Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geldern - Geldner, Karl - Gelé - Gelechiidae - Gelée, Claude - Gelélavar - Gelérost - Gelert, Otto - Gelésvampar - Gelétagging - Gelhaar, 1. Mathilda - Gelhaar, 2. Wilhelmina - Gelibolu - Gelidium - Gelidus - Gelimer - Geling - Gelkare - Gellée, Claude - Gellerstedt, 1. Pehr Erik - Gellerstedt, 2. Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GELDNER
G., som därefter kom att tillfalla hertigarna av
Jülich. 1423—77 styrdes G. av Arnold av Egmont,
blev föremål för Karl den djärves av Burgund
erövringsförsök men behöll sin frihet i kamp mot
arvtagaren av Burgund, kejsar Maximilian I.
Kejsar Karl V införlivade 1543 G. med
Nederländerna. Under nederländska frihetskriget
uppdelades G.: dess n. del (senare den nederländska
prov. Gelderland*), kom för framtiden att tillhöra
de fria Nederländerna, dess s. del, det s.k. övre G.,
tillhörde de spanska, senare österrikiska
Nederländerna. Denna del kom efter växlande öden under
1700-talet att 1814 uppdelas på Preussen och
Nederländerna, vars anpart införlivades med prov.
Limburg. I.A.
Geldner [gäl’t-], Karl Friedrich, tysk
språkforskare och orientalist (1853—1929), 1890 prof,
i Berlin, 1907 i Marburg. G:s förnämsta verk
är den stora men ofullbordade uppl. av ”Avesta”
(eng. och ty. uppl., 3 bd, 1885—95). G:s
produktion på det indiska området berör nästan
uteslutande ”Rigveda” (i ty. övers, av G., 1923); hans jämte
R. Pischel utg. ”Vedische Studien” (3 bd, 1888—
1901) var banbrytande inom vedaforskningen.
Gelé [fele’] (fra. gelée, till lat. gela’re, komma att
stelna). 1) Kem., g a 11 e r t, se Kolloidkemi. —
2) Kok., stelnad vätska, uppkommen av limhaltiga
animala produkter, ss. buljong el. pektinhaltiga
fruktsafter.
Gelechi’idae [-k-], fam. bland malfjärilarna*.
Gelée [zale’], C1 a u d e, målare, se Claude
Lorrain.
Gelélavar, Collema’ceae, fam. av lavar med
blad-el. skorplik bål. Gonidierna, vilka övervägande
äro blågröna alger av fam. Nostoca’ceae, äro
likformigt fördelade i grupper el. pärlbandslika
cellkedjor och hyferna inbäddade i ett av gonidiernas
membraner bildat, i vatten starkt svällande slem.
Den vegetativa fortplantningen sker genom små,
på bålens yta bildade förökningskroppar. G. växa
vanl. på fuktigare ställen än andra lavar och ha
i regel mörkgrön el. olivbrun, i torrt tillstånd
svartaktig färg. De viktigaste hithörande släktena
äro C olle’ma och Lepto’gium. G.
Gelérost, bot., se Gymnosporangium.
Gelert, Otto Carl Leonor, dansk botanist
(1862—99), farm. kand. 1883 och en tid anställd
på apotek, 1894 kemist vid sockerraffinaderi, 1898
e.o. assistent vid Botanisk Museum i Köpenhamn.
G. ägde skarp blick för det karakteristiska hos
olika växtformer, lämnade bidrag till dansk
floristik i J. Langes handbok, utgav jämte K.
Fri-derichsen exsickatverk över Rub’us och 1888 en
större avh. över detta släkte ävensom
undersökningar över Batrach’ium och Pri’mula. Postumt
utkom G:s ”Flora antarctica”, 1 (1902; tills, med
C. H. Ostenfeld). — Litt.: C. H. Ostenfeld, ”O. G.”
(i ”Botanisk Tidsskrift”, 23, 1900). [G.JA.Hr.
Gelésvampar. 1) Bot., till fam. Auricularia’ceae,
Tremella’ ceae och Dacryomyceta ceae hörande
basi-diomyceter, som uppträda på murken ved, multnande
trädgrenar, timmer m.m. och äro försedda med i torrt
tillstånd hinnaktiga el. hornartade, i fuktigt
tillstånd till ett dallrande gelé uppsvällda
fruktkroppar. De blad- el. klumplika, ofta på olika sätt
flikade el. veckade fruktkropparna bilda sporer
genom längd- el. tvärdelning av basidierna. De
vik
tigaste släktena äro Auricula’ria (se Judasöra),
TremelVa*, TremelVodon (se Gelétagging), Exid’ia*
och GaloRera*. Ett geléliknande utseende förete
även fruktkropparna hos vissa arter av hornrost
(se Gymnosporangium). G.
2) Zool., en fam. av ordn. hornsvampar, som helt
sakna skelett. Hit hör Halisar’ca dujardVnii, som
bildar släta, vita el. gula överdrag på stenar,
alger el. snäckskal i grunt vatten och är utbredd i
Medelhavet, ö. Atlanten och Arktis (även vid
svenska västkusten).
Gelétagging, TremelVodon gelatino’sum, art av
fam. Tremella’ceae bland gelésvamparna.
Fruktkroppen är ensidig, gråvit och genomskinlig, på
undersidan försedd med taggar. Den lever på
barr-trädsstubbar.
Gelhaar [gel’har]. 1) Fredrika Mathilda G. f.
Ficker, operasångerska, sopran (1814—89), elev
av I. A. Berg och vid Kungl. teatern, anställd där
1834—58, hovsångerska 1837. G. var berömd för
sin välskolade röst och den stora lätthet, varmed
hon utförde de mest krävande koloraturpartier.
G.m. oboisten i Hovkapellet F. O. Gelhaar.
2) Wilhelmina Charlotta G., den föreg:s
dotter, operasångerska, sopran (1837—1923), utbildad
av J. Günther och L A. Berg, anställd vid Kungl.
teatern 1858—66, sin tids största svenska
koloratursångerska med en ovanligt välljudande
stämma och stor dramatisk begåvning. G.m. 1)
operachefen E. v. Stedingk (d. 1871), 2)
kammarrättsrådet J. A. Wallensteen (d. 1923).
Gelibolu’, turkiska namnet på Gallipolihalvön.
Geli’dium, släkte av ordn. Gelidia’les bland
rödalgerna med o. 60 arter, företrädesvis i varma hav.
Bålen är trådformig, trind el. plattad, oftast
fjä-derformigt förgrenad. Av G. cor’neum från
Atlantiska och Indiska oceanen och Stilla havet samt av
G. cartilagin’eum från Indiska oceanen framställes
agar-agar.
GeFidus, -a, -um (lat., iskall), artnamn på växter
och djur, som förekomma i arktiskt klimat.
GeTimer, vandalernas siste konung, tillträdde
530 efter Hilderiks avsättning regeringen. Kejsar
Justinianus I begagnade sig av tronskiftet till att
inblanda sig i det vandaliska rikets angelägenheter
och sände 533 Belisarius mot G., som besegrades
i två drabbningar, måste ge sig fången och
till-bragte sina återstående dagar i Mindre Asien.
Geling, sjöv., se Gelning.
Gelkare, se Gälkare.
Gellée [zole’], Claude, målare, se Claude
Lorrain.
Gellerstedt. 1) Pehr Erik G., läkare (1815—
81), med. dr 1841 i Uppsala, doc. i praktisk medicin
1844 (specimensavh. ”Bidrag till den tuberkulösa
lungsotens nosographi och pathologie”), 1845 tf.
lärare i rättsmedicin vid Karolinska inst. och 1848
prof, i praktisk medicin i Lund. G:s vetenskapliga
produktion var ej synnerligen stor. Däremot var
han en ypperlig lärare, ordnade den kliniska
undervisningen och var den, som i Lund först införde
den fysikaliska diagnostiken.
2) Nils Otto G., den föreg:s kusins son,
ingenjör, stadsplaneexpert (f. 6/? 1875), examinerades
1898 från Tekniska högsk:s avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst, grundade 1902
ingenjörsfirman Kommunaltekniska byrån, Stockholm, var
— 431 —
— 432 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
