Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammalkatoliker - Gammalkil - Gammalkristen konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALKIL
både bröd och vin. G. har närmat sig Orientens
ortodoxa kyrkor, trätt i nattvardsgemenskap med
anglikanska kyrkan (1883) samt tagit del i
nutidens kristna enhetssträvanden, bl.a. vid
ekumeniska mötet i Stockholm 1925. — Litt.: J. H.
Reinkens, ”Ursprung, Wesen und Ziel des
Alt-katholizismus” (1883); E. K. Zelenka, ”Der
Alt-katholizismus” (5 Aufl. 1924); ”Die Altkatholische
Kirche” (i ”Ekklesia”, 3:11, 1935). [A.Mn]K.Gw.
Gammalkil, socken i Valkebo hd i
Östergötland och pastorat i Vifolka och Valkebo kontrakt
av Linköpings stift, ö. och s.ö. om Mjölby; 61,87
km2, därav 59,62 land; 895 inv. (1948; 15 inv. pr
km2). Med sin mindre, n. del tillhör G. den här
ganska kuperade östgötaslätten, medan den
långsmala s. delen uppfylles av bergiga och sanka
skogstrakter. Åkern utgör 35 % av landarealen,
skogsmarken 46 °/o. Egendomar: Skränge,
Duse-borg och Fettjestads Storgård.
Järnåldersgrav-fält finnas flerstädes och en runsten vid kyrkan.
Denna är byggd 1799—1800, tornet möjl.
medeltida; altartavla av P. Hörberg. — Namnet är
sammansatt av adj. gammal och kil, syftande på
någon kilformig terrängformation, jordstycke e.d.
(se E. Hellquist, ”Svensk etymologisk ordbok”,
2 uppl., 1935—39> sid. 457). Det skrevs 1352
Gambia Kiil (avskrift). P.;Er.
Gammalkristen konst är en term, som olika
forskare givit högst varierande betydelse.
Numera torde termen beteckna den äldsta kristna
konstens utveckling i olika delar av det antika
området intill den epok under 500-talet, då den
bysantinska stilens sammansmältningsprocess är
genomförd. Urspr. framgick g. ur de konststilar,
som i Främre Orientens enklare
mysteriehelge-domar funnos under de första årh. vid sidan av
den officiella stora konstmanifestationen under
den romerska kejsartiden. Vid sidan av de större
kulturcentra, ss. Rom, Konstantinopel, Antiokia
och Alexandria, där den universella rikskonsten
täml. enhetligt utvecklades, spårar man näml,
redan före Kr.f. strävanden att hävda de
nationella egenheterna för de olika områdena,
något som ofta tog formen av en medveten
reaktion mot hellenismen och dess uppträdande i
romersk konst. G. kan sägas vara en del av
dessa tendenser, samtidigt som många drag
lånades från den officiella kulturen. Redan tidigt
skedde en differentiering inom området med
lokala konsthistoriska utvecklingslinjer. Särsk.
började de ö. områdena, t.ex. Egypten, Syrien
och Mindre Asien, spela en allt större roll men
även områdena längre österut, ss. Mesopotamien.
Vilken roll Armenien spelat under dessa första
årh., låter sig icke fastställa. I och med att
dessa allmänna konststrävanden sammanknötos
med den segerrika kristna religionen, skapades
även en ny kristen ikonografi, byggd på Bibelns
berättelser men med en mängd långods från den
hedniska antiken. Flera av de hedniska motiven,
ss. lammbäraren, Orfeus, Apollon och Dafne,
Leda med svanen, kommo av olika anledningar
att identifieras med kristna motiv och kommo
på så sätt att ingå i den kristna ikonografien.
Ä andra sidan nyskapades kristna scenbilder,
som snart begränsades till en mindre krets,
samtidigt som den formala utformningen standardi-
Klostret Kalat-Semens basilika, Nordsyrien.
Korpartiet. Slutet av 400-talet.
serades. Även fixerades småningom av
didaktiska skäl bildernas plats t.ex. i kyrkorna, där
man skulle återfinna vissa motivkretsar på
samma ställen i kyrkorummet. Från 300-talet och
framåt avlägsnade man sig alltmer från den
från hellenismen nedärvda formala skönheten och
närmade sig under påverkan från östliga
iko-noklastiska impulser ett förandligande i
uttrycksmedlen, varvid det innehållsliga och symboliska
betonades på formens bekostnad. Under senare
bysantinsk tid kulminerade denna utveckling i
bildstriden.
Arkitektur. Den kristna kyrkobyggnaden
möter oss redan tidigt i en mängd olika former.
Den s.k. gammalkristna basilikan har sannolikt
uppstått som en syntes av många äldre
byggnadsformer, bland vilka dock vissa hedniska
tempelformer (det orientaliska gårdstemplet), särsk. i
Syrien, Nabatéen och på Cypern, torde ha
spelat en avgörande roll. Även centralkyrkorna
torde ha sitt ursprung i samma områden.
Rikedomen på olika kyrkotyper är anmärkningsvärd,
särsk. före den bysantinska stilsamlingen på
500-talet. Syrien och Egypten ha varit de ledande
arkitekturcentra. I Egypten finnas både basilikor,
t.ex. den stora Menashelgedomen nära Alexandria,
och kupolanläggningar, ss. de röda och vita
klostren vid Sohag. Basilikan fick dock sin mest
klassiska utformning i Syrien, där ett ofantligt
kyrkobyggande ägde rum under 400- och
500-talen med valvbyggnader, basilikalt tvärsnitt,
västtorn m.fl. detaljer, som sedan ingå i de
romanska kyrkobyggnaderna i Västeuropa. Den
syriska kyrkotypen fördes direkt över till Europa
av för araberna flyktande munkar på 600- och
700-talen. I Mindre Asien finnas ett stort antal
kyrkotyper, vilka dock till övervägande del gå
tillbaka till syriska förebilder. Här uppstodo även
under bysantinsk tid nya kyrkoformer (se
Bysantinsk konst).
Skulptur. Mötet mellan den perspektiviska
grekiska skulpturen och de nationella stilarna i
Främre Orienten blev ödesdigert och resulterade
i nära nog totalt utdöende av skulpturkonsten i
dessa områden. I Mindre Asien, Grekland och
Italien å andra sidan var den klassiska
traditionen tillräckligt stark, och här utvecklades också
under sen kejsartid en mångskiftande och
intressant skulptur, som på 300-talet övergick i den
kristna religionens tjänst. De intressantaste mo-
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
