Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasgenerator - ab. Gasgenerator - Gasglödljus - Gasgranat - Gash - Gasharmonika - Gasiantep - Gasindi - Gasjoner - Gask - Gaskalk - Gaskamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASGENERATOR
ställa halvgas (d o w s o n g a s), varvid en
ångejek-tor begagnades för att åstadkomma luftdraget
genom g. Det tyska företaget Gasmotorenfabrik Deutz
introducerade 1902 suggasverk för brunkol,
varvid gasavsugningen skedde från schaktets
mitt; Gebrüder Körting framkom med
förbättrade g. för torv 1904, för stenkol 1909 och
för ved 1910. Efter 1910 överflödar
patentlitteraturen på beskrivningar rörande
nykonstruktioner, av vilka dock de flesta avse konstruktiva
detaljer utan större principiell betydelse. — För
industribruk innebär gasalstring medelst g. en
teknisk tillgång av förblivande värde; för
trak-tiva ändamål äro g. att betrakta som ett under
krig och avspärrningstider användbart och
nödvändigt surrogat för motorbrännoljor, i fredstid
konkurrensdugligt endast under skydd av t.ex.
prohibitiv skattebeläggning på importerat bränsle.
— Jfr Acetylengasverk. — Litt.: H. Finkbeiner,
”Hochleistungs-Gaserzeuger für Fahrzeugsbetrieb
und ortfeste Kleinanlagen” (1937). A.Lg.
ab. Gasgenerator, Örebro, grundat 1929 av
gengaspionjären Axel Svedlund, tillverkar ved- och
träkolsgeneratorer för motorfordon, för stationära
motorer och för industriugnar; aktiekapital 80,000
kr. Under 2:a världskriget, då efterfrågan på
företagets produkter var mycket stor, uppfördes
en modern nybyggnad med 2,000 m2
fabriksgolv-yta och utrustad med bromsprovanordningar för
motorer upp till 400 hk.
Gasglödljus. Det största framsteget inom
gasbelysningstekniken (jfr Gasbelysning) gjordes av
österrikaren Auer v. Welsbach (1858—1929) genom
auerlampan, vilken består
av en genom en
bunsenbrän-nare till vitglödgning upphettad
kropp. Denna, den s.k. a u e
r-strumpan, är vävd av fint
rami el. konstsilke. Strumpan
neddoppas i en lösning av 1 °/o
ceriumnitrat och 99 %
torium-nitrat. För att öka strumpans
hållfasthet under transporten
dränkes den i kollodium. Då
den användes första gången,
avbrännes kollodiet men även
de fina trådarna, så att endast
ett skelett av cerium- och
to-riumoxid återstår. När detta
upphettas i bunsenbrännaren,
lyser det med ett intensivt vitt
sken, starkare ju högre lågtemp.
är. I detta sammanhang
förtjänar anföras, att den svenske
ingenjören B. O. Fahnehielm
redan 1877 var inne på
samma tankegång, och ”f a h n
e-h i e 1 m s k a ljuset”, en
vattengaslåga med glödkropp av
krita, kan liksom dess förebild
Drummonds kalkljus sägas vara
led i den utveckling, som slutl. förde fram
till auerljuset. Genom införandet av
auerstrum-pan 10-dubblades ljusstyrkan med samma
gasförbrukning. Glödstrumpan skyddas av ett
lampglas och omges av en gascylinder.
Auerstrum-pan har till de senaste åren bibehållit sig
Auerstrumpa.
Invertlampa.
ganska oförändrad. Den undantränges numera av
den s.k. invertbrännaren, som också är
försedd med glödstrumpor (se även
Acetylenbe-lysning). Dessa äro korgformiga och slutna
nedtill. Förbränningsluften och gasen förvärmes
genom avgaserna. Därigenom, och på gr. av det
hängande ljusets förmånligare ljusfördelning, äro
invertbrännarna överlägsna de stående
auerbrän-narna. F o t o g
englöd 1 j u s kan
även betecknas som
g.; gasen utgöres
här av förgasad
fotogen (se ab. Lux).
— Gaslyktor för
gatubelysningen tändas
numera ofta direkt
från gasverken
genom s.k. f j ä r r t ä
n-d a r e. Genom att
tillfälligt stegra
gastrycket (c:a 3 min)
påverkas en
membran i en i
gaslyktan inbyggd
fjärr-tändare så, att
gasen genomsläppes.
Den tändes av en
ständigt brinnande
evighetslåga. Även
släckningen av
lyk
torna (utom evighetslågan) sker genom
tryck-stöt. [O.Ht]Lj.
Gasgranat, krigsv., se Granat och Gasstrid, sp.
339-
Gash [gäj’], flod i Östafrika, upprinner s.v. om
Asmara i Eritrea, flyter under växlande namn,
Mareb (delvis på gränsen till Etiopien), Sona,
Gasc och slutl. G., åt v. och n.v. mot Ätbara, som
den dock ej når fram till.
Gasharmonika, se Sjungande låga.
Gasiantep, se Gaziantep.
Gasin’di (trol. germ.; angelsax. gesithas, ty.
Ge-sinde), beteckning för det krigiska följe, som
omgav folkvandringstidens langobardiska kungar och
härförare och som motsvarar den nordiska hirden.
G. voro fria men stodo i troskapsförhållande till
sin herre. Den langobardiske kungen hade i sina
g. det förnämsta stödet mot den ärftliga adeln.
Kungens g. intogo en framskjuten ställning. Efter
det langobardiska rikets fall övergingo en del av
g. att bli vasaller och togo del i förvaltningen,
medan de övriga uppehöllo g:s ursprungliga
funktion. I.An.
Gasjoner, se Elektriska urladdningar och
Joni-sation.
Gask (väl ytterst spa. el. ital.), spelbud i vira
m.m.; upprymdhet (på gr. av starka drycker);
festande, dryckesfest, särsk. i studentnation (i
Uppsala).
Gaskalk, se Gasrening.
Gaskamin, kamin, eldad uteslutande med gas
och väsentligen avsedd för rumsuppvärmning. Man
skiljer mellan två huvudtyper:
konventionskami-ner och strålkaminer. I bägge fallen är g.
ansluten till skorstenen för avledning av förbrän-
— 319 —
— 320 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
