Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasexplosion - Gasfilter - Gasflamkol - Gasflaska - Gasformiga kroppar - Gasförgiftning - Gasförsvar - Gasgenerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASEXPLOSION
Gasexplosion, se Explosion.
Gasfilter, anordning för rening av gaser (jfr
Gasrening). G. av väsentligen mekaniskt verkande
typ kunna som filtermaterial innehålla en fyllning
av cellulosavadd el. flockad sulfitmassa, ss. vid
luftreningsaggregat för skyddsrum (jfr Luftrening).
— I gasmasker* användas filterpatroner, baserade
på adsorption, absorption el. på kemisk
reningsverkan. Till adsorptionsklassen höra fyllningar,
innehållande aktivt kol el. silikagel, vilka ämnen
ha förmåga att binda gaser med hög
molekylar-vikt. Sura gasföroreningar borttagas medelst en
filtersubstans av kornad diatomit (kiselgur),
impregnerad med en lösning av basiska kemikalier.
Filterpatroner för koloxid (t.ex. i rökgasmasker)
baseras på katalytisk oxidation av koloxiden till
koldioxid, i vilket syfte man i dessa inlägger en kornad
massa av brunsten samt vissa i aktiv form utfällda
metalloxider, t. ex. silveroxid. A.Lg.
Gasflamkol, stenkol, som vid torrdestillation ge
stora mängder gaser, ända-till 45%, och äro
lämpliga för framställning av lysgas.
Gasflaska, gasbehållare, se Gasackumulator.
Gasformiga kroppar, fys., se
Aggregationstill-stånd.
Gasförgiftning. De vanligaste i dagliga livet
förekommande g. äro orsakade av kolos, lysgas el.
avgaser från motorer och äro
koloxidförgiftningar*. I bryggerilokaler och bergverk förorsakas
ofta g. av kolsyra, som är giftig, om luften
innehåller mer än 5 %. I laboratorier, fabriker m.m.
kunna olika slag av g. uppträda vid arbeten med
farliga ämnen (jfr Gasmask, Gasskydd och
Strids-gaser). Första hjälp vid g. är avlägsnande
av den skadade från den förgiftade atmosfären,
frisk luft, värme, absolut vila, stimulerande
medel. I vissa fall, dock ej vid stridsgaser, kan
konstgjord andning givas samt syrgasinhalation.
Läkare bör tillkallas. Lj.
Gasförsvar, se Gasstrid, sp. 340.
Gasgenerator, apparat el. anläggning för
framställning av gas, spec. gasbränslen*, på annat
sätt än genom torrdestillation (jfr Gasverk).
Syftet med gasframställningen är härvid att
förädla primärbränslet, d.v.s. att göra det mera
användbart för vissa industriella processer, t.ex.
för glashyttor, emaljverk och smältugnar.
Glasindustriens framsteg under slutet av 1800-talet
äro i väsentlig grad att tillskriva övergången till
g. och häri framställd generatorgas
(gengas). Samma sak gäller den utvecklingsfas på
förbränningsmotorernas område, som föregick
råoljemotorernas era och under vilken man,
utom till lysgas, var hänvisad till generatorgas vid
stationära anläggningar (”sug-gas” m.fl. system).
— Tekniskt erbjuder gas en mängd lätt insedda
fördelar framför fasta bränslen, bl.a. den, att
luftöverskottet kan hållas lågt, c:a 20%, mot
eljest vanliga 80 å 100%. Då såväl gas som
förbränningsluft kunna förvärmas på enkelt sätt,
är det vid användning av generatorgas möjligt
att på ekonomiskt sätt ernå höga temp. (intill
c:a 1,700°).
G. kunna adapteras för alla slags bränslen,
varvid dock pulverformiga el.. flockiga ämnen
lämpligen först briketteras för erhållande av
erforderlig stadga. De vanligaste bränslena äro
Fig. 1. Gasgenerator för
”rättvänd” förbränning;
principschema.
koks, brunkol, ved
och torv. För
industriellt bruk byggas g.
öftast på sätt, som fig.
I schematiskt visar.
Generatorn är utförd
i form av en vertikal
schaktugn, som nedtill
avslutas med en rost,
på vilken bränslet
vilar. Nytt bränsle
införes uppifrån genom
en sluss, så att
generatorn kan arbeta
ostört. Sedan fyren
tänts, utbildar sig —
så länge drag
upprätt-hålles genom
generatorn — en
förbrän-ningszon omedelbart
ovanför rosten. De
heta
förbränningsgaserna undergå vid sin
passage genom
närmast ovanförliggande
bränsleskikt en reduktion, varvid koldioxid
överföres i koloxid. Under sin ’ fortsatta passage
uppåt framkalla de alltjämt mycket heta
gaserna en partiell torrdestillation, resp,
uttork-ning av bränslet, varför gasen kommer att
innehålla en stor mängd tjära, vatten och diverse
krackningsprodukter, därest bränslet icke utgöres
av en redan torrdestillerad produkt (träkol el.
koks). I de flesta andra fall måste gasen
finrenas i flera etapper genom avkylning och
tvättning, varvid även sot och flygaska avlägsnas.
De reaktioner, som äga rum i förbränningszonen,
resp, i reduktionszonen, kunna ideellt sett skrivas:
C + O2=CO2 + 97 kcal/gmol
CO2 + C=2CO—39 kcal/gmol
Pr gmol (grammolekyl) kol frigöres sålunda 29
kcal, vilken värmemängd dels tas i anspråk för
reduktion av ev. vatten till H2 med CO som
biprodukt, dels förbrukas till torkning och
destil-lation av bränslet o.s.v., vilket är av särskild
betydelse, när detta utgöres av ved. Gasens
kvalitet blir härigenom i det närmaste oberoende av
vattenhalten.
Då koks användes som bränsle och man ej
direkt kan utnyttja den heta gasen, är den
beskrivna processen oekonomisk. G. drives härvid
hellre intermittent som
vattengasgenerator el. kontinuerligt som
halvgasgenerator. I bägge fallen låter man vattenånga delta
i reduktionsprocessen. — Vid tillverkning av
vattengas får till en början fyren stiga till en
täml. hög temp., varvid vanlig gengas alstras
(varmblåsning). Härefter tillföres under en kort
period enbart vattenånga under fyren, varvid följ,
reduktionsprocesser äga rum:
C + H2O = CO + H,—29 kcal/gmol (vid högre temp.)
C+2H2O = CO2 + 2H2—18 kcal/gmol (vid lägre temp.)
Bägge dessa reaktioner äro, som framgår av
formlerna, endotermiska, varför fyrens temp.
under ”kallblåsningen” successivt sjunker. Medan
man vid framställning av vanlig gengas ur
träbränsle har att nöja sig med ett kalorimetriskt
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
