Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garantilån - Garantiskatt - Garašanin, 1. Ilija - Garašanin, 2. Milutin - Garat, Pierre Jean - von Garbe, Richard - Garbett, Cyril - Garbo, Greta - del Garbo, Raffaelino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARBO
ranti meddelats av den av K. m:t tillsatta G
a-rantilånenämnden, som består av 6 led.,
av vilka 2 böra företräda allmänna intressen, 2
vara särsk. förtrogna med frågor rörande
studiekredit och 2 besitta god kännedom om
förhållandena på de akademiska el. därmed jämförliga
studieområdena. Bland nämndens led. utser K.
m:t en till ordf, samt förordnar suppleant för
envar av led., ävensom sekr. hos nämnden. Därest
nämnden finner sig böra medgiva statlig
kreditgaranti, har den att i sitt beslut härom angiva
lånebeloppets storlek och amorteringsvillkoren samt
meddela erforderliga föreskrifter med avseende
på lånets användande. Dessförinnan skall
vederbörande kreditinrättning verkställa noggrann
undersökning rörande sökandens kreditvärdighet
och övriga omständigheter av betydelse för
ärendets avgörande. Ingen säkerhet utöver den
statliga garantien erfordras. K. m:t fastställer
räntesatsen å g. med hänsyn till rådande ränteläge.
Räntesatsen är f.n. (april 1949) 3 °/o. O.L.
Garantiskatt, skatt, som garanterar ett offentligt
samfund ett visst minimum av skatteinkomst. Ex.
härpå utgör den svenska kommunala
fastighetsskatten*, vilken oavsett fastighetens verkliga
avkastning motsvarar en inkomstskatt på 5 °/o av
taxeringsvärdet.
Garasanin [-Ja’-]. 1) Ili ja G., serbisk politiker
(1812—74), urspr. officer, deltog i oppositionen
mot furst Milos Obrenovic, blev under Alexander
Karageorgevié inrikesminister 1844, verkade ivrigt
för skolväsendets och samfärdselns förkovran,
motarbetade 1849 och 1853 ryska försök att inveckla
Serbien i fientligheter med Turkiet och måste efter
rysk påtryckning avgå 1853. Han blev 1858
ånyo inrikesminister, genomdrev som sådan furst
Alexanders avgång och var 1858—59 medl. av den
provisoriska regeringen. 1862—67 var G.
konseljpresident, lyckades 1862 bilägga en hotande
konflikt med Turkiet men arbetade eljest för en
samling av Balkanhalvöns kristna folk och stater i
syfte att skapa en självständig sydslavisk stat. B.
2) Milutin G., den föreg:s son, politiker
(1843—98), en av ledarna för ”framstegspartiet”,
som påyrkade närmare anslutning till Österrike,
var 1880—83 inrikesminister och 1884—87
konseljpresident och utrikesminister. Som sådan
genomförde han viktiga administrativa reformer, men
hans anseende skadades genom det misslyckade
kriget mot Bulgarien 1885; han hade dessutom
att kämpa mot den starka ryssvänliga stämningen
i landet.
Garat [-ra’], Pierre Jean, fransk sångare
(tenorbaryton) och sångpedagog (1764—1823).
Som Marie Antoinettes skyddsling måste G. vid
revolutionen lämna Paris och firade jämte
violinisten Rode stora triumfer i Hamburg. 1794
vände han tillbaka till Paris och blev därefter en av
revolutions- och kejsartidens mest lysande
sångare och berömdaste sånglärare med elever som
Nourrit, Levasseur, Ponchard m.fl.
von Garbe, Richard, tysk indolog (1857—
1927), 1880 prof, i Königsberg, 1895 i Tübingen.
1885—87 bereste G. Indien och förvärvade
därunder en intim förtrogenhet med det indiska
tänkandet, vars säkraste europeiske kännare han var.
Bland hans produktion märkas viktiga
textuppla
Greta Garbo i filmen
”Drottning Christina”.
gor samt framställningarna av samkhyafilosofien i
”Die Sämkhya-Philosophie” (1894) och ”Sämkhya
und Yoga” (i ”Grundriss der indo-arischen
Philo-logie und Altertumskunde”, 3:4, 1896).
Garbett [ga’bit], Cyril Forster, engelsk
kyrkomän (f. 1875), biskop av Southwark (s. London)
1919, av Winchester 1932, ärkebiskop av York
1942. G. har i sin ämbetsutövning och sitt
författarskap nedlagt ett betydande socialt intresse med
särskild inriktning på slummens såväl hygieniska
som moraliska problem. 1943 anlitades han av
brittiska regeringen som kontaktman med särskilt
uppdrag i Moskva.
Garbo (urspr. Gustafsson), Greta Lovisa,
svensk-amerikansk filmskådespelerska (f. 18/s 1905).
G. var 1922—23 elev och 1923—24 premiärelev
vid Dramatiska teaterns elevskola. Under
elevtiden spelade G. en av huvudrollerna (Elisabeth
Dohna) i Mauritz Stillers filmatisering av ”Gösta
Berlings saga”. Efter
ett kort mellanspel i
tysk film 1925 (G. W.
Pabsts ”Den
glädjelösa gatan”)
medföljde hon s.å. Stiller till
Hollywood, där hon
lanserades i filmer
som ”Virveln”, ”Åtrå”,
”Anna Karenina”, ”En
gudomlig kvinna”,
”Vilda orkidéer”,
”Gröna hatten” och
”Kyssen” och erövrade en
enorm popularitet.
Hennes första talfilm
(”Anna Christie”, 1930)
befäste ytterligare
hennes ställning. Hennes
följ, filmer voro ”Romantik”, ”Susan Lenox”, ”Mata
Hari”, ”Grand hotell” och ”Som du vill ha mig”.
1933 spelade hon huvudrollen i ”Drottning
Christina”, en film, som väckte stark kritik i Sverige på
gr. av den ohistoriska behandlingen av ämnet. 1935
följde ljudfilmsversionen av ”Anna Karenina”, 1936
”Kameliadamen” och 1937 ”Marie Walewska”.
1939 spelade G. i ”Ninotchka”, och 1941
kom ”Tvillingarna”, där G. gestaltade en
dubbelroll av närmast farskaraktär, en genre, i
vilken hon förut icke prövat sin talang. Från
att urspr. ha varit en okonstlad svensk flicka
förvandlades hennes typ radikalt i Hollywood,
och hennes rollfack blev under de närmaste åren
den exklusiva filmvampens el. den erotiskt
erfarna världsdamens. Med tiden förädlades dock
hennes spel, och hon utvecklades under
1930-talet till en utomordentlig skådespelerska med
förmåga att gestalta de mest skilda karaktärer.
Hennes ovanliga charm och säregna skönhet
förskaffade henne ställningen som världens
ryktbaraste filmskådespelerska. G. är numera amerikansk
medborgare; 1937 erhöll hon medaljen Litteris et
artibus. — Litt.: F. Blei, ”Die göttliche G.” (1930);
R. P. Palmborg, ”The private life of Greta G.”*
(1931); ”Greta G. Ein Wunder in Bildern” (1938);
E. E. Laing, ”Greta G.” (1946). B.Hgn.
del Garbo, Raffaelino, florentinsk målare
(o. 1470—1524), lärjunge till Filippino Lippi, vars
— 269 —
— 270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
