Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genoveva av Brabant - Genre - Genremåleri - Genro - Gens - Gensan - Gens d’armes - ab. Gense - Genserik - Gensonné, Armand - de Genst, Henry - Genstämning - Gent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENT
berättades av Emyich 1472, behandlades av
jesuiten R. de Cerizier i ”L’innocense reconnue” (1634),
som legat till grund för flera folkböcker om G.,
främst på tyska. Motivet har ofta behandlats i tysk
diktning och musik, bl.a. av Tieck (1799), Maler
Müller (1808), Hebbel (1843) och Rob. Schumann
(1848). — Litt: B. Golz, ”Pfalzgräfin G. in der
deutschen Dichtung” (1897). E.
Genre [sv. utt. Jagr, fra. zaDr] (fra., av lat. gen’us,
stam gen’er-), art, slag, klass; stil, maner. — I
konsten begagnas g. ofta som beteckning för det
var-dagsmässiga, gärna det idylliska (genrescener,
genrefigurer). Uttrycket kan användas i skulpturen: i
senantiken t.ex. är den alexandrinska konsten
genremässig, likaså rokokotidens porslinspjäser.
Vanligast är dock uttrycket inom målarkonsten (se
Genremåleri). I st.f. genrestycke förekommer ofta
endast ”g.” använt.
Genremåleri framställer scener och personer ur
det dagliga livet (se Genre) utan individuell och
utan historisk betoning. (Som synonyma för
genrestycke användes stundom vardagsbild el.
s e d e b i 1 d.) Emellertid kan även ett porträtt
utföras som g., genreporträtt, liksom ock den
etnografiskt inställda folklivsbilden kan närma sig
historiebilden; denna kan också genom motivets
vardagskaraktär övergå i ”historisk genre”. Med
avseende på de uppträdande figurernas
samhällsställning talar man om ”högre genre”, ”lägre genre”
el. ”bondegenre”, ”soldatstycke” m.m. Scenen
utspelas någon gång i det fria, vanl. i en interiör
(i litet format). E.W.
Genro (jap., ”de store gamle”), församling av
vissa inofficiella och oansvariga rådgivare till den
japanske kejsaren, bestående av hans främsta
medhjälpare vid Japans nydaning under den stora
reformepoken (1870-talet och följ.). Institutionen
spelade länge en stor roll till följd av medl:s stora
auktoritet och statsmannaerfarenhet. I och med
att reformskedets ledande män dogo bort,
förlorade g. i betydelse för att slutl. helt upphöra.
Ge’ns (lat., plur. gentes), släkt, ätt; i fornromersk
tid den slutna grupp av personer, som
härstammade från samme stamfader och buro samma namn
på -ius, t.ex. Corne’lius (nomen genti’le). Medl. av
samma g. kallades genti’les. Förgreningarna av
g. voro famil’iae med ärftligt co gno’men, t.ex.
Sci’pio. I äldsta tid voro gentes grundval för
samhällsbyggnaden och för de styrande organen
senat och comifia curia’ta. Samhörigheten inom
g. vilade på religiös grund, och vissa ätter hade
gemensamma offer- och gravplatser. Medl. hade
även arvsrätt efter medl. av g., om ingen
närmare fanns. I 2:a årh. e.Kr. anses dessa
släktförband ha förlorat all betydelse. — G. kan i
vidare bemärkelse brukas i betydelsen folkstam.
— I modern etnologisk terminologi betecknar g.
ett släktförband, grundat på fädernefrändskap (se
Klan). [E.Lm]K.H.
Gensan, koreanska Wönsan, stad på n. delen av
Koreas östkust, vid en välskyddad vik; 67,363 inv.
(1946). Järnväg till Keijo. Den nästan ständigt
isfria hamnen har livlig sjöfart.
Gens d’armes [zat) darm’] (fra.), se Gendarmeri.
ab. Gense, Eskilstuna, fabriksfirma för
tillverkning av kuvert-, hushålls- och restaurangartiklar
av alpacka och rostfritt material. Företaget
grun
dades 1856 och blev bolag 1898 under namnet
ab. Gustaf Erikssons metallfabrik; nuv. namn
antogs 1946. Aktiekapital 750,000 kr, årligt
tillverkningsvärde c:a 9 mkr; antal arbetare o. 500. —
G. äger ab. A. Th. Broms, Eskilstuna. ‘
Gen’serik, vandalisk konung, se Geiserik.
Gensonné [zaDsåne’], Armand, fransk
revolu-tionspolitiker (1758—93), advokat i Bordeaux, 1791
medl. av lagstiftande församlingen, 1792 av
konventet. G. anslöt sig till gironden och var en av detta
partis främsta ledare. Särsk. oförskräckt angrep
han under striden mellan girondister och jakobiner
de sistn., han delade 1793 sina partivänners öde
och avrättades.
de Genst [da xänst’], Henry, belgisk
gymnastikpedagog (f. 1882), deltog i undervisningen
vid Gymnastiska centralinst. i Stockholm 1905—
06, var lärare i gymnastik vid Bryssels
lärar-seminarium 1906 samt vid École supérieure
d’éducation physique 1904—05 och 1906—09. 1914
—19 vistades han i Bolivia i egenskap av landets
generalinspektör för fysisk fostran. 1929—42 var
han gymnastikinspektör för Bryssels skolor. Han
är ordf, i Fédération beige de gymnastique
édu-cative physique samt sedan 1939 v. president i
FIGL. G. är en av den svenska gymnastikens
trognaste anhängare i utlandet och har under
många år verkat för dess utbredning i Belgien.
Han har vid åtskilliga tillfällen besökt Sverige,
bl.a. vid Lingiaden 1939 och vid de
internationella gymnastikkurserna på Lillsved 1946. O.Kgh.
Genstämning, jur., stämning till domstol, som
uttages av den, som blivit stämd, mot käranden. Den
förre, genkäranden, åsyftar med g. att få sin
talan handlagd och prövad gemensamt med den
se-nares, huvudkärandens, talan. Beteckningen
g. användes endast i civila mål (jfr beträffande
brottmål Rekonventionstalan). G. skall äga visst samband
med huvudstämningen, röra ”samma sak el. den, som
därmed har gemenskap”. Den, som stämmes i
kravmål, kan dock i g. göra gällande genfordran, även om
genfordringen till sitt ursprung ej har gemenskap
med huvudkärandens fordran. I egentlig mening
föreligger g. blott då sådan uttages redan till den
domstol, till vilken huvudkäromålet instämts.
Domstolen skall då på gr. av särskild bestämmelse
upptaga genstämningsmålet, även om den icke är
huvudkärandens allmänna personliga forum men
genstämningsmålet i och för sig hör till sådant
forum. Jfr Kvittning. [C.G.EtJK.
Gent [flarn, utt. /änt], fra. Gand, huvudstad i
prov, östflandern i n.v. Belgien, vid Leies (Lys)
sammanflöde med Schelde (Escaut); 162,488 inv.
(1947), landets till storleken 3:e stad, med
förstäder (Ledeberg, Gentbrugge, S:t Amandsberg)
c:a 230,000 inv. 631 grundades i trakten av G.,
Pagus ganda’vus, ett missionskloster, Karl den
store anlade en flottstation för att skydda
Schelde mot vikingarna, och 861 anlades en borg. I
slutet av 1100-talet gåvo grevarna av Flandern
G. dess första privilegier, och under de följ,
båda årh. fick staden, nu medelpunkt för en
betydande textilindustri, en allt större
självständighet och blev en viktig faktor i storpolitiken.
Den urspr. aristokratiska författningen blev
under 1300-talet efter bittra strider (jfr van
Arte-velde) ersatt med en mera demokratisk. 1385
SU n.
16 — Red. avsl. 16/s 49.
— 481 —
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
