Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gauguin, 1. Paul - Gauguin, 2. Jean - Gauguin, 3. Pola - Gaul, August - Gauldalen, Guldalen - Gauleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAULEITER
Paul Gauguin: Självporträtt, omkr. 1896. Privat ägo.
ningar från Pont-Aven och Le Pouldu 1888—89
ofta äga en rent ornamental karaktär (”Vision
après le sermon”, 1889), ha hans bilder från
Tahiti, som f.g. visades i Köpenhamn 1893, en
rofylld, klassisk resning, och de tidigare årens
tidvis ansträngda symbolik har fått vika för en
av de primitiva naturfolkens föreställningsvärld
inspirerad mystik (”Que sommes-nous? D’oü
venons-nous? Oü allons-nous?”, 1898). G. utförde
även träskulptur och keramiska arbeten, i vilka
han tog upp naturfolkens primitiva formgivning,
som också präglar hans expressivt förenklade
träsnitt. G. fick betydelse för symbolistgruppen
les Nabis, och hans läror utvecklades i
programmatisk form av P. Sérusier och M. Denis. Först
efter sin död uppmärksammades G. som en av
de djärvaste stilförnyarna inom det slutande
1800-talets måleri, och hans konst fick
avgörande betydelse för Matisses och fauvisternas
färgstarka, expressionistiska måleri. G. är
representerad i Nationalmuseum och Göteborgs
konstmuseum samt framför allt i Glyptoteket,
Köpenhamn. — G:s skrifter omfatta Tahiti-skildringen
”Noa-Noa” (1900) samt ”Avant et après” (1903).
Hans brev till G.-D. de Monfreid utgåvos 1919,
till A. Fontainas 1921, till É. Bernard 1926 samt
till hustrun 1946 (av M. Malingue). — Litt.: Ch.
Chassé, ”G. et le groupe de Pont-Aven” (1921);
monogr. av bl.a. Ch. Morice (1919) J. de
Roton-champ (1925), A. Alexandre (1930), Pola
Gauguin (1937), J. Rewald (1938) och M. Malingue
(1948). T.Pr.
2) Jean René G., den föreg:s son, skulptör (f.
1881), har gjort en betydande insats inom
Danmarks konst som skulptör (ex. i Kunstmuseet,
Köpenhamn) och fantasifull keramiker.
3) Paul Rollon (P o 1 a) G., den föreg:s bror,
målare och konstskriftställare (f. 1883). G. var
född i Paris men kom jämte sina äldre syskon
1884 till Köpenhamn och fick där sin uppfostran
hos den danskfödda modern. Vid mogen ålder
började han i Köpenhamn bedriva arkitektstudier,
men o. 1910 beslöt han, efter impulser från
norska vänner, att i stället ägna sig åt måleriet.
Sedan 1912 har han mest varit bosatt i Oslo;
han förvärvade 1916 norskt medborgarskap. Vid
sidan av sitt måleri, bl.a. omfattande
kompositioner med nakna figurer i landskap samt
dramatiska scener som ”Mordet” (1916,
Nasjonal-galleriet), gjorde G. en uppskattad insats som
konstkritiker i ”Tidens tegn” under många år
och höll dessutom 1917—24 en av norska
ungdomar livligt besökt målarskola i Oslo. Vid
mitten av 1920-talet flyttade han för en tid till
Paris. — G. har väckt uppmärksamhet i hela
Norden genom sina ypperliga, friskt skrivna
monogr. över de norska målarna Christian Krohg
(1932) och Edvard Munch (1933; sv. övers. 1947)
samt över G.i) (1937; sv. övers, s.å.). H.Ge.
Gaul [gaul], August, tysk bildhuggare (1869
—1921). Lärjunge till Begas utvecklade sig G.
snart till en av sin tids största djurskulptörer.
Den s.k. Björnbrunnen vid Wertheims varuhus i
Berlin och den utsökt vackra gruppen ”Vilande
får” äro ett par av hans bästa verk. G. är
representerad på Nationalmuseum, Stockholm, med ett
huvud, ”Merkurius”.
Gauldalen, G u 1 d a 1 e n, dalgång i
Sör-Trön-delag fylke, Norge, genomströmmas av Gaula, som
upprinner på Rörosvidda (130 km lång,
nederbördsområde 3,300 km2) samt utmynnar i
Trond-heimsfjorden 15 km s.v. om Trondheim. G:s n.
del är bred och fruktbar, dess s. trång och
skogklädd. Dalgången följes av Rörosbanan (från
Stören mot s.ö.) samt i sin n. del av statsbanelinjen
Oslo—Trondheim.
Gauleiter [gäuTåitar], ledare för ett Gau i bet.
det tyska nationalsocialistiska partiets största
administrativa enhet (se Gau). Dessa G., inalles
31 före Österrikes införlivande med Tyskland
1938, voro vanl. samtidigt riksståthållare el.
innehavare av liknande poster, varigenom partiets
inflytande över den statliga förvaltningen
kraftigt främjades. De styrde sina landsdelar som
A. Gaul: Björnungar. Brons 1904. Kunsthalle, Bremen.
— 373 —
— 374 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
