Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geirröd - Geisa - Geiserik, Gaiserik, Genserik - Geisha - Geishan - Geisler, Christian - Geisli - Geismar, 1. Eduard - Geismar, 2. Oscar - Geison - Geissfuss - Geissler, Heinrich - Geisslerrör - Geist - Geist, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEISA
Geirangerf jorden.
Grimnismal. — 2) Enl. Snorres Edda en jätte, som
dräptes av Tor.
Qeisa, ungerska furstar, se Géza.
Geiserik [gai’-], Gaiserik, Genserik,
van-dalisk konung (d. 477), efterträdde 428 sin
halvbror Gunderik, förde sitt folk från Spanien till
Afrika, där han efter många strider med
ståthållaren Bonifatius 439 intog Kartago, som han
gjorde till huvudstad för ett rike, vilket genom sin
flotta var det mäktigaste vid Medelhavet. I
samband med inre italienska tvister, i vilka G.
inblandades, plundrade han 455 Rom. Han underkuvade
vidare bl.a. Sardinien, Korsika och delar av
Sicilien. G. var en av den germanska
folkvandringens största härskargestalter. B.
Geisha [géi’Ja], sinojapanskt ord, som betyder
”konstnär”, termen för de japanska flickor, som
efter ofta mångåriga kurser i särskilda skolor,
där de övats i sång, musik, dans, teceremonier
m.m., uppträda dels på teatrar, dels vid fester och
på restauranger för att underhålla gäster. Ofta
äro de förhyrda från föräldrarna för många år
och ha då en mycket ofri ställning.
Geishan [géi’Jan], eng. The Geisha, operett av
O. Hall och H. Greenbank med musik av S. Jones,
uppförd f.g. i London 1896 (Stockholm 1898).
Huvudroller: O Mimosa San, geisha (sopran),
Re-ginald Fairfax, officer (tenor).
Geisler [gai’-], Christian, dansk tonsättare
och orgelspelare (f. 1869), elev av bl.a. Gade,
Hartmann och M. Bruch, 1893 organist vid
reformerta kyrkan i Köpenhamn, 1911 vid
Garnisonskyrkan. G. har verkat som sånglärare och
utarbetat en ny vokal noteringsmetod. Han har
kom
ponerat två stråkkvartetter, pianosonat och
viola-sonat, uvertyrer, pianostycken, kantater, motetter
och romanser, melodramen ”Et Morgensyn” och
en opera, ”Hjortens Flugt”, m.m.
Geisli [géi’-], litt., se Einar Skülason.
Geismar [gai’-], 1) Eduard Osvald G., dansk
teolog (1871—1939), teol. kand. 1894, efter studier
utomlands präst i hemlandet, 1917 vid Trinitatis
Kirke i Köpenhamn, prof, i religionsfilosofi och
etik vid Köpenhamns univ. 1921. Av G:s skrifter
märkas ”Sören Kierkegaard” (2 bd, 1926—28),
”Religionsfilosofi” (1924, 2 Udg. 1930), ”Etik” (1926,
2 Udg. ”Luthersk Etik”, 1933), ”Luthersk
Troslæ-re” (1932), ”Religiöse Brydninger i det nuværende
Tyskland” (1934;- sv. övers. 1935).
2) Oscar William Harald G., den föreg:s bror,
teolog (f. 1877), efter anställning som tidningsman
och lärare präst på Lolland 1909, vid
Christians-borgs slottskyrka i Köpenhamn 1931—47. Av G:s
skrifter märkas ”Den evige Sang” (2 bd, 1925—
29), ”Kristus, Guds levende Ord” (2 bd, 1933—34),
”Mennesker, jeg mödte” (1944).
Geison [géi’-] (grek.), byggn., kranslist, se
Kolonnordning.
Geissfuss [gai’sfos], med., se Tandextraktion.
Geissler [gai’-], Heinrich, tysk fysiker och
instrumentmakare (1814—79), slog sig efter
universitetsstudier ned i Bonn och grundade där 1854
en sedermera mycket berömd verkstad för
tillverkning av fysikaliska och kemiska apparater.
Ett stort antal instrument ha konstruerats av G.,
bl.a. en kvicksilverluftpump. Bland övriga
tillverkningar må nämnas de s.k. gei s s le r r
ö-r e n*, som erhållit sitt namn efter G. men
uppfunnits av J. P. Gassiot.
Geisslerrör [gai’-], av J. P. Gassiot øfr Geissler,
H.) 1854 uppfunna elektriska urladdningsrör,
bestående av ett hopsmält glasrör av mycket
skiftande form och utseende och innehållande förtunnad
gas (väte, helium, neon, kväve etc.) av ett tryck
av ett par mm kvicksilver. Vid dessa låga tryck
äro gaserna väsentligt bättre ledande för
elektriciteten än vid högre tryck. Vanl. förses rören med
två elektroder av aluminium, till vilka elektrisk
ström kan ledas genom platinatrådar, insmälta i
glaset. Förbindas elektroderna med polerna av en
strömkälla, som levererar erforderlig spänning
(t.ex. ett induktorium), går en elektrisk ström
genom röret, och gasen i detsamma bringas att lysa.
På så sätt kunna praktfulla ljusfenomen erhållas
med ljus av olika färg, beroende på den
inneslutna gasens natur och dess tryck (jfr Elektriska
urladdningar). G. användas ofta vid
spektralanaly-tiska undersökningar. Det från dem utgående
ljuset visar det för gasen i fråga karakteristiska
emis-sionsspektret. För att ernå god lystäthet
förfärdigas ofta den mellan elektroderna befintliga delen
av röret i form av en kapillär. Re.
Geist [gaist, sv. utt. även -åi-] (ty., ande m.m.),
vardagligt: hänförelse, eld, flykt; även: anda, som
besjälar någon el. karakteriserar något. Jfr
Be-geistrad.
Geist [gaist], Christian, musiker (d. 1711),
trol. från Mecklenburg, på 1600-talet i danska
hovkapellet, föreslogs 1664 till kantor vid
domkyrkan i Hamburg och erhöll goda vitsord för en
komposition, som insänts som prov. 1670—79
— 423 —
— 424 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
