Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gehenna, Hinnomsdalen - Gehlin, 1. Hugo - Gehlin, 2. Esther - Gehlin, 3. Jan - Gehrcke, Ernst Johann - ab. Gehrmans, Carl, musikförlag - Gehäng - Gehör - Gehörstav - Geiami
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIAMI
Hugo Gehlin: Golgata. Fönster i Landskrona kyrka.
1939.
eld” åt Molok*. Josia förklarade platsen för oren
(2 Kon. 23: 10) för att hindra detta bruk. Enl.
senare tradition förbrändes här liken efter
förbrytare och självdöda djur, vilket förklarar, att G.
i NT kommit att betyda de fördömdas vistelseort
efter döden (Mark. 9:43—47, Matt. 10:28 m.fl.). —
Litt.: H. Sträck & P. Billerbeck, ”Kommentar zum
Neuen Testament aus Talmud und Midrasch”,
4:2 (1928). G.Bsm.
Gehlin. 1) John Erik Hugo G., konstnär (f.
8/9 1889), genomgick Högre konstindustriella
skolan i Stockholm 1910—14 och var därefter en
längre tid bosatt i Köpenhamn. G. har ägnat sig
åt de flesta konstgrenar, oljemåleri och grafik,
momumentalmåleri, mosaikkonst, glasmålning och
bokillustration. Hans måleri utgår från den nya
saklighetens fasta och hårda klarhet, som han
aldrig övergivit, medan hans dekorativa arbeten
äro mera expressionistiskt ornamentala. G. var
medhjälpare till J. Skovgaard vid
mosaikmålningen i Lunds domkyrkas absid och har sedan
utfört målad skulptur och glasmålningar i flera
skånska kyrkor, S. Sallerup, Fulltofta,
Mariakyr-kan i Hälsingborg (1928—31) och S:t Petri i
Malmö (1938). För simhallarna i Hälsingborg
och Trelleborg har G. utfört stora mosaikfriser,
och vidare har han gjort ritningar till
konsthantverk, tenn och glas (Gullaskruv). Som skald har
G. framträtt med den av honom själv illustrerade
”Stillsamma dikter” (1918). G. 1917 m. G.2). Å.
2) Esther G., f. Henriques, den föreg:s hustru,
målarinna (f. 24/s 1892), bördig från Danmark,
där hon fick sin utbildning i Köpenhamn först
hos H. Grönvold 1908—09 och sedan vid
konst-akad. 1911—15. Bland hennes målningar i olja
märkas främst landskap och stilleben, framför
allt fiskmotiv, vidare har hon utfört en rad
monumentala arbeten i tygapplikation, där de religiösa
motiven fått en stramt dekorativ utformning.
3) J a n Hugo Mikael, de föreg:s son, författare
(f. 24/3 1922), jur. kand, vid Stockholms högsk. 1946.
G. debuterade 1943 med diktsaml. ”Att gripa
varligt”, ungdomligt självupptagen och osjälvständig,
och har sedan utg. ”Vandring mot ett vägskäl”
(1946), tids- och människoanalys med pessimistisk
grundton i kärv, orimmad vers, och romanen
”Arvskiftet” (1947), en inträngande studie i
mänsklig tarvlighet och mänskligt ömhetsbehov.
Gehrcke [ge’rka], Ernst Johan n, tysk
fysiker (f. 1878), 1920 chef för
Physikalisch-tech-nische Reichsanstalt i Charlottenburg och 1921
prof, i fysik vid univ. i Berlin. G. har
framgångsrikt studerat de optiska
interferensfenome-nen. Jämte O. Reichenheim upptäckte han de
s.k. anodstrålarna. Hans senare undersökningar
beröra atomfysikaliska och relativitetsteoretiska
problem. Bland G:s skrifter märkas ”Die
Strah-len der positiven Elektrizität” (1909), ”Der Aufbau
der Atomkerne” (1920), ”Physik und
Erkenntniss-theorie” (1921). Re.
ab. Gehrmans, Carl, musikförlag [ge’r-],
Stockholm, grundat 1889 av C. Gehrman (f. 1867), som
övertog J. Bagges musikhandel och -förlag och
ensam ägde firman 1893—1930. G. har utg.
företrädesvis svensk musik, bl.a. av Norman, Sjögren och
Alfvén. Till G:s standardartiklar höra en serie
populära pianostycken och sånger (”Edition
Gehrman”) och en omfattande avd. körkompositioner.
Gehäng’ [j-] (ty. Gehänge), axel- el. livrem,
avsedd för uppbärande av sidogevär.
Gehö’r [j-] (ty., hörsel), mus., förmågan att rätt
urskilja och för medvetandet fasthålla hörda toner
och tonsteg, liksom att med rösten el. på något
mu-sikinstrumenf riktigt återge dem. G. är i ytterst
olika grad för handen hos olika människor men
torde oftast, genom rationell övning i tidiga år,
kunna i någon mån utvecklas. Jfr Absolut gehör,
Musikdiktat och Tonträffning.
Gehörstav, ämbetstecken från skråtiden, använt
av åldermannen el. åldergesällen, när han
fungerade som ordf, vid skråämbetets el. gesällskapets
sammankomster. G., som enl. den inom
hant-verksskråna dominerande tyska terminologien
kallades schafferholz el. klappholz, hade formen
av en spira, ofta behängd med färgrika band
(bilder se sp. 407). Den var i regel av trä, i
un-tagsfall av silver. G., som efter hand ersattes av
ordf.-klubbor, bibehölls längst i bruk inom
gesällskapen. Sn.
Geiami, japansk målare, konstkännare, temästare,
— 405 —
— 406 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
