid beröring
med en av de föreg. ledarna däremot negativ
potential i förh. till denna. En sådan
spännings-kedja mellan metaller är följ. + Rb K Na Al
Zn Pb Sn Sb Bi Fe Cu Ag Au Pt—. Tar man
en metall i kedjan, t.ex. zink, och kombinerar den
med någon av de följ., t.ex. järn, blir zinken
positiv i förh. till järnet. Kombinerar man
där
— 221 —
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
