Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genius - Genius epidemicus - Genji-Monogatari - Genk - Genki, Komai - Genku (Honen Shonin) - Genkärande - de Genlis, Stéphanie Félicité - Genljud - Genmutation - Gennadios II (Georgios Skolaris) - Gennaeus - Gennah - Gennaro - Gennesaret - Gennevilliers - Gennrich, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENIUS EPIDEMICUS
Husaltare från Pompeji med offrande genius mellan
dansande larer.
form av en skyddande orm (tomtorm). Jfr Döden
i konsten och Dödsgenier. I yngre konst avbildas
g. vanl. som en bevingad naken yngling.
Barngestalter uppträda som genier särsk. i
barockkonsten (jfr Putto). K.H.jE.W.
Gen’ius epide’micus (lat.), sammanfattande
benämning på de symtom, som karakterisera
sjukdomsförloppet under en viss epidemi. För skilda
epidemier av samma sjukdom kan g. framvisa
betydande olikheter, varigenom förloppet i fråga
om komplikationernas antal och natur, dödlighet
m.m. kan variera betydligt i de olika epidemierna.
Gen’ji-Monogat’ari, ett av den japanska
litteraturens huvudarbeten, förf. o. 1000 e.Kr. av en
hovdam av Fujiwaraätten, vilkens namn är obekant
men som är känd under titeln Murasaki Shikibu.
Det är en stor sederoman, som ger en förträfflig
bild av dåtida japanskt hovliv i helg och söcken,
full av intriger och konflikter, mest kärleksäventyr.
Övers, till engelska av A. Waley.
Genk, stad i Belgien, se Genck.
Genki, K o m a i, japansk målare (1747—95).
G. var elev till Okyo och ansågs jämte Rosetsu
som Okyos bäste elev. Han följde mästarens
realistiska stil, likväl äro sådana verk sällsynta.
Vanligare äro de kinesiska damporträtt, som han
utförde i den då populära ming-stilen. Här kan
man också spåra ett visst inflytande från
Ukiyo-ye, som då hade sin guldålder med Kiyonaga
och Utamaro, vilka även hade sköna kvinnor
till favoritmotiv.
Genku, japansk munk, mest känd under sitt
andliga namn Honen Shonin (1133—1212), en
av den japanska religionshistoriens märkesmän.
G. införde från Kina den pietistiska riktning av
buddismen (tsingtu-sekten; kin. tsing-tu, jap. jodo,
”det rena landet”, d.v.s. paradiset), som fäster
huvudvikten vid en stilla, from förtröstan på och
åkallan av Amitabha, paradisets milde och ljuse
furste. Jodosekten är en av huvudriktningarna
inom Japans religionsliv. — Litt.: M. Anesaki,
”Hi-story of Japanese religion” (1930). B.K.
Genkärande, jur., se Genstämning.
de Genlis [da zaoliss’] Stéphanie Félicité,
f. Ducrest de Saint-Aubin, g.m. greve Ch. Bruslart
de G., fransk författarinna (1746—1830). Tidigt
uppmärksammad genom sin grace och esprit
anställdes hon av hertigen av Chartres (sedermera
hertigen av Orléans) 1777 som uppfostrarinna åt
hans barn. Närmast för deras räkning skrev hon
ungdomsböcker i pedagogiskt syfte och
rousseau-ansk anda, varav främst märkes ”Théåtre
d’éduca-tion” (1779). Hennes många romaner, av vilka
”Mlle de Clermont” (1802) är bäst, gå närmast
i Marmontels moraliska stil. Värdefulla och
intressanta, ehuru partiska och nyckfulla, äro
hennes ”Mémoires” (1825). ”Lettres inédites de Mme
de G. å son fils adoptif Casimir Baecker” (1902).
— Litt.: H. Bonhomme, ”Mme la comtesse de
G.” (1885); L. Chabaud, ”Mesdames de
Mainte-non, de G. et Campan” (1901); J. Harmand, ”Mme
de G.” (1912). E.Ek.
Genljud, ett slags oregelbunden återkastning av
ljudet från en akustisk störningskälla, varvid så
kort tid förflyter mellan ljudets utsändning och
det återkastade ljudets ankomst till
störningskällan, att ömsesidig störning inträffar (jfr Eko).
Genmutation, ärftl., se Mutation.
Gennad’ios II av Konstantinopel (lekmannanamn:
Georgios Skolaris), grekisk-katolsk teolog
(o. 1400—68), av sultan Muhammed II kallad till
patriark av Konstantinopel 1453, sedan
östromerska riket besegrats av turkarna. G., som redan 1456
lämnade sitt patriarkat, sammanfattade för
sultanens räkning de kristna huvudlärorna i en
bekännelseskrift, som dock aldrig blev av kyrkan erkänd
som sådan. G. var en av de sista representanterna
för den mot Västerlandet i mycket avvikande
bysantinska lärdomen. S.N.
Gennaeus [-ne’-], zool., se Silverfasaner.
Gennah [jänn’a], religionsv., se Djanna.
Genna’ro [j-], helgon, se Januarius.
Genne’saret [j-], arab. Bahr Tabarija, sjö i
Palestina, genomfluten av Jordan, i landskapet med
samma namn (Matt. 14:34), även kallad T i b e r
i-a s’ sjö (Joh. 21:1) el. Galil eiska sjön
(Mark. 1:16), i GT Kinneretsjön (4 Mos.
34:11 m.fl.). G. ligger 208 m u.h.; djupet 48 m,
längden 21 km, största bredden 9,5 km, ytan 170 km2.
G. är synnerligen fiskrik, och NT omtalar här
yrkesfiskare (Luk. 5:1 ff.). Vid sjöns v. sida ligger
slätten Gennesaret, berömd för sin fruktbarhet.
Gennevilliers [zänvilje’], n. förstad till Paris
inom en slinga av Seine; 25,169 inv. (1946). Stora
gas- och elkraftverk samt handelsträdgårdar.
Gennrich [gän’rix], Friedrich, tysk
musikhistoriker (f. 1883), studerade romansk filologi
och musikvetenskap (Ludwig), till 1919
överlärare i Strassburg, 1929 Studienrat, numera prof,
i musikvetenskap i Frankfurt a.M. G. har
specialiserat sig på medeltida enstämmig sång, särsk.
minnesångarnas, trubadurernas och trouvèrernas
musik, varom han utg. talrika arbeten, ”Die
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
