Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasdissociation - Gaseldning - Gaseller - Gasellfloden - Gasellhund - Gaser - Gasernas allmänna tillståndslag - Gasett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASETT
verkan av viss strålning, ss. röntgen-,
radioaktiv-el. ultraviolett strålning, kan en gas även
sönderfalla i elektriskt laddade partiklar, s.k. gasjoner,
varigenom den blir ledande för elektricitet (se
Elektriska urladdningar).
Gaseldning. Eldning av ugnar med gasbränslen*,
t.ex. masugnsgas, el. sådana, framställda av stenkol
el. ved, har i den moderna tekniken i mycket stor
utsträckning fått ersätta direkt eldning med fast
bränsle. Orsaken härtill är, att g. i många fall
erbjuder tekniska och ekonomiska fördelar, som
fullt uppväga kostnaderna för bränslets
överförande till gasform. I bästa fall kan en direkt
bränslebesparing göras genom möjligheten att
utnyttja de från ugnen avgående, heta rökgasernas
värmeinnehåll till förvärmning av såväl
gasbränslet som den för förbränningen erforderliga
blästerluften. Särsk. är detta fallet vid ugnar, som
måste arbeta vid mycket hög temp., i vilka
således mycket värme finns kvar i rökgaserna, då de
lämna ugnsrummet. Vid fast bränsle är en dyl.
omedelbar återvinning icke möjlig i samma grad,
då ju dels en förelöpande upphettning av själva
bränslet där är utesluten och dels ej heller
blästerluften kan upphettas utöver en viss gräns med
hänsyn till sammanbakning av bränslet o.a.
tekniska svårigheter. Den tekniska överlägsenheten
hos g. ligger dock i främsta rummet i dess
reglerbarhet, d.v.s. i möjligheten att med enkla
och lättskötta spjäll och ventilanordningar i
ledningarna för tillförsel av gas och luft fortlöpande
avpassa bränsletillförseln efter ugnens omedelbara
behov av värme, hålla en jämn och likformig
temp. i ugnen och genom inbördes avvägning av
de tillförda gas- och luftmängderna ernå en
lämplig sammansättning hos gaserna i ugnsrummet. I
vissa fall kan genom luftöverskott lätt oxiderande
el. genom luftunderskott reducerande verkan
uppnås. Emedan gasbränslen i mots. till fasta
bränslen låta sig fullst. förbrännas med ringa
luftöverskott, o. i V4 av det teoretiska (se Bränsle), och
särsk. genom den ovan nämnda förvärmningen
av gas och luft, kan man också vid g. nå
väsentligt högre temp. Med en långt driven
värmeåtervinning ur rökgaserna når man t.ex. vid
martinugnar för stålframställning en
förbrännings-temp. inemot 2,000°. En viktig faktor är också
gasens frihet från aska. För gasens förbränning
i ugnen måste blästerluften, ofta benämnd
sekundärluft till skillnad från primärluften,
varmed avses den blästerluft, som åtgår för
gasalstringen, bringas i intim blandning med gasen.
Den enklaste anordningen härför är att låta luften
inkomma vinkelrätt mot gasens strömningsriktning
(fig. A), så att virvelbildning uppkommer. En vanlig
anordning är också att uppdela gas- och
luftströmmarna i flera kanaler, vilka utmynna i bredvid
varandra liggande gluggar i murverket, s.k.
galleriinledning. En mera effektiv blandning vinner
man genom att använda särskilda brännar e.
Dylika kunna utformas direkt i murverket, ss.
den s.k. weardalebrännaren (fig. B), el. utföras
av järn el. stål. De sistn. anordnas oftast enl.
injektorprincipen (se Injektor), så att den under
tryck tillförda gasen suger med sig blästerluften
el. tvärtom (fig. C). Gas och luft kunna även
blandas i brännarens bakre del med en roterande
fläkt el. på annat sätt, i vilket fall gasens
hastighet i brännarmynningen måste vara större än
antändningshastigheten, så att lågan icke slår
tillbaka i brännaren. En form av dyl. brännare
användes i s.k. murstrålningsugnar (ty.
Stein-strahlofen; fig. D). Här vidgas brännarkanalen in
mot ugnen, så att gashastigheten nedsättes och
gasen förbrinner i själva kanalen, där en del av
värmet upptas av murverket och därifrån strålar
in i ugnsrummet. ökas gashastigheten starkt,
flyttas lågan ut från brännarmynningen. Riktas
brännaren därvid mot en bädd av eldfast material i
ugnen, så antändes gasen först vid beröringen
med den upphettade ytan hos bäddmaterialet och
förbrinner utan egentlig låga, s.k. f 1 a m 1 ö s y
t-förbränning (fig. E). S.k. h a 1 v g a s e 1
d-n i n g är en form av g., där gasalstringen sker
i omedelbar anslutning till ugnen. Bränslet införes
därvid på en rost och förbrännes men med inskränkt
lufttillförsel, så att de bildade gaserna innehålla
brännbara beståndsdelar. Dessa gaser ledas genom
en kort kanal in i ugnen, där de fullständigt
förbrännas med sekundärluft (”antändningsluft”).
Genom den direkta inledningen av gasen i ugnen går
det vid gasalstringen utvecklade värmet icke
förlorat, men eldningen blir icke reglerbar i samma
grad som vid vanlig g. Halv-g. användes bl.a.
för ångpanneeldning med träavfall. För drift av
ångpannor har g. eljest hittills icke fått någon
nämnvärd användning, emedan den under där
rådande driftförhållanden icke ger någon vinst,
jämfört med andra bränslebesparande anordningar för
fast bränsle. Jfr Ugn. I.S.
Gasell’er, en grupp äkta antiloper*.
Gasellfloden, se Bahr el-Ghazal.
Gasellhund, hundras, se Hundar.
Gaser, fys., kem., se Gas.
Gasernas allmänna tillståndslag, se Gas, sp. 306.
Gasett’ (ital. gazetta, eg. namn på ett småmynt,
som utgjorde det pris, för vilket en tidn. kunde
köpas el. läsas, sedan beteckning för tidn. själv:
eng. och fra. gazette), i sht under 1700-talet bruklig
benämning på tidning.
— 313 —
— 3U —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
