Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gengasförgiftning - Gengulph - Gengångare - Gengärd - Geni - Genial, genialisk - Genialitet - Geniat, Marcelle (Eugénie Martin) - Geniculatus - Genie - Genil (Jenil) - Geniofficer - Génissiat - Genista - Genitalia - Genitalstadiet - Genitiv - Genitrupper - Genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENIUS
Gengasförgiftning, se Koloxidförgiftning.
Gengulph [-f], helgon, se Gangolf.
Gengångare, enl. folktron en död, som besöker
sitt hem el. andra platser, tänkt dels rent kroppsligt
som liket, vilket nattetid får förmåga att lämna
graven, dels som en vålnad, uppfattad som den dödes
ande. Stundom tänkes g. i djurgestalt, t.ex. som
en svart hund el. en höna. Anledningen till
gen-gångeri förklaras på olika sätt. Den, som dött
på våldsamt sätt genom olycksfall, självmord,
avrättning o.s.v., anses gå igen, tills han enl.
försynens mening skulle ha dött. I andra fall går den
döde igen för att få en önskan uppfylld, t.ex. att
bli begravd i vigd jord, för att sona el. uppdaga
ett brott, för att de efterlevande sörja för mycket
o.s.v. En g. kan lösas genom att man frågar, vad
han vill, och fullgör hans önskan. Bland särskilda
slag av g. märkas bl.a. m y 1 i n g e n*, vålnaden
av ett mördat, å lönn lagt, odöpt barn; s k ä
1-vrängaren, en lantmätare, som mätt falskt
och måste gå som irrbloss, tills rågången rättats;
strandvaskaren, en drunknad, som ej
funnits och begravts; pengagasten; en som satt
ner en skatt och besöker den. Även den
föreställningen finnes, att t.ex. vid jul de döda besöka sina
hem el. kyrkan (”de dödas julotta”), och denna
föreställning har lett till kultfester för de döda, av
vilka spår finnas kvar i vissa julseder och i den
inom katolska kyrkan firade ”alla själars dag”. —
Litt.: A. Sandklef, ”Om västsvensk
gengångarterminologi” (i ”Västsvenska folkminnen”, 1929),
”Bockstensmannen” (1943); L. Hagberg, ”När
döden gästar” (1937). v.Sw.
Gengärd, en av de äldsta skatterna i Sverige,
känd sedan 1200-talet; urspr. sammanskott av
livsmedel från ett område på landet till konungen,
biskopen el. vissa kungl. ämbetsmän vid deras besök
i orten. Sedermera förvandlades g. dels till en
stående skatt till Kronan och uppgick i övriga
grundskatter, dels till en avgift åt vissa lokala
ämbetsmän, och bortföll som sådan under 1700-talet.
Geni [feni’] (fra. génie), snille*.
Genia’l, g e n i a’l i s k [j-], utrustad med geni
(se Snille); snillrik, lysande.
Genialite’t [j-] (fra. génialité), se Snille.
Geniat [zonja’], M a r c e 11 e, eg. Eu génie
Martin, fransk skådespelerska (f. 1880). G.
studerade 1897—99 vid konservatoriet i Paris,
varefter hon 1900 debuterade på Comédie
fran-qaise, där hon snabbt blev en bärande kraft.
Bland hennes roller må nämnas Giannina i
’Tn-strumentmakaren från Cremona”, Clarisse i
”De-nise” och Mariotte i ”De löjliga preciöserna”.
G. är en artist av sällsynt klar och skarp
intelligens, som med suverän skicklighet behärskar
sina uttrycksmedel och förstår konsten att variera
sig själv. A.L.
Genicula’tus, -a, -um (av lat. gen’u, knä), artnamn
på växter med ledat el. knäböjt strå.
Ge’nie [j-], se Genius.
Genil [/äni’l] (J e n i 1), vänsterbiflod till
Gua-dalquivir i s. Spanien, upprinner på Sierra
Nevada, flyter i huvudsak åt v. och mynnar vid
Palma del Rio. G. är 220 km lång och
bevattnar genom ett stort kanalsystem den fruktbara
slätten La Vega de Granada.
Geniofficer, stundom använd benämning på
ingenjörofficer.
Génissiat [zenisja’], elkraftverk vid övre Rhöne
i Frankrike, nära Bellegarde, 10 km från
schweiziska gränsen. Näst Dneproges i Dnjepr är G.
Europas största kraftverk, med avbrott för kriget
byggt 1937—47. Betongdammens höjd är 104 m
och vattenmagasinets längd 22 km. Fullt utbyggd
skall anläggningen ha 5 generatorer och
beräknas 1950 leverera 1,800 mill. kWh, huvudsaki.
till Paris- och Lyon-områdena samt till eldrift på
järnvägen Paris—Lyon—Marseille.
Genis’ta, bot., se Ginstsläktet.
Genita’lia [j-], könsorgan*.
GenitaTstadiet [j-], psykol., det enl. Freud 3:e
stadiet i barnets sexualutveckling, varvid genitalierna
bli den dominerande erogena zonen. G. inträffar
enl. Freud ung. vid barnets 3:e levnadsår och
föregås av oral- och analstadierna. Jfr
Psykoanalys.
Ge’nitiv [j-] (av lat. casus geniti’vus, till ett
motsv. adj.: som hör till börd o.d., besläktat med
gen’us; en övers, av grek, he genike’ p t osis, eg.:
släktets kasus), språkv., kasus*, som i allm.
betecknar olika slag av samhörighet, framför allt
ägaren; sannolikt urspr. av partitiv innebörd. I
nutida svenska talar man om possessiv g.,
uttryckande ägande el. annat slag av samhörighet
(t.ex. Karls bok, husets tak), subjektiv och
objektiv g., som står i subjekts-, resp,
objektsförhållande till huvudordet (stadens fall, erövring),
måttsgenitiv (två mils väg, tre veckors tid)
och epexegetisk g., där g. logiskt sett är
huvudordet (Stockholms stad = staden S.). I
talspråk brukas ofta omskrivning i st.f. g. (taket på
huset = husets tak). — Gentivattribut,
attribut, som uttryckes med en g. (t.ex. Karls i Karls
bok). L.
Genitrupper, i vissa utländska arméer (Frankrike,
Italien) använd benämning på ingenjörtrupper.
Gen’ius (plur. gen’ii, lat., till gi’gnere, föda,
alstra), g e n i e, rom. myt., gudomlighet,
symboliserande en mans högsta och innersta väsen,
hans bättre jag, skyddsande (jfr Demon).
Liksom varje man hade sin g., hade varje kvinna
sin Jun o. G. tänktes född på samma gång
som sin skyddsling, och födelsedagen var g:s
festdag, då man bragte honom offer. En
husfaders g. dyrkades av hela hans hushåll, och
under kejsartiden blev kejsarens g. föremål för
allmän kult. Urspr. var föreställningen om g.
knuten till enskilda personer men utsträcktes
efter hand, så att också sammanslutningar av olika
slag, truppavd., kommuner, städer, provinser
och folk, hade särskilda g.; man talade t.o.m.
om g. för orter och lokaler (g. loc’i). Särsk.
betydelsefull var romerska folkets g. (g. pop’uli
Roma’ni el. g. pu’blicus), som åtnjöt offentlig
dyrkan. Husfaderns g. avbildades med hans egna
drag men symboliserades ofta, liksom
husmoderns Juno, av en orm; romerska folkets g.
framställdes däremot alltid i människogestalt med
ymnighetshorn och (i regel) offerskål i handen.
G. som den enskildes skyddsgud, vilken
uppställdes på huskapellens altare, har en ungdomlig
gestalt med togan dragen upp över bakhuvudet. I
väggmålningar och mosaikgolv förekommer g. i
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
