Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasberedningsoljor - Gasberedskap - Gasbetong - Gasbinda - Gasblåsning - Gasbomb - Gasbrand, gasödem, malignt ödem - Gasbrandbaciller - Gasbrännare - Gasbränslen - Gasbågsvetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASBÅGSVETSNING
för framställning av oljegas* och karburerad
vattengas (se Gasgenerator). De utgöras vanl.
av mineraloljor el. tjäroljor från brunkolstjära.
Gasberedskap, krigsv., se Gasstrid, sp. 340.
Gasbetong, se Betong, sp. 966.
Gasbinda, se Binda och Förband.
Gasblåsning, krigsv., se Gasstrid.
Gasbomb, krigsv. En g. konstrueras i regel i
likhet med en minbomb (jfr Flygbomb) men
med tunnare väggar. Vikten är c:a 50—500 kg,
och stridsgasmängden uppgår till 40—60
viktsprocent. Alla stridsgaserna kunna användas, men
vanl. användas i mindre bomber flytande,
svårflyktiga stridsgaser. — Då man förutom
gasbeläggning önskar splitterverkan, nyttjas
gas-sprängbomber. Dessa konstrueras i likhet
med sprängbomber (jfr Flygbomb) och innehålla
förutom stridsgas större sprängladdning och ha
tjockare väggar än vanliga g. Hm.
Gasbrand, gasödem, malignt ödem,
med., som framkallats av en del olika bakterier
(se Gasbrandbaciller). G. uppstår särsk. vid
sårskador, som starkt förorenats av jord och där
stor förstöring av vävnaderna äger rum, ss. vissa
krigsskador och svåra trafikolycksfall, och
uppträdde under 1 :a världskriget mycket ofta som
en fruktad komplikation efter stick- el.
skottskador, särsk. granatskador, vid vilka delar av kläder
el. jord inträngt i såret. Bakterierna växa fram i
de såret omgivande vävnaderna och förorsaka här
först en flegmonös inflammation, vilken snärt går
över i fuktig brand. I vävnaderna bildas rikligt med
gasblåsor, som dels kännas under fingret som
knistrande blåsor (jfr Emfysem), dels framkomna
med sårexsudatet. Behandlingen består i
friläggning och upprensning av såret, dränage och
behandling med serum, sulfapreparat och penicillin.
Ofta behöver amputation tillgripas. — G. kan också
uppträda vid en del tarm- och
underlivssjuk-domar, då bakterierna härstamma från
tarminnehållet, resp, komma in genom
urogenital-vägarna. T.Hn.
Gasbrandbaciller, vilka framkalla gasbrand*,
tillhöra släktet Clostri’dium, äro stora grampositiva,
sporbildande baciller, som växa anaerobt. De
förekomma i människans och många husdjurs
tarminnehåll och tarmuttömningar och finnas
mycket spridda i jorden, framför allt kultiverad jord,
där de länge hålla sig levande med hjälp av sina
motståndskraftiga sporer. De typiska
sjukdomssymtomen framkalla clostridierna genom sin förmåga
att i organismen avsöndra gifter, äkta exotoxiner.
De olika clostridiearterna äro svåra att erhålla i
renkultur. Det har därför länge rått stor förvirring
i fråga om nomenklaturen och de olika arternas
särskiljande. Ett intensivt studium efter 1 :a
världskriget, under vars tidigare stadi.er gasbrand
förekom i stor utsträckning, har lett till en numera i
stort sett enhetlig nomenklatur. De olika arterna
särskiljas genom sporernas olika utseende och
placering, bacillernas rörlighet och kapselbildning,
deras förmåga att klyva äggvita och förjäsa olika
kolhydrater. Viktiga upplysningar erhållas genom
djurförsök. De arter, som oftast påträffas vid fall
av gasbrand, äro C. perfrin’gens (C. vueVchii), C.
nov’yi (C. oedema’tiens) och C. se’pticum (Vib’rion
se’ptique, BacilVus oede’matis mali’gni). I c:a 40% av
fallen finner man endast ett av de ovannämnda
in-fektionsämnena, i c:a 60% finner man flera av
dem, ofta tills, med andra icke toxiska arter, ss.
C. sporog’enes och C. fallax. — Andra clostridiearter
äro C. botuli’num, som framkallar botulism*, och
C. te’tani, som orsakar stelkramp*. A.Fl.
Gasbrännare. G. för b el y s n ings än d amål,
se Gasbelysning och Gasglödljus. — För
upp-värmningsändamål skiljer man på följ.:
1) Brännare med lysande låga. Gasen får
i dessa utströmma genom fina hål. All erforderlig
förbränningsluft tillföres lågans yta (sekundärluft).
Vid den kemiska omvandlingen bildas i lågan, på
gr. av ofullständig förbränning, fritt kol, som gör
lågan lysande, men även sotande, då den kommer
i beröring med fasta föremål. På gr. av sistn.
egenskap ha dessa brännare begränsad användning
för torkskåp, lackerugnar, vissa bakugnar etc.
2) Bunsenbrännare. Häri blandas gasen med
c:a hälften av förbränningsluften (primärluft) redan
före förbränningen, den ytterligare erforderliga
luften (sekundärluft) tillföres lågans yta av den
omgivande luften. Primärluften bör vara c:a 2—
2 V2 ggr gasmängden. Tillsättes för mycket luft,
slår lågan ned till gastillförseldysen, och
förbränningen sker under alstring av koloxid. Tillsättes
för litet luft, blir lågan återigen lysande och
sotande. Vanligaste användning i gaskök (se fig.),
Besparingsbrännare.
gasspisar och industribrännare. I moderna
gasspisar användas besparingsbrännare, bestående av
två brännare, inbyggda i varandra, den yttre med
normal gastillförsel, c:a 400 1 i timmen, den inre,
sparlågan, med endast 50—60 1 gas i timmen.
3) Högtrycksbrännare. All erforderlig luft
tillföres i form av primärluft. Då en dyl. blandning
är explosiv, måste utströmningshastigheten vara
stor. Förbränningsluften drives med högt tryck
(genom fläkt el. kompressor) in i
förbränningsrö-ret och suger därvid med sig gasen. Med dessa
brännare erhålles hög temp. — Jfr
Gassvetsning. O.Ht.
Gasbränslen finnas dels färdigbildade i naturen,
dels framställas de på teknisk väg. Då g. äro
mycket lätthanterliga och fordra mycket liten
tillsyn, ha de funnit stor användning. Man skiljer på
i tab. å följ, sida angivna brännbara
tekniska gaser. O.Ht.
Gasbågsvetsning, elektrisk svetsmetod,
kännetecknad av att ljusbågen bildas i en skyddsgas,
t.ex. kväve, vars uppgift bl.a. är att utestänga
luften och härigenom förhindra oxidation.
Metoden har med framgång praktiserats vid
båg-svetsning av aluminium, som eljest överdrages
med ett segt skikt av mycket svårsmält
aluminiumoxid. Oftast identifieras likväl g. med den
vid den amerikanska firman General Electric
ut-experimenterade ”arcatomsvetsningen” (se
Elektrisk svetsning). A.Lg.
— 309 —
— 310 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
