Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geist, Christian - Geisweiler & fils - Geitel, Hans - Geitler, Lothar - Geitlin, Gabriel - Geitner, Ernst August - Gejd el. gejder - Gejrot, Claes - Gejrsodd - Gejser, geysir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEJSER
var G. medl. av svenska hovkapellet och ofta
anlitad som kompositör vid hovets fester. Ett 6o-tal
olika verk, bevarade i handskrift, finnas ännu i
behåll i Uppsala univ.-bibl. 1680 synes G. ha
lämnat Stockholm för att bli organist vid Helligaands
och Holmens kyrkor i Köpenhamn. Där
bortrycktes han av pesten 1711. Tre koralförspel av G. ha
utgivits i tryck av Bo Lundgren. B.L.
Geisweiler & fils [gajsvajlä’r e fiss’], fransk
vinfirma i Nuits-Saint-Georges, 20 km s. om Dijon,
grundad 1804, känd producent av bourgogne.
Geitel [gal’-], Hans, tysk fysiker (1855—1923),
prof, vid tekniska högsk. i Braunschweig. G. har
jämte J. Elster utfört en rad betydelsefulla
undersökningar över luftelektriciteten och luftens
radioaktivitet, över den fotoelektriska effekten och över
elektricitetens ledning genom gaser.
Geitler [gåi’-], L o t h a r Rudolf Robert, Edler
von Armingen, österrikisk botanist (f. 1899), fil.
dr i Wien 1922, doc. vid univ. där 1928, e.o. prof.
1936, chef för cytologiska avd. vid inst. för
kulturväxtforskning 1943. G. har utg. ”Cyanophyceae
von Europa unter Berücksichtigung der anderen
Kontinente” (i L. Rabenhorst, ”Kryptogamenflora
von Deutschland, österreich und der Schweiz”,
2 Aufl., 14, 1930—-32), ”Grundriss der Cytologie”
(1934), ”Schizophyzeen” (i ”Handbuch der
Pflan-zenanatomie”, 2:6:1 B, 1936), ”Morphologie der
Pflanzen” (i ”Sammlung Göschen”, 141, 1940) och
är red. för ”österreichische botanische Zeitschrift”
sedan 1947. A.Hr.
Geitli’n [jai-], Gabriel, finländsk orientalist
och teolog (1804—71), prof, vid Helsingfors univ.,
ordf, i en kommitté för utarbetande av ny finsk
bibelövers., framstående kännare av orientaliska
mynt. Bland hans vetenskapliga skrifter märkas
”Principia grammatices neo-persicae” (1845),
”He-braisk grammatik jemte öfnings-exempel” (1856).
Geitner [gai’-], Ernst August, tysk kemist
(1783—1852), framställde (1815) ultramarin och
uppfann (1819) konsten att färga tyg och
textilvaror med hjälp av kromat. G. anlade en
nysilverfabrik vid Aue (1831), en porslinsfabrik i Böhmen
och ett nickelverk i Ungern.
Gejd el. g e j d e r (av eng. guide, ledare),
anordning på maskiner för styrning av en
fram-och återgående maskindel i dess rätliniga rörelse,
t.ex. tvärstycket i vevrörelsen på en kolvångmaskin
o.d. G. består vanl. av linjaler el. styrlister, utöver
el. mellan vilka den styrda maskindelen löper.
På hissar benämnas även styrlisterna för
hisskorgen g.
Gejrot, Claes Joel, industriman (f. 6/2 1895),
bergsingenjör 1922, hyttingenjör och kemist vid
olika företag i Tyskland 1922—23, maskiningenjör
vid ab. Bofors 1923, överingenjörsassistent där
1931, överingenjör vid oy. Vuoksenniska, Finland,
1933 och dess tekniske chef 1937, verkst. dir. vid
Svenska skifferolje ab. sedan 1941. G. har i
fack-tidskr. publicerat ett flertal artiklar, behandlande
metallurgiska frågor och skifferoljetillverkning.
Gejrsodd (från isl. geirsoddr, spjutspets), i
uttrycket rista g. e.d., om fornnordiska förhållanden:
rista sig med spjut; om personer, som på så sätt
ville undgå strådöden och, liksom de i striden
fallna, upptagas i stridsguden Odens omgivning.
Uppfattningen, att här en allmän fornnordisk sed
Geishor.
skulle föreligga, härrör från ett ställe i Tegnérs
”Frithiofs saga”. I den fornvästnordiska
litteraturen omtalas ristningen med g. endast två gånger,
och i båda fallen gäller det gudar (Oden och
Njord). E.H.
Gejser, g e y s i r (av isl. geysa, rasa, fara
våldsamt fram), ett slags varm källa el. term, som mer
el. mindre regelbundet utslungar heta
vattenmassor och som uppkallats efter den stora Geysir på
s.v. Island. G. uppträda i trakter, där relativt
ytliga berglager genom pågående el. geologiskt sett
nyligen avslutad vulkanisk verksamhet
fortfarande äro uppvärmda. Från jordytan härstammande
vatten samlas (enl. en av R. Bunsen 1847
framställd teori) genom sprickor o.d. i berggrunden i
mer el. mindre rörformiga brunnar och
uppvärmes från den varma sidostenen, men då
vattenpelarens nedre delar befinna sig under ett
betydande tryck, höjes därigenom vattnets kokpunkt: vid
10 m djup till I2i°, vid 50 m till 1590, vid 100 m
djup till 185°. När vattnet i g:s djupare delar nått
kokpunkten, stiga blåsor av vattenånga upp från
djupare till högre vattenskikt och vidga sig starkt.
Den ovanför liggande vattenpelaren lyftes,
varigenom trycket minskas. Vattnets temp. i de
djupare delarna av g. kommer alltså då att ligga över
kokpunkten, en plötslig explosionsartad
ångbild-ning inträder, och de i g. befintliga
vattenmassorna slungas ut: g. är i verksamhet. Utbrottet
upphör efter en stund, g. fylles på nytt med vatten, och
— 425 —
— 426 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
