Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gandhi, Mohandas Karamchand - Gandía - Gandinus, Albertus - Gandolfi, Riccardo - Gandon, Yves - Gandrup, Carl - Gandrup, Richardt - Gandvik - Gandzja - Ganeça - Ganeskar - Ganga (stäpphöns) - Ganga (gudinna) - Gangamopteris - Gangegar - Ganges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GANDIA
world” (1946); E. S. Jones, ”Mahatma G., an
interpretation” (1948). S.Br
Gandia, stad i provinsen Valencia i ö. Spanien,
i en huerta nära kusten, 60 km s. om staden
Valencia; 19,975 inv. (1940). Palats från 1500-talet, byggt
för hertigarna av G., nu jesuitskola.
Gandi’nus, A 1 b e r t u s, italiensk jurist (1245
—1310), känd för sitt berömda arbete i straffrätt
”Tractatus de maleficiis” (offentliggjort 1299 och
tr. bl.a. hos H. Kantorowicz i ”A. G. und das
Strafrecht der Scholastik”, 2, 1926), förebild för
den tyska ”Constitutio criminalis carolina” 1532.
Gandolfi [-dål’fi], R i c c a r d o, italiensk
tonsättare och musikhistoriker (1839—1920), 1889
överbibliotekarie vid Real instituto di musica i
Florens, urspr. bekant genom sina operor, senare
också genom sin instrumentalmusik. G. har
skrivit musikhistoriska arbeten om operan, Francesco
Landino, Mozart, Verdi, Malvezzi, Cavalieri m.m.
Gandon [gaodåq’], Yves Pierre Louis, fransk
författare (f. 1899). G. gjorde sig under
mellankrigstiden känd som litteratur- och teaterkritiker
i bl.a. ”L’Intransigeant” 1931—39 och ”Les
nouvel-les littéraires” 1929—39; efter 2:a världskriget har
han medverkat i ”Minerve” från 1945. I samband
med hans kritikerverksamhet stå de pastischer över
moderna franska författares stil, som han
publicerat i ”Mascarades littéraires” (1930) och ”Le
démon du style” (1938). G. har också framträtt
som roman- och novellförf. med bl.a. ”Maldonne”
(1929), ”Le grand départ” (1939), ”Amanda” (1942),
”Le métier d’homme” (1943) och ”Le dernier blanc”
(1945). G., som debuterade som poet, har utg.
diktsaml. ”Prières de la dernière nuit” (1943) och
ett par saml. kinesisk lyrik i övers., ”Réveries sur
les divins empereurs” (s.å.) och ”La terrasse des
désespoirs” (s.å.). E.
Gandrup, Carl, dansk författare (1880—1936),
debuterade 1907 under pseud. Henrik Hjarne
med novellsaml. ”Menneskenes Börn og deres
Af-guder” men utgav sedan företrädesvis skådespel,
vanl. med motiv ur nutidslivet: ”Lazarus”, ”Dybet”,
”Faldne Engle”, ”Falske Nögler” m.fl., men även
med historiska ämnen, t.ex. ”Spotterens hus” (om
P. A. Heiberg och hans familj). G. var en
kraftfull dramatiker, den mest utpräglade
karaktärs-skaparen inom modern dansk teater.
Gandrup, Christian R i c h a r d t Aasted, dansk
författare (f. 1885), folkskollärare i Aarhus 1907
—22, sånglärare vid en flickskola där 1925—35,
litterär medarbetare i ”Politiken” 1915—33, sedan
i ”Aarhus Stiftstidende”. G. debuterade 1909 med
diktsaml. ”Unge Tanker” och har senare utg.
en rad diktsamlingar och prosaböcker samt även
verkat som kritiker. Hans förnämsta arbete är
roman-trilogien ”Det öde Land”, ”Tomme
Steder”, ”örkens Hyl” (1914—15), tungsinta
psykologiska undersökningar, värdefulla genom den
övertygande teckningen av förhållandet mellan
medvetet och undermedvetet i de skildrade
personernas själsliv. [P.RwJE.
Gandvik, fornvästnordiskt namn på Vita havet;
till isl. gandr, bl.a. om vissa trolldomsredskap: de vid
G. boende bj armarna betraktades som trollkunniga.
Gandzja [-za], stad i Sovjetunionen, se Kirovabad.
Ganega [gane’Jia], en relativt sen gud i indisk
mytologi. Hans namn (jfr Gana) betyder ”skarans
Gane?a. Stenskulptur från
Jimbe. Nu i Bara, ö. Java.
(d.v.s. Qivas
följeslagares) herre”, och
G. räknas som Qivas
son. Han är
vis-domsgud och
åberopas i klassisk
sanskritlitteratur regelbundet i början av
varje verk; enl. en
version är han
ned-skrivaren av
”Ma-habharata”. Hans
kult vann stor
spridning, särsk. i
Sydin-dien, där hans
anhängare konkurrerat
med qivaitiska
sekter. I modern
hinduism är G. en
mycket populär och ofta
avbildad skyddsgud.
Han framställes som
en man med elefanthuvud och ofta med fyra
armar. — Litt.: A. Getty, ”G.” (1936). Th.P.
Ga’neskar (till gana, gapa, sluka, särsk. om sill
och makrill, och skar, skarn, avfall, smörja), se Åt.
Ganga, art av ordn. stäpphöns*.
Ganga (jfr Ganges), indisk flodgudinna, se
Bramanism.
Gangamop’teris, fossilt växtsläkte från perm,
hemmahörande på Gondwanakontinenten. G. stod
nära Glossop’teris men skilde sig därifrån genom
avsaknad av medelnerv.
Gangega’r, art av hönssläktet*.
Ganges (sanskr. Gangä*, ”den himmelska floden”),
flod i n. Främre Indien, upprinner på c:a 4,250 m
höjd under namn av Bhagirathi från en glaciär på
nordsidan av Himalayas huvudkam, på gränsen
mellan vasallstaten Tehri och Tibet. Efter ett
starkt fall kommer G. vid Hardwar (310 m ö.h.)
ned på nordindiska slätten, som den med
slingrande lopp genomströmmar i s.ö. och ö. riktning.
Den upptager härunder ett stort antal bifloder, den
största Jumna; andra mera betydande bifloder
äro Ramganga, Gogra, Gandak och Kosi från n.
samt från s. Son. Vid inträdet i Bengalen börjar
G. utsända mynningsarmar till Bengaliska bukten,
av vilka den första större är den mot s. förbi
Calcutta gående Bhagirathi, i sitt nedre lopp kallad
Hooghly. Huvudarmen, Padma, som fortsätter med
oförändrad s.ö. riktning, förenar sig vid Goalundo
med Brahmaputras huvudgren Jamuna och längre
ned vid mynningsviken Meghna med floden
Megh-na från Assam. Flodrännor fortsätta på
havsbottnen, den väldigaste 160 km lång och i s. intill
1,000 m djup, ett förhållande, som måste tillskrivas
landsänkning. Mellan huvudarmen och Bhagirathi
utbreder sig ett c:a 44,000 km2 stort deltaområde,
vars närmast kusten belägna del kallas Sundarbans
(14,500 km2; jfr Bengalen). G:s och Brahmaputras
hela gemensamma deltaområde uppges i allm. till
83,000 km2. G:s längd är c:a 2,600 km och dess
flodområde c:a 1,060,000 km2. Årliga
medelavrinningen ovanför deltat är 7,700 m3 i sek. (vid
högvatten över 50,000); slammängden är mycket stor,
i medeltal 1,980 g pr m3 el. 360 mill. t pr år, varför
också deltatillväxten (huvudsaki. vid huvudarmen,
— 259 —
— 260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
