Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galär - Galärflottan, skärgårdsflottan el. lilla flottan - Galärsegel - Galärslavar - Galärvarvet - Galäräsping - Gam - da Gama, Vasco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALÄRFLOTTAN
Venetiansk galär från 1600-talet. Se även bild vid
Bucentaur.
fästade till långa sprin, deplacement upp till 200
ton, längd c:a 40 m, bredd c:a 5 m. Förstäven var
långt utdragen och spetsig för att tjänstgöra som
ramm. I för- och akterstäv funnos kastell med
tyngre kastmaskiner, senare kanoner, på
huvuddäck lättare kastvapen. Vid skeppssidorna voro
20—30 roddarbänkar med tillhörande åror av stor
längd. Varje åra betjänades av 2—5 man,
strafffångar, slavar el. förhyrda. Besättningen utgjordes
av o. 150 roddare och 60—70 man för kastvapnens
betjänande och handvapenstrid. Galärflottorna
roddes till strid med fartygen i linje el. kilformering;
seglen användes blott som hjälpkraft vid längre
förflyttningar. G:s föregångare i Medelhavet
under forntiden och antiken benämndes uniremer,
biremer, triremer (trierer) o.s.v. alltefter antalet
(1, 2, 3 o.s.v.) över varandra belägna årrader. G:s
efterföljare i utvecklingen under medeltidens slut
och nyare tidens början benämndes galeaser
och nådde en storlek av 1,000 ton, hade 30—50 par
åror med 5—8 roddare pr åra, 200—300 sjömän
och soldater samt ett stort antal kanoner. Dylika
galeaser bildade kärnan i flottorna i slaget vid
Lepanto 1571, det sista under roddflottornas
tid. H.Sk.
Galärflottan, skärgårdsflottan el. lilla
flottan, avsedd för strid i skärgårdar, där de
seglande större örlogsfartygen ej kunde uppträda.
Redan från mitten av 1500-talet ingingo i svenska
örlogsflottan s.k. skärbåtar, men först efter de
ryska kusthärjningarna 1719—21 och kriget 1741
—43 framstod behovet av en g., som redan i de
finska skären kunde hejda ryska galärers
framträngande. 1747 beslöts byggande av en g., som
enl. senare beslut skulle räkna 112 fartyg, varav
80 galärer, med o. 200 roddare och 30 kanoner
på varje, 10 halvgalärer, 10 hästgalärer m.m.
För bemanningen beräknades 230 officerare, 742
underofficerare, 5,862 båtsmän, 300 volontärer och
22,300 soldater. Dess skapare var A. Ehrensvärd.
Snart utdömdes galärerna som alltför svaga, och
nya fartygstyper, skärgårdsfregatter, ritades och
byggdes av F. H. af Chapman. De benämndes
efter finska län: Turuma, Udema, Pojama, vartill
en 4æ och större typ, Hemema, senare tillkom.
Materialen utvecklades med uppoffrande av
grundgåendet och rörligheten hos fartygen, vilka
således icke längre lämpade sig för den avsedda
intima samverkan med hären i ett kustkrig. 1780
började kanonslupar byggas och under kriget
1788—90 även kanonjollar med 2, resp. I kanon
.som bestyckning. I slutet av 1700-talet frångick
man de tunga och stora typerna och behöll blott
de för skärgårdskriget mera lämpade sluparna
och joliarna, av vilka o. 200 funnos i början av
1800-talet. 1824 återförenades g. med
örlogsflottan, och efter ångans införande utrangerades dess
sista rester. — Jfr Arméns flotta och
Skärgårdsflottan. — Litt.: O. Nikula, ”Svenska
skärgårdsflottan 1756—1791” (i933)- [H.Sk]Bg.
Galärsegel, se Latinsegel.
Galärslavar, förbrytare och slavar, använda som
roddare på galärer. G. förekommo sedan
medeltiden i Italien, Frankrike och hos
barbareskstater-nas sjörövare. Som straff användes galärrodd
ru-vudsakl. i Frankrike. 1852 upphävdes dock
galärstraffet och ersattes med deportation till kolonierna.
Galärvarvet, den del av Stockholms örlogsvarv,
som är belägen på Djurgården och där fordom
galärflottans fartyg byggdes och förlädes.
Galärerna och senare kanonslupar och kanonjollar
förvarades uppdragna i stora, höga skjul av trä
el. sten och trä. Varvet anlades i början av
1700-talet, utvidgades dels 1755, då för den
nyorgani-serade galärflottan 30 nya galärskjul utbyggdes,
dels 1816; på 1830-talet omgavs G. med den ännu
befintliga stenmuren.
Galäräsping, litet, odäckat roddfartyg, bestyckat
med ett 10-tal små pjäser; ingick under kriget 1788
—90 i arméns flotta.
Gam, zool., se Gamar.
da Gama [gahnn], V a s c o, greve av
Vin-digueira, portugisisk amiral, vicekonung av
Indien (o. 1460—1524). G. var född i Sines, en
hamnstad i prov. Alemtejo,
och blev från krigen
mot Kastilien känd
som en skicklig
sjömi-litär, chef för den
första flottexp. till Indien,
utsänd av konung
Manuel av Portugal.
Efter Bartholomeu Diaz’
upptäcktsfärder och
Pedro de Cavilhäos
resor i ö. Afrika var
sjövägen till Indien
teoretiskt klarlagd men
betraktades som
riskfylld, delvis på gr. av
de krigiska förvecklingar, som kunde väntas med
de arabiska handelsstaterna vid Indiska oceanen.
Expeditionen, med omsorg utrustad under ledning
av Diaz, tidens främste expert på långfärder,
bestod av två specialbyggda örlogsskepp, det ena
kommenderat av G:s äldre bror, jämte två mindre
fartyg. Den lämnade hamnen Rastello vid
Lissabon 8/r 1497; G. styrde ej som då brukligt in i
Guineabukten utan direkt på Sydafrika, rundade
Godahoppsudden 22/u, tog enl. Cavilhäos anvisning
en indisk lots i Melinde, som 24A—2/s 1498 utförde
överseglingen till Calicut, centrum för den
indiska handeln med araberna. G:s avsikt att
anlägga ett portugisiskt faktori i Calicut
misslyckades på gr. av arabernas maktställning i
fursten-dömet. 8/io anträddes återfärden, i sept. 1499
landade G. i Portugal. Två nya exp. avgingo under
närmaste tiden till Malabarkusten, den ena under
ledning av Cabral; 1502—03 gick G. själv med en
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
