Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gelador, djelador - Gelasianum - 1. Gelasius I (påve) - 2. Gelasius II (Johannes av Gaëta, påve) - Gelatin - Gelatina caragheen - Gelatinera - Gelatinglycerin - Gelatinkapslar - Gelatinosus - Gelatos - Gelatossilver - Gelb, Adhémar - Gelbgjutare - Geld - de Gelder, Aert - Gelderland - Geldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GELDERN
och har brun mantel och grå bakkropp; svarta
g e 1 a d a n, T. obscu’rus, har svart mantel,
brun-aktig bakkropp och svans. H.Bn.
Gelasia’num, religionsv., se Sacramentarium.
Gela’sius, påvar.
i) G e 1 a s i u s I, påve 492—496, hävdade
gentemot biskopen av Konstantinopel Roms
primatanspråk och är känd för sin utläggning
av förhållandet mellan den världsliga och den
andliga makten, vilka böra tillerkännas
självständighet, dock så, att den senare räknas som
den högre. Hans andel i ”Decretum Gelasianum”
(ett aktstycke från olika tider, vars huvudpart
torde ha proklamerats på en synod 496; det
innehåller bl.a. en förteckning på böcker, som godkännas
el. förkastas av katolska kyrkan, och har därför
kallats det första Index*) och ”Sacramentarium
Gelasianum” (saml. av liturgiska böner) är
omstridd. G. dyrkas som helgon; festdag 21/n. S.N.
2)Gelasius II (Johannes av Gaèta),
påve 1118—19, invecklad i investiturstriden, dog i
Cluny under förberedelserna för ett kyrkomöte,
som skulle bilägga striden mellan staten och
kyrkan.
Gelati’n [Je-] (fra. gélatine, av lat. gela’re, komma
att stelna; jfr Gelé), kem., se Lim.
Gelati’na caragheen [-ge’n], farm., se Karagen.
Gelatine’ra [Je-], kem., se Kolloidkemi.
Gelatinglycerin, en blandning av gelatin och
gly-cerin, som användes i den mikroskopiska tekniken
som monteringsmedel för vattenhaltiga preparat.
Gelatinkapslar, av gelatin, socker, glycerin och
gummi förfärdigade kapslar, i vilka illasmakande
läkemedel, ss. kinasalt, ricinolja el. terpentinolja,
inneslutas för att med mindre obehag kunna
intagas.
Gelatino’sus, -a, -um (av lat. gela’ta, gelé),
artnamn på växter, t.ex. svampar, av geléartad
konsistens.
Gelatos [Jelatå’s], kem., uppkommer av lim
genom långvarig kokning med vatten, kortvarig
kokning med utspädda syror el. digestion med
magsaft el. bukspott. Härvid förlorar limmet sin
gelatineringsförmåga och övergår sannol. i
albu-moser.
Gelatossilver, farm., se Albargin.
Gelb [gälp], A d h é m a r, tysk psykolog (1887
—1936). Utbildad av Carl Stumpf knöts G. 1912
till psykologiska inst. vid univ. i Frankfurt a.M.,
blev 1915 chef för den psykologiska avd. av inst.
för behandling av i kriget hjärnskadade, doc. i
filosofi och psykologi 1919, e.o. prof. 1924 och 1931
—33 ord. prof, i Halle. G. föreläste v.t. 1935 vid
Lunds univ. G:s och hans medarbetares
forskningar inom hjärnpatologi och psykologi ha jämte
Henry Heads parallella undersökningar av
engelskt material skapat en ny uppfattning av de
psykiska rubbningarna vid hjärnskador och spec. av
afasierna. Därjämte har G:s upptäckt av
skillnaden mellan ”kategorialt” och ”konkret” beteende
en principiell betydelse för all människokunskap.
G. stod nära gestaltpsykologerna, i vilkas organ
”Psychologische Forschung” flera av
Frankfurt-inst:s arbeten publicerats. Jämte neurologen Kurt
Goldstein utgav G. bl.a. ”Psychologische Analysen
hirnpatologischer Fälle”, 1 (1920) och ”Über
Far-bennamenamnesie” (i ”Psychologische Forschung”,
Aert de Gelder: Självporträtt. Eremitaget, Leningrad.
6, 1924). En annan viktig skrift av G. är ”Die
’Farbenkonstanz’ der Sehdinge” (i ”Handbuch der
normalen und pathologischen Physiologie”, 12,
1929). G. var en uppfinningsrik, kritisk
metodiker och en lysande föreläsare med
utomordentlig behärskning av ett vidsträckt vetande. — Litt.:
E. Tegen, ”A. G:s forskning” (i ”Enerothska
professuren vid Stockholms högsk.”, 1936). E.Ån.
Gelbgjutare, se Gälbgjutare.
Geld [gält] (ty., pengar), tysk börsterm, köpkurs.
de Gelder [da zäl’-], Aert, nederländsk målare
(1645—1727), verksam i Dordrecht utom några år
på 1660-talet, då han studerade hos Rembrandt i
Amsterdam. Med starka färgmotsatser och livlig
ljusverkan utförde G. bilder med orientaliska,
oftast bibliska motiv. I Kunstmuseet, Köpenhamn,
finnas två sådana bilder. Vidare märkas scener ur
Kristi lidande (Amsterdam och Dresden) samt en
modellscen i målarens ateljé (Frankfurt a.M.).
Gelderland [zäFdarlant], provins i Nederländerna,
mellan Zuiderzee, Maas och tyska gränsen; 5,022
km2, 1,019,779 inv. (1947). N.v. delen utgöres av
det glest befolkade Veluwe, vilket är täckt av
is-tidsavlagringar och klätt av hedar och mossar.
S. om Rhen utbreder sig ett fruktbart marskland.
Den tätt befolkade trakten mellan Waal och Lek
kallas Betuwe, och inv. leva här av jordbruk,
industri och handel. Huvudstad är Arnhem. — Ang.
historia jfr Geldern.
Geldern, under äldre tid grevskap och
hertig-döme kring nedre Rhen, numera uppdelat mellan
Tyskland och Nederländerna. G. tillhörde sedan
800-talets slut det tyska riket, blev på 1000-talet
grevskap och 1339 hertigdöme. 1371—79 fördes det
s.k. geldernska arvsföljdskriget om besittningen av
— 429 —
— 430 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
