Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - da Gama, Vasco - Gamaliel (Gamliel) I (judisk lärofader) - Gamaliel II (judisk lärofader) - Gamander - Gamar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMAR
stark eskader till Indiska oceanen; spänningen med
de arabisk-indiska handelsintressena hade blivit
allt starkare. G anlade stödjepunkterna
Moqam-bique och Sofala samt undsatte det av Cabral
grundade faktoriet i Cochin. En av sitt lands
främsta levde han sedan som privatman, till dess
han 1524, 65-årig, kallades att som vicekonung
reorganisera kolonialväldet i Indien, där svåra
missförhållanden rådde efter d’Albuquerques död. Med
järnhand genomförde G. räfsten med de
försumliga. I dec. 1524 dog han i Cochin; hans stoft
fördes till hemlandet 1539. G. var redbar och
kraftfull, en conquistador, som spred skräck omkring
sig. — Enda berättelsen från första resan är en
anonym ”Roteiro” (resejournal), författad av en
officer på broderns skepp; resan är litterärt
behandlad i Camöes’ ”Os Lusiadas”. — Litt.: G.
Cor-rea, ”The three voyages of V. da G. and his
vice-royalty” (1869); M. Telles da Gama, ”Le
contre-amiral V. da G.” (1902). P.Nm.
Gama’liel (G a m 1 i e 1), judiska lärofäder. 1)
G a m a 1 i e 1 I, son (el. sonson) till Hillel, lärare
för Paulus (Apg. 22:3), som han sökte fria (Apg.
5:34 ff.), varför G. i fornkristna legender blivit ett
kristet helgon.
2) G a m a 1 i e 1 II, den föreg:s sonson (o. 100
e.Kr.), sin tids mest ansedde lärde, förestod
San-hedrin och högsk. i Jabne, var som domare sträng
men fördomsfri. G. gjorde viktiga ändringar i den
dagliga bönordningen. I ämbetsärenden företog
G. bl.a. en resa till Rom.
Gaman’der, bot., se Teucrium.
Gamar. Gamla och Nya världens g. tillhöra två
från varandra strängt skilda grupper av ordn.
rovfåglar och kännetecknas av att huvudet och
en del av halsen äro nakna. De äro alla asätare,
som endast i nödfall anfalla levande djur, i så fall
vanl. sjuka el. skadade individer. G., till vilka de
största nu levande, med flygförmåga utrustade
fåglarna räknas, äro kraftiga fåglar med lång, stark
och endast i spetsen hakformigt böjd näbb, mycket
stora och breda vingar samt starka fötter, vilkas
svagt böjda, trubbiga klor sakna betydelse som
anfallsvapen. Fjäderdräkten är lös, ofta oordnad,
och bakom halsens nakna parti bilda de mer el.
mindre dunlika fjädrarna vanl. ett krås. Flykten
är snabb och uthållig, och på orörliga vingar sväva
g., som äro mästare i glidflykt och stiga högre än
andra fåglar, i eleganta kurvor och skruvlinjer
kilometerhögt uppe i lufthavet. Huvudsaki. med
synens men även med luktens hjälp uppspåra de sitt
byte, och så snart någon upptäckt ett sådant och
snabbt sänker sig, följa de övriga. Rör det sig om
ett döende djur, sätta sig g. i närheten för att
avvakta det ögonblick, då livet slocknat. Efter slutad
måltid kvarstanna g. ofta flera timmar på platsen,
varefter en omsorgsfull rengöring av fjäderdräkten
vidtager. De flesta g. häcka kolonivis på
otillgängliga klippor el. i träd. Bona utgöras av löst
hopfogade, grova grenar. De lägga 1 å 2 ägg, som ruvas
mycket länge (hos kondoren 54 dygn). De med en
glupande aptit utrustade ungarna matas flera mån.
med från krävan uppkastad föda. G. äro härdiga
fåglar, som lätt tåla starka temp.-växlingar, men
de förekomma dock endast i varmare trakter, där
den större tillgången på as underlättar näringsan-
skaffandet. I tropikerna göra de tjänst som
sundhetspolis och förekomma talrikt t.o.m. i städerna.
Gamla världens gamar, fam. Vultu’ridae
bland dagrovfåglarna (stundom uppfattad som
underfam. Aegypii’nae av fam. hökartade
rovfåglar), omfattar ett 20-tal över Sydeuropa, Asien och
Afrika utbredda arter. Bland dessa må nämnas:
Mun k gamen el. grå g., Vultur mon’achus, som
har kort och endast på några ställen naken hals och
huvudet täckt av dunlika fjädrar, som bilda en svag
tofs. Längden uppgår till 1,1 m, vingbredden till
2,25 m. Munk-g. förekommer i Spanien, kring
nedre Donau, på Balkan samt i Asien och
Nordamerika. örongamen, släktet O’togyps, som
förekommer i Afrika och Indien, har fått sitt namn av
de öronlika hudflikarna på halsens sidor. Den
afrikanska örongamen, O. auricula’ris,
har en vingbredd av 2,8 m. G å s g a m e n, släktet
Gyps, har lång, jämntjock, dunklädd och delvis
naken hals, svag näbb och korta ben. En blekt
gulbrun art, G. fulvus, förekommer i Ungern, Alperna,
Medelhavsländerna och Asien. Vingbredden är
2,25 m. Mest känd är dock den talrikt
förekommande, korpstora asgamen, smutsgamen
el. a s f å g e 1 n, Neoph’ron percnop’terus, Afrikas
vanligaste gam; förekommer även i Sydeuropa,
mellersta Asien och Främre Indien. Den har en
för en asätande fågel ovanlig färg, näml, som
gammal smutsvit, dock med svarta och bruna vingar,
medan de unga fåglarna äro bruna med ljusa
fläckar. As-g. håller gärna till i flockar i närheten av
människoboningar och förtär snart sagt allt slags
avfall; den fredas fördenskull som
renhållnings-hjon. Boet lägges på klippor, någon gång i träd.
Äggen äro två, och ungarna matas med uppspydd
föda. — Till Gamla världens g. kan också räknas
släktet Gypaè’tus, som ansetts bilda en övergång
mellan örnar och Gamla världens g. Släktet
omfattar en art, skäggamen el.
lammgamen, G. barba’tus, vilken, uppdelad i tre raser,
förekommer i bergstrakter från Pyrenéerna över
Alperna, Balkanbergen, Asiens högländer till Kina
samt i n. och s. Afrikas bergstrakter. På många
ställen är den dock sällsynt el. numera utrotad.
Skägg-g. har stort, framtill platt, baktill något
välvt huvud, kort hals och långa, spetsiga vingar.
Den kraftiga näbben liknar g:s, näbbroten är
omgiven av framåtriktade borstknippen. Huvud, hals
och undersida äro gulvita med rostfärgad
anstrykning, rygg och vingar gråsvarta, näbborst och ett
streck mot ögat svarta. Längden är 100—115 cm.
Skägg-g. häckar i klipphålor och lägger vanl. blott
i ägg.
Nya världens gamar, fam. Cathar’tidae,
skilja sig från Gamla världens g. bl.a. genom den
av näsborrarna genomborrade näbben och
frånvaron av bifjäder på konturfjädrarna. De båda största
arterna tillhöra den av köttiga kammar och
karbunklar vid näbbroten utmärkta gruppen k a m g
a-m a r. Av dessa når kondoren, Sarcorham’phus
gryphus, en längd av 1 m och en vingbredd av 2,75
m. Den är svart med vita armpennor och vitt
halskrås; huvudet och halsens nakna partier äro
köttröda, delvis grå. Kondoren bebor Anderna från
Ecuador i n. och föredrager högplatåerna 3,000—5,000
m ö.h.; endast i Patagonien går den ned till kusten.
I Mellanamerika och det tropiska Sydamerikas
— 233 —
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
