Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentile, Giovanni - Gentile da Fabriano (di Niccolo di Giovanni Massi) - Gentilhomme - Gentili - Gentili, Alberico - Gentilia - Gentilis - Gentiobios - Gentiopikrin, Gentisin - Gentleman - Gentleman Usher of the Black Rod - Gentlemen adventurers - Gentlemen’s agreement - Gentofte (Gjentofte) - Gentry - Genträ - Gentsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENTSYSTEMET
och ”Dopo la vittoria” (1920). — Litt.: E.
Chioc-chetti, ”La filosofia di G. G.” (2 ed. 1926); F.
d’Amato, ”G.” (i ser. ”Maestri di pensiero”, 1927). N.
Genti’le da Fabria’no [j-], eg. G. di N i c c o 1 o
di Giovanni Mass i, italiensk målare (1370—
1427), verkade i Venedig, Brescia, Florens, Siena
samt till sist i Rom. G:s konst representerar den
utdöende gotiken; om den också visar enstaka
realistiska drag, vilka tyda på inflytande från
Frankrike och Nederländerna, så ger dock en ornamental
linjeföring den huvudsakliga prägeln vid sidan av
den religiösa känslan och en blond, vek skönhet.
G:s mest berömda verk är ”Konungarnas tillbedjan”
(1423, Uffizierna, Florens). — Litt.: A. Colasanti,
”G.” (1911). K.E.S.
Gentilhomme [zaOtijåmm’] (fra.), adelsman; fin
och belevad man.
Genti’li [j-] (ital., av lat. gentiTis, tillhörande
en förnäm släkt), se Lågadel.
Genti’li [j-], A 1 b e r i c o, italiensk rättslärd (1551
—1608). Efter sin övergång till protestantismen
vistades G. som landsflyktig i Tyskland och
England och blev prof, i romersk rätt i Oxford. G. är
framför allt känd som Grotius’ förelöpare i
grundläggandet av den internationella rätten: ”De jure
belli libri III” (1598), många gånger omtryckt
och övers.
GentiTia (lat.), adj. i neutr. plur. = gentili’cia,
sådant som tillhör en ätt, t.ex. sacra, no’mina, se
Gens. G. kallas även sådana ord som t.ex. roma’nus,
romare, till namnet Roma.
GentiTis, -e (lat., besläktad, se Gens), någon gång
förekommande artnamn på växter och djur.
Gentiobios [-å’s], ett dubbelsocker (jfr
Kolhydrat), sammansatt av två molekyler glykos;
förekommer i amygdalin.
GentiopikrFn, Gentisi’n, se Gentianarot.
Gentleman [sv. utt. jän’tleman, eng. jen’tlman]
(till eng. gentle, ädel m.m.; jfr Gentry), man av god
börd och uppfostran; man med taktfullt och
belevat uppträdande, vilket bottnar i en rättrådig och
ridderlig karaktär; i sammansättningar, ss.
gentle-mannaryttare, gentlemannachaufför, motsats till
avlönad yrkesman (jockej, chaufför).
Gentleman Usher of the Black Rod [jen’tlmøn
Epar avv öa bläkk’ rådd’] (eng.,
ceremonimästaren med den svarta staven), en hög engelsk
ämbetsman, ceremonimästare hos
Strumpebands-orden och parlamentet, med uppgift bl.a. att
övervaka dess privilegiers efterlevnad.
Gentlemen adventurers [jen’tlman adven’coraz]
(eng.), se Förenta staterna, sp. 1122.
Gentlemen’s agreement [Jen’tlmanz agHmant]
(eng.), se Agreement.
Gentofte (G j e n t o f t e), n. förstadskommun till
Köpenhamn; 25 km2, 85,880 inv. (1947). G:s
folkmängd har vuxit mycket snabbt: 1901 var den
14,470 och 1931 48,711. G. omfattar de mer el.
mindre sammanhängande villasamhällena G.,
Hel-lerup, Vangede, Ordrup, Skovshoved och
Magle-gaard med bl.a. Charlottenlunds och Bernstorffs
slott samt Hvidöre sjukhus.
Gentry [jen’tri] (av ffra. genterise, av lat. gRns,
[förnäm] släkt), sammanfattande beteckning på
den samhällsklass i England, som tidigare brukat
nämnas som på den sociala skalan följande
närmast efter högadeln (the nobility, the peerage).
I mots. till denna har g. varit svår att bestämt
avgränsa. Till g. räknades icke blott de yngre
sönerna inom högadeln samt den lägre adeln
(baronets och knights) utan även hela den
obetitlade godsägarklassen. Under det senaste
halvseklet med dess tendenser till en allmän social
nivellering har g. efter hand kommit att vidgas
till att omfatta utövare av s.k. lärda yrken,
jurister, läkare, präster samt officerare, ävensom
större affärs- och industriidkare, bankmän o.d.,
i sht om familjens standard bestått så länge, att
dess manliga medl. fått den s.a.s. ståndsmässiga
utbildning i public schools, som de jämte adeln
hade monopol på. över huvud har till g. räknats
var och en, som ansetts kunna karakteriseras med
det något obestämda och svårdefinierbara men
icke förty relativt fasta etiska begreppet
gentleman*. Men även om utvecklingen sålunda kan
anses ha sprängt ramen för det gamla begreppet
g., så att detta i våra dagar upphört att beteckna
en social klass, lever ändå något av motsvarande
sociala värdering kvar just tack vare
gentle-mannabegreppets fasta förankring som ett
nationellt, socialt och moraliskt ideal i engelskt
tanke- och samhällsliv. Ty g. är eg. icke något
annat än ett kollektiv till gentleman, detta ord
då närmast taget i sin sociala betydelse. I den mån
man i våra dagar alltjämt räknar med g., har
den — där den icke blivit ett historiskt begrepp
el. rent av ibland fått en i viss mån ironisk
biklang — erhållit den allmänna, mera obestämda
betydelsen av ”den högre medelklassen”, ”de bildade
klasserna” e.d., begrepp, vilka möjl. kunna
avgränsas uppåt men icke nedåt. Ända till inemot
det senaste sekelskiftet låg förvaltningen och
rättskipningen inom landskommunerna (grevskapen)
helt i händerna på medl. av g. som fredsdomare
och sheriffer. Även underhuset har väsentligen
varit en församling av gentlemen. H.Ci.
Genträ, se Fiskredskap, sp. 826.
Gentsystemet, en ofta använd term för frivillig
arbetslöshetsförsäkring, finansierad genom
tillskott av stat el. kommun till av arbetarna
anordnade arbetslöshetskassor. Systemet har fått
namn av staden Gent i Belgien, vilken var den
första kommun, som lämnade bidrag till
fackorganisationernas kassor för. arbetslösa medl.
Detta skedde f.g. 1901 efter utredning och förslag
av advokaten Louis Varlez; några kassor hade
då varit verksamma ända sedan 1860-talet.
Beteckningen g. har sedermera kommit att användas
för försäkring med bidrag till kassor av såväl
kommunala som statliga medel. G. förekommer
nu i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike m.fl.
länder. Norge, som tidigare hade g., övergick
1939 till obligatorisk försäkring. För Sveriges del
väcktes förslag om utredning rörande frivillig
arbetslöshetsförsäkring redan genom motion vid
1908 års riksdag. Flera kommittéförslag framlades
under de närmaste årtiondena, och frågan
behandlades vid ett stort antal riksdagar, men först 1934
kom det till ett positivt beslut (se
Arbetslöshetsförsäkring). G. är fortfarande (1949) grundvalen
för den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Hösten
1948 framlade socialvårdskommittén ett förslag
till obligatorisk försäkring, vari även ingår ett
alternativ, som behåller de nuv. fackförbunds-
— 485 —
— 486 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
