Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ganges - Gangesdelfin - Gangesavial - Ganghofer, Ludwig - Ganglere - Ganglie - Ganglieceller - Ganglieneurom - Ganglion, ganglie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GANGLION
då de otaliga deltakanalerna numera ej äro
vattenförande), som här kan försiggå under särdeles
gynnsamma förhållanden, är mycket stor. — G. är
farbar för 8,5 m djupgående båtar upp till Calcutta
samt kan vid högvatten befaras av mindre ångare
600 km ovanför Allahabad. G:s vatten har i hög
grad tagits i användning för bevattningsändamål.
De viktigaste bevattningskanalerna äro övre
Gangeskanalen (öppnad 1854), som avledes
vid Hardwar och med sina sidogrenar bevattnar n.
Doab, området mellan G. och Jumna, samt
Nedre Gangeskanalen, som genomströmmar
s. delen därav. Tillsammans ha de en längd av o.
6,200 km (därav 914 km huvudkanaler) och
bevattna ett område av 5,325 km2. —- G. genomflyter
urgammalt kulturland. Bland de talrika städerna
vid dess stränder märkas Cawnpore, Allahabad,
Mirzapur, Benares, Patna, Bhagalpur och Calcutta.
G. är också hinduernas heligaste flod, och till dess
stränder vallfärda årl. hundratusentals pilgrimer
för att rena sig från sina synder. Särsk. heliga
äro de ställen, där G. mottager bifloder, och då i
sht vid källflodernas förening samt vid Jumnas
inflöde. — G:s källor upptäcktes 1808. [S.]P.
Gangesdelfin, zool., art av fam. floddelfiner*.
Gangesgavial, zool., art av släktet gavialer*.
Gang’hofer [-håfar], L u d w i g Albert, tysk
författare (1855—1920), nådde sin första litterära
framgång med de jämte Hans Neuert skrivna
folkpjäserna ”Der Herrgottschnitzer von Ammergau”
(1880; sv. övers. 1924) och ”Der Geigenmacher von
Mittenwald” (1884). Sin största popularitet vann
han genom berättelser i Anzengrubers stil med
ämnen från bayerska höglandet: ”Edelweisskönig”
(1886), ”Der Klosterjäger” (1892), ”Die
Martins-klause” (1894), ”Das Schweigen im Walde” (1899),
”Der Dorfapostel” (1900), ”Waldrausch” (1908),
”Die Trutze von Trutzberg” (1915). ”Gesammelte
Schriften” i 40 bd, 1906—21; ”Lebenslauf eines
Optimisten” (3 bd, 1909—u), en självbiogr. —
Litt.: V. Chiavacci, ”L. G.” (2 Aufl. 1920). A.Bd.
Ganglere, nord, myt., se Gylfe.
GangTie, se Ganglion.
Ganglieceller, de celler, tillhörande
nervsystemet, vilkas utskott bilda nerver av olika art.
Ganglieneurom, med., se Neurom.
GangTion (grek., eg. sensvulst), g a n g 1 i e, plur.
g a n g 1 i e r. 1) Hos de lägsta ryggradslösa
djur, som äro försedda med nervsystem
(nässel-djuren), finnas ännu inga skarpt avgränsade
samlingar av nervceller och nervtrådar, som förtjäna
namnet g. Sådana uppkomma först i huvudet hos
plattmaskar i form av cerebral- el. hjärnganglier,
medan resten’ av centrala nervsystemet fortfarande
utgöres av längsgående nervsträngar med
kontinuerlig gangliecellsbeläggning. Inom strängarna
inträder på högre stadier en koncentration av
gang-liecellerna till bestämda punkter i samband med
högre utveckling av vissa sinnesorgan, t.ex.
syn-ganglier hos ringmaskar, leddjur och bläckfiskar
samt tentakelganglier i många blötdjurs tentakler,
el. högre specialisering hos kroppens delar, ss.
segmentala g. hos ringmaskar och leddjur samt
fot- och mantelganglier hos blötdjur. De båda
sidornas gangliepar förbindas så gott som
undantagslöst över mittlinjen genom tvärgående
nerv
strängar (kommissurer), och de längs med
kroppen regelbundet anordnade bukganglierna hos
ringmaskar och leddjur förenas genom längsgående
nervbanor (konnektiv). Jfr Nervsystem.
Hos ryggradsdjuren och människan
äro de nervceller, som tillhöra det perifera
nervsystemet (se d.o. och Nervvävnad), i regel
anhopade på bestämda platser i nervernas förlopp och
bilda här större el. mindre förtjockningar,
gangli-er. Man skiljer sedan gammalt mellan
cerebrospi-nala och sympatiska ganglier. — De c e r e b r
o-s p i n a 1 a g. utgöras dels av g. i en del hjärn- el.
cerebralnervers förlopp, dels av g. liggande på
båda sidor om ryggmärgen och i dess omedelbara
närhet i anslutning till bakre rötterna av de 31
pariga ryggmärgs- el. spinalnerverna.
Nervcellerna inom dessa g. ligga i regel ordnade i grupper,
skilda åt av huvudsaki. märghaltiga
nervtrådsknip-pen. De stå i sinnesorganens tjänst och utsända
endast ett utskott, vilket omedelbart delar upp sig
i en dendrit, som går till en perifer sinnescell el.
annan upptagningsapparat för sinnesretning, och
en neurit, som går till det centrala nervsystemet.
Genom dessa så utbildade neuron föras t.ex. smak-,
hörsel-, smärt-, köld- och värmeretningar från
perifera delar till centralorganet. Nervcellerna i
ce-rebrospinalganglierna höra till de större av
kroppens celler, ha en väl utbildad kärna och rikliga
kornbildningar, bl.a. nisslska kroppar, och äro
omgivna av rätt talrika smärre celler, s.k. mantel- el.
drabantceller, vilkas uppgift anses vara att hjälpa
nervcellerna i deras näringsupptagande. — De
sympatiska g. höra till det autonoma
nervsystemet, vilket omfattar sympcTticus och
parasym-pa’ticus. De bilda dels den s.k. sympatiska
gränssträngen, ett flertal g. belägna i en rad på båda
sidor om och ett gott stycke från kotpelaren på
halsen och baksidorna av bröst-, buk- och
bäckenhåla, dels finnas de spridda i flera till autonoma
nervsystemet hörande nervplexus, ss. på hjärtats
yta, i matsmältningskanalens väggar, kring större
kärl o.s.v. De sympatiska g:s nervceller äro mindre
men i övrigt av samma utseende som de
cere-brospinala g:s, äga endast fåtaliga drabantceller
och ligga diffust spridda i g., omgivna av
huvudsaki. märgfria nervtrådar. Nervcellerna äga ett
flertal dendriter, som sprida sig inom
gangliesyste-met, samt en neurit med perifert förlopp. Dendri-i
terna mottaga impulser genom nerver från centrala
nervsystemet, och genom neuriterna föras dessa
till den glatta muskulaturen och hjärtmuskulaturen
(rörelseimpulser) el. till kroppens olika körtlar
(sekretionsimpulser). — Paraganglier
benämnes en särskild art av de sympatiska g., vilka
utom nervceller även innehålla rikligt med från
nervsystemet utbildade sekretoriska celler, s.k.
kro-maffina celler, vilka antagas utbilda adrenalin. Till
paraganglierna höra t.ex. binjursmärgen, en del rätt
stora g. i bukhålan, g. vid halsartärernas
delnings-ställe m.fl. H.;T.Hn.
2) I regel klotrunda cystbildningar i närheten
av leder och senskidor, särsk. handens, utbildade
genom utbuktningar från dessa el. som
uppmjuk-ningscystor (se Cysta) i deras omgivning. De äro
oftast så starkt fyllda av ledvätska el. geléartat
innehåll, att de nära nog ha benkonsistens. De
utbildas långsamt, nå sällan över hasselnötsstorlek,,
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
