Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamar - Gamasch - Gamasidae - Gamba - Gamba, Pierino - Gambastämmor - Gambe(s)son - Gambetta, Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMASCH
skogsområden lever kungsgamen, S. papa,
som är mindre (längd 75 cm) men mera praktfullt
färgad än kondoren. Ryggen och vingtäckarna
äro rosafärgade, undersidan vit, ving- och
stjärtpennor svarta, halskragen blågrå och huvudets och
halsens nakna delar brokigt färgade i rött, svart
och gult. De betydligt mindre och enfärgat svarta
hönsgamarna, Cathaftes, som ha svag näbb
och sakna halskrås, omfatta 5 arter i Sydamerika
och s. delarna av Nordamerika. Hit hör
korpgamen el. g a 11 i n a z o, C. u’rubu (längd 60
cm), och kalkongamen, C. aura, vars huvud
och fötter äro röda. De förekomma talrikt, särsk.
i varmare trakter, och spela samma roll som as-g.
i Gamla världen. [H.Bn]H.
Gamasch’ (sannolikt efter den tripolitanska
staden Gadamèsj, se Damasker. Ordet kvarstår blott
i bet. damask av elastiskt stoff, som sättes på
hästars ben till skydd för senorna.
Gamasddae, se Skalbaggskvalster.
Gamba, stråkinstrument, se Viola.
Gamba, P i e r i n o, italiensk dirigent (f. 1937).
G:s stora anlag och absoluta gehör framträdde
tidigt, och han började spela piano redan 1942.
Vid 8 års ålder fick han tillfälle att dirigera
S:ta Cæciliaorkestern i Rom under en repetition,
som åhördes av bl.a. Roméo Arduini, dirigent
vid Rom-operan. Denne lämnade genast sin
befattning för att ta hand om G:s fortsatta
utbildning. Vid 10 års ålder tvingades G. av sin
fader mot Arduinis vilja att börja sina långa
turnéer utanför Italien (Sverige 1948). Debuten
i Paris blev lysande, och sedan har han lagt
hela Europa för sina fötter. Han har hela tiden
fortsatt sina piano-, partitur- och
dirigeringsstu-dier. G:s musikalitet och förmåga till inlevelse
och inspirerad tolkning äro ytterst sällsynta även
hos mogna dirigenter. P.L.
Gambastämmor, i orgeln de öppna labialpipor
av trång mensur, vilkas ton liknar
stråkinstrumentens.
Gambe(s)son [gaDhsåt)’], en huvudsaki. i
Frankrike under medeltiden förekommande, med
stoppning försedd, åtsittande vapenrock av tyg, som
merendels bars under pansarbeklädnaden el.
hau-berten men stundom även enbart utan pansar.
Gambetta [gaDbäta’], L é o n, fransk politiker
(1,838—82). G. föddes i Cahors och var son till en
specerihandlare av genuesisk härstamning,
studerade juridik i Paris, etablerade sig där som advokat
1860 och anslöt sig till oppositionen samt tilldrog
sig 1868 som
Deleclu-zes försvarsadvokat
allmän uppmärksamhet
genom ett ljungande
anklagelsetal mot
kejsardömet. Vald till
deputerad 1869 blev han
inom kammaren chef
för det avancerade
oppositionella partiet och
efter 4/s 1870 medl. av
den nationella
försvarsregeringen. Han
lämnade i ballong det
belägrade Paris och
tog i Tours ledningen av regeringsdelegationen
som samtidigt inrikes- och krigsminister. Med
nästan diktatorisk makt organiserade G.
försvaret mot den tyska invasionen och
förflyttade i dec. regeringens säte från Tours till
Bordeaux. Efter Paris’ kapitulering sökte han
fortsätta striden. Han begärde sitt avsked, sedan
regeringen i Paris upphävt hans dekret ang.
hinder för valbarhet. Han valdes till deputerad för
9 dep., röstade mot fredspreliminärerna, avgick
därefter som deputerad men återvaldes inom kort.
Inom nationalförsamlingen framträdde han som
vänsterns ledare och var en ivrig talesman för en
demokratisk författning. Han önskade en
republik med stark statsmakt och hoppades på en
intim allians mellan proletariatet och bourgeoisien
— till socialismen var han klar motståndare. I
kampen mot nationalförsamlingens monarkistiska
majoritet ådagalade G. stor förmåga som
parlamentarisk taktiker. Då republikanerna vid nyval
1876 fingo majoritet i deputeradekammaren och
MacMahon inledde en mot dem riktad kamppolitik,
tog G. ledningen av motståndet; sedan MacMahon
upplöst kammaren, fällde G. de bekanta orden:
”Quand la France aura fait entendre sa voix
sou-veraine, il faudra se soumettre ou se démettre”
(”När Frankrike en gång låter höra sin
härskarstämma, måste man underkasta sig eller avgå”).
Efter valen okt., vilka icke minst tack vare G:s
agitatoriska insatser blevo en republikansk seger,
tvang han marskalk MacMahon till underkastelse.
Från denna tid började G. utbyta sitt
kampprogram mot ett mera moderat, åsyftande försoning
mellan partierna. Han övergick till den taktik,
som döpts till opportunism efter ett ord av
Ro-chefort*; hans anhängare samlades i den s.k.
”republikanska unionen”. T.v. undansköt G.
revanschtanken (”Pensons-y toujours, n’en parlons
ja-mais”, ”Aldrig tala om det, alltid tänka på det”);
i stället förde han fram antiklerikalismen (”Le
clé-ricalisme, voilå l’ennemi”, ”Klerikalismen, där är
vår fiende”). — Efter MacMahons avgång och
Grévys val till presidentvärdigheten 1879 blev G.
utsedd till president för deputeradekammaren. 14/n
1881 fick han i uppdrag att bilda regering, varvid
han själv förutom konseljpresidiet tog hand om
utrikesministeriet. Han lyckades aldrig bilda den
”stora regering” av framskjutna män ur olika
republikanska partier, som han önskat, utan fick
nöja sig med en uppsättning, inom vilken han
själv var den enda större auktoritativa
kraften. Det dröjde ej länge, innan hans förslag
om revision av författningen och införande äv
listval — man sade, att han därmed ville
möjliggöra ett plebiscit till förmån för sig själv —
åstadkom bildandet av en koalition mellan alla
hans politiska motståndare. Redan 1882 störtades
han. Han kände en stark besvikelse, nästan leda
vid det politiska livet, önskade tidvis draga sig
tillbaka till privatlivet och avled 31/i2 s.å. G. har
under och efter sin levnad varit föremål för de
mest motsatta omdömen: väckt måttlös hänförelse
och måttlöst hat, samlat kring sig trofasta vänner
och mot sig oförsonliga motståndare. I viss mån
personifierar han Tredje republiken under dess
heroiska ungdomsdagar. Av många ha hans person
såväl som hans talekonst, den senare alltför ord-
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
