Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gent - van Gent, Justus - Gentiamarin - Gentiana - Gentianablått - Gentianaceae - Gentianainfusion - Gentianarot, baggsöta - Gantianaviolett - Gentianaviolettmetoden - Gentianin, Gentiin - Gentil - Gentil, Émile - Gentile, Giovanni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENT
kom G. under Burgund; efter ett par uppror —
det sista 1539—40 — blev det berövat sin
självstyrelse (jfr Pacifikationen i Gent). G., som
tidvis lär ha räknat bortåt 175,000 inv., ansågs
under förra hälften av 1500-talet som Europas
största stad, men dess välstånd var redan i
avtagande, då staden 1584 införlivades med spanska
Nederländerna, och sedan Schelde spärrats av
holländarna 1648, minskades dess betydelse
ytterligare. Under senare årh. har det i
sammanhang med linne- och bomullsindustriernas
utveckling ånyo blivit ett viktigt centrum för
näringslivet. 1801 var G:s folkmängd c:a 55,000, 1846
102,977 och 1910 165,750. — Staden genomdrages
av ett oregelbundet nät av kanaler och flodarmar
samt visar i sin plan, att den är sammanvuxen
från flera gamla kärnor. Kringflutet ligger i
centrum av G. det nu restaurerade slottet
’s-Gra-vensteen, där grevarna av Flandern residerat,
samt ett stycke därifrån det yngre furstliga
slottet Geeraard Duivelsteen. Bl.a. gamla
profanbyggnader märkas Stapelhuis, en senromansk
byggnad från 1200-talet, samt det vackra, gotiska
Schipperhuis o.a. gamla gilleshus vid
Grönsaks-kajen (se bild 7 på pl. vid Belgien). Av det
hus, där Karl V föddes, återstår från hans tid
blott portalen. Vid det gotiska stadshuset reser
sig ett 118 m högt torn från 1300-talet. Bland
stadens kyrkor är katedralen S:t Bavo förnämst,
i gotik men med gammalromansk krypta; där
förvaras bröderna van Eycks* världsberömda
al-tarverk, Gentaltaret. Andra medeltidskyrkor äro
Nikolauskyrkan och Mikaelskyrkan. I G. finnas
också lämningar av flera kloster samt två
begin-hus. I den forna karmelitkyrkan är det
arkeologiska museet inhyst. Staden har dessutom
konst- och konstindustrimuseum, univ., grundat
1816 (2,218 studenter 1946/47), sedan 1930 rent
flamländskt, samt lantbruksinst., konst- och
mu-sikakad. De n. och n.ö. delarna av G. upptas
av hamn-, fabriks- och arbetarkvarter. Belgiens
textilindustri är koncentrerad i G.; främst står
numera bomullsindustrien, men även linne-,
jute-och hampindustrierna äro betydande. Därjämte
finnas stora maskin- och sockerfabriker.
Världsbekanta äro blomsterodlingarna i stadens
grannskap. G. står genom en 1822—29 byggd, numera
för oceangående fartyg användbar kanal i
förbindelse med Terneuzen vid Wester-Schelde (33
km). Den s.k. Gentkanalen förbinder G. med
Ostende via Brygge. Hamnområdet upptar en
yta av 63 ha. G. är centrum för en omfattande
sjöfart och står i direkt förbindelse med
Europas, särsk. Englands, större hamnstäder.
Importen, som är betydligt större än exporten, består
av kol, trävaror, petroleum, råvaror för
textilindustrien m.m., exporten utgöres främst av
textilprodukter, gödselmedel, frukt och blommor,
vartill kommer en betydande transitering till
Frankrike av Ruhr-kol över
Terneuzenkana-len. P.;P.Dhl;E.W.
van Gent, Justus, målare, se Justus van Gent.
Gentiamari’n, se Gentianarot.
Gentia’na, se Stålörtsläktet.
Gentianablått, se Metylviolett.
Gentiana’ceae, se Stålörtväxter.
Gentianainfusion, se Gentianarot.
Gentianarot, baggsöta, radix gentia’nae,
rotstock och rot av Gentia’na lu’tea och andra
närstående arter, vilt växande i mell. och s. Europas
högländer. G. är i färskt tillstånd vit men som drog
mörkt gråbrun el. rödbrun, grovt längdskrynklig,
med först något söt, sedan bitter smak.
Beståndsdelarna äro glykosidartade bitterämnen, ss.
gen-tianin (gentisin), gentiin, gentiamarin och
gentio-pikrin, sockerarter och fet olja. G. användes som
aptitgivande och matsmältningen befordrande
medel i form av infusion tills, med citron- och
pomeransskal (sammansatt gentianainfusion),
extrakt och droppar. J.H.
Gentianaviolett, se Metyl violett.
Gentianaviolettmetoden, biol., se
Färgningsme-toder.
Gentiani’n, Gentii’n, se Gentianarot.
Gentil [sv. utt. Jajjti’1, fra. zaDti’] (fra., eg.:
av börd o.d., av lat. gVns, släkt), fin, artig,
ridderlig; elegant, fint klädd; präktig; frikostig.
Gentil [zaBti’], É m i 1 e, fransk afrikaresande
och kolonialman (1866—1914), deltog först under
P. de Brazza i utforskandet av Ekvatorialafrika,
följde 1895—98 Charis lopp och gjorde negerriket
Bagirmi till franskt protektorat. 1900 blev G. fransk
regeringskommissarie i Chariområdet och deltog
framgångsrikt i nedkämpandet av Rabah; slutl.
blev han regeringskommissarie i Franska Kongo.
GentHe [J-], Giovanni, italiensk filosof,
politiker och skolreformator (1875—1944)- G., som
under studieåren i Pisa mottog grundläggande
intryck av hegelianen D. Jaia, blev 1907 prof,
i filosofiens historia vid univ. i Palermo, 1914
Jaias efterträdare vid univ. i Pisa samt 1918 prof,
i filosofi vid univ. i Rom. 1920 grundade G. där
tidskr. ”Giornale critico della filosofia italiana”,
inträdde 1922 för två år som
undervisningsminister i första fascistiska ministären och
genomförde som sådan i starkt humanistisk och
his-torievänlig riktning en genomgripande
skolreform i sitt hemland. Från 1925 var G.
huvudred. för ”Enciclopedia italiana” samt sedan 1922
rikssenator. — I en sällsynt omfattande och
rastlös verksamhet av filosofihistorisk, kritisk,
systematisk, pedagogisk och allmänt kulturpolemisk
art bekämpade G., till en början som
vapenbroder åt B. Croce, de naturalistiska och
positivis-tiska riktningarna inom italiensk filosofi.
Gentemot dem hävdade han, att verkligheten är
alltigenom verksamhet och andlig aktivitet, och
utvecklade en ny, stridbar, immanent idealism el.
aktualism, vars etiska bud blir att förverkliga,
skapa ande (realizza!). I kraft av denna
glödande handlingskult framstod G. som fascismens
officielle filosof; 1925 grundade han också det
av Mussolini upprättade Instituto nazionale
fa-scista di cultura, vars organ, tidskr. ”Educazione
fascista”, han från 1927 ledde. Efter det
italienska sammanbrottet och Mussolinis störtande
nedsköts G. 1944 av antifascister på öppen gata
i Miilano. — Av G:s stora produktion må
framhållas ”Teoria generale dello spirito come atto
puro” (1916), de mycket lästa ”Discorsi di
reli-gione” (1920), ”Sistema di logica come teoria
del conoscere” (2 bd, 1917—23), G:s filosofiska
huvudarbete: vidare historiska verk över Telesio, Vico
och de båda krigsböckerna ”Guerra e fede” (1919)
— 483 —
484 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
