Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geete, 1. Anna Hamilton - Geete, 2. Robert - Geez - Geffcken, Heinrich - Geffroy, Auguste - Geffroy, Gustave - Gefion (mytologi) - Gefion (tidning) - Gefjon el. Gefion (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEFJON
Geertgen tot Sint Jans: Kristus begråtes.
Kunsthisto-risches Museum, Wien.
(1841—1916), dotter till landshövdingen greve A.
L. Hamilton och Agnes Geijer samt dotterdotter
till E. G. Geijer. I det pietetsfulla
memoarverket ”1 solnedgången” (4 bd, 1910—14; bd 4 utg.
av E. G. Lilljebjörn; flera senare uppl.) har hon
skildrat det geijerska hemmet under morfaderns
sista årtionde.
2) Knut Robert G., den föreg:s svåger,
biblioteksman, språkforskare (1849—1928), ingick
1875 i Kungl. bibi., 1909—16 1 :e bibliotekarie
och föreståndare för handskriftsavd. G. har bl.a.
utg. ”Fornsvensk bibliografi” (i ”Sv.
fornskrifts-sällsk. saml.”, 1903, suppl. 1919) samt många för
noggrannhet utmärkta publikationer av
forn-svenska texter med inledningar och
handskrifts-redogörelser, intagna i ”Sv. fornskriftssällsk. saml.”,
ävensom en normaliserad uppl. av den fornsvenska
”Um styrilsi kununga ok höfjiinga” (1878). Under
pseud. Knut Porse utgav G. diktcykeln
”Heliga Birgittas ungdomssaga” (1919). E.H.
Geez (ge’ez) (eg. vandring, senare utvandrare,
fria), den gamla inhemska benämningen på
etio-perna och deras språk; se Etiopiska språket och
litteraturen.
Geffcken [gäf’kan], Heinrich, tysk
ämbetsman och politiker (1830—96), 1869 syndikus i
Hamburg, 1872—82 prof, i Strassburg. G. ogillade
Bis-marcks kamp mot katolska kyrkan och hans
uppträdande mot Österrike men blev tidigt dåv.
kronprinsens, sedermera kejsar Fredrik III:s förtrogne
i politiska frågor. Efter Fredriks död utgav G.
utdrag ur hans dagböcker under kriget 1870—71, enl.
vilka Fredrik tidigare och klarare än Bismarck
hävdat en nationell tysk politik och arbetat för
kejsardömets återupprättande. Offentliggörandet
väck
te Bismarcks häftiga vrede. G. fängslades 1888,
åtalades för landsförräderi men frikändes av
riksrätten 1889. — G:s son och namne (1865—1916),
1898 prof, i Rostock, 1903 i Köln, har bl.a. skrivit
”Fehde und Duell” (1899) samt utg. ”Lex salica”
(1898) med kommentar. K.
Geffroy [zäfrpa’], Mathieu A u g u s t e, fransk
historiker (1820—95), prof, i Bordeaux 1852, maitre
de conférences vid École normale, Paris, 1859, prof,
vid Sorbonne 1864, chef för École franqaise de
Rome 1875—83 och 1888—95. Av G:s många
betydelsefulla arbeten behandlar flertalet ämnen ur den
skandinaviska historien, med vilken han var
grundligt förtrogen. Han utgav 1853 en saml. tidigare
okända Karl Xll-brev till Ulrika Eleonora d.y.,
av G. anträffade i Lübecks gymnasiebibl., 1855
”Notice et extraits des manuscrits concernant
l’his-toire ou la littérature de la France qui sont
con-servés dans les bibliothèques ou archives de Suède,
Danemark et Norvège” samt 1867 ”Gustave III et
la cour de France” (dålig sv. övers., 2 bd, 1864—
65). Värdefullast av G:s arbeten i nordisk historia
är den samling av instruktioner för franska
diplomater i Sverige och Danmark, varmed han bidrog
till det viktiga källverket ”Recueil des instructions
données aux ambassadeurs et ministres de France”
(resp, bd 2, 1885, och 13, 1895). C.
Geffroy [zäfrpa’], Gustave, fransk kritiker
och konsthistoriker (1855—1926), framträdde som
romanförf. (”L’enfermé”, 1897, m.fl.) men ägnade
sin mesta tid åt konstkritiken (”Vie artistique”, 8
bd, 1892—1903) samt undersökning av Europas
museer (en katalogartad skildring i 12 bd, 1900—
13); författade även monografier över Daumier
(1901) m.fl. Från 1908 var han ledare för
Manu-facture des Gobelins.
Gefion, myt., se Gefjon.
Gefion [gev’jån], veckotidn., utg. i Lund 1832 av
N. O. Ahnfelt och J. H. Thomander, huvudsaki.
innehållande kvicka och närgångna art. om de
teologiska lärarna i Lund.
Gefjon [gev’jån] el. Gefion (sannolikt av isl.
gefa, giva, alltså: givarinnan), nord, myt., en av de
mindre framträdande fornnordiska gudinnorna el.
asynjorna. Enl. en dikt av Brage den gamle och
uppgifter hos Snorre fick hon av konung Gylfe
i Svitiod ett jordstycke så stort, som hon kunde
plöja omkring på dag och natt. Härtill använde hon
då fyra oxar från Jotunheim, hennes egna söner.
De plöjde så djupt, att landet lossnade. Oxarna
drogo det ut i havet åt v., och G. fäste det där och
kallade det Själland (Selund’). Men där landet legat,
uppkom enl. Snorre en sjö, Mälaren (isl. Lqgrinn,
d.v.s. sjön), där vikarna nu ligga som halvöarna
på Själland. Snorre uppger, att hon i Danmark
blev g.m. den förste konungen i Lejre, Skjold.
I eddadikten ”Lokasenna” svarar Oden på Lokes
beskyllningar mot henne för lättfärdighet, att hon
kände släktenas öden lika väl som han. Enl.
Snorres Edda är hon mö, och de kvinnor, vilka dö
som mör, tjäna henne. — Hennes ställning i den
nordiska mytologien är oklar. Man har i henne
velat se bl.a. en emanation av Freja (som bl.a. har
tillnamnet Gefn) el. av Frigg. Möjl. är hon en
lokal åkerbruksgudomlighet. Plöjningsmyten har
motsvarigheter på andra håll, t.ex. i sagan om
romaren Horatius Cocles el. om drottning Dido i
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
