Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentsystemet - von Gentz, Friedrich - Gentzel, Ludde - Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENTZ
kassorna, kompletterade med en allmän
försäkring för den övriga delen av befolkningen. — G.
anses ha ett företräde framför obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring genom att bygga på redan
existerande hjälpformer bland arbetarna,
varigenom försäkringssystemet framväxer organiskt och
successivt. Genom en dyl. försäkringsform kan
man ta deltagarnas självverksamhet,
personalkännedom och förtrogenhet med arbetsmarknaden i
anspråk för försäkringens praktiska skötsel.
Bristerna bestå framför allt däri, att försäkringen i
huvudsak kommer att begränsas till medl. i
arbetarnas organisationer, och därvid i första hand
fackförbund av yrkesmän och arbetare med mera
stabila sysselsättningsförhållanden, medan
arbetare utanför organisationsväsendet samt personer
med varierande sysselsättningar, ävensom vissa
svårare arbetslöshetsrisker, för vilka hjälpbehovet
oftast är störst, i stor utsträckning komma att
falla utanför försäkringen. [S.Sgh]A.E.
von Gentz [gänts], Friedrich, tysk publicist
och politiker (1764—1832), son till en oadlig
tjänsteman i Breslau. G. anställdes efter
universitetsstudier i Königsberg, där han kom under inflytande
av Kant, vid generaldirektoriet i Berlin 1785.
Franska revolutionen väckte hans intresse för politik,
och han började nu
sin publicistiska
verksamhet, genom vilken
han kom att framstå
som
revolutionsepo-kens mest talangfulle
tyske politiske
skriftställare. Först
hälsade han revolutionen
med entusiasm men
tog avstånd från den
under inflytande av
den historiska skolan
och Burke, vars
”Re-flections” han
översatte 1793. Han
grun
dade ”Neue deutsche Monatschrift” 1795 och
”Historische Journal” 1799, i vilka han
verkade för en moderatliberal politik och
brittisk konstitutionalism som bästa värnet mot
franska revolutionens idéer. Den allt starkare
aktivismen i G:s hållning gentemot
Frankrike gjorde hans publicistiska verksamhet oförenlig
med den preussiska neutralitetspolitiken efter
freden i Basel; 1802 gick han i österrikisk tjänst och
flyttade till Wien. Personligen bekant med Pitt
och Grenville samt ekonomiskt understödd av
engelska regeringen blev han i sin publicistik
företrädare för Englands intressen, främst
krigspolitiken mot Napoleon. 1809 närmare knuten till
regeringen närmade han sig efter krigspolitikens
misslyckande Metternich, och sedan denne övertagit
ledningen av politiken, lämnade han sina
national-liberala idéer och verkade i sin
skriftställarverk-samhet, cyniskt och desillusionerat, men med stor
skicklighet för Metternichs legitimistiska system.
Från 1812 dennes förtrogne rådgivare, med tiden
hans intime vän, kom G. i nära beröring med alla
stora politiska frågor i Europa: han var sekr. på
Wienkongressen samt på stormaktskongresserna
1816—22. G:s liberalism försvann fullständigt, han
blev en av den tyska reaktionära tvångspolitikens
ivrigaste målsmän. Med polemisk elegans
bekämpade han frihetsrörelserna i de av honom grundade
”Wiener Jahrbücher der Literatur” och
”öster-reichischer Beobachter”. Hans lysande, en smula
nervösa tyska prosa, den fulländade diplomatiska
stilen i hans franska, hans vidsträckta politiska
kunskaper göra honom till en av politikens
klassiker. G:s skrifter och brev äro viktiga källor till
tidens historia. Skrifterna äro utg. av Weick (5 bd,
1836—38), Schlesier (5 bd, 1838—40), Eckardt (2
bd, 1921). Likaså äro dagböckerna och en stor del
av korrespondensen utg. — Litt: E. Guglia, ”F.
von G.” (1901); M. Pflüger, ”F. v. G. als
Wieder-sucher Napoleons” (1904). Bibliogr. över den rika
G.-litteraturen finnes i ”Mitteilungen des Instituts
für österreichische Geschichtsforschung”, 1906. P.Nm.
Gentzel [gän’tsal], Frans Ludvig (Ludde),
skådespelare (f. 17/i 1885). G:s teaterbana började
1905 vid Axel Lindblads opera-comique-sällskap,
vid vilket han kvarstannade två år. Med
undantag för 1907—09, då han uppträdde hos Wilhelm
Olin, samt ett spelår, 1931—32, vid Vasateatern
och Södra teatern, har han därefter varit
knuten till olika Göteborgs-scener, ss. Folkteatern
1909—31, Lorensbergsteatern 1932—34 och
Stadsteatern från 1934. G. är en inträngande,
skarpsynt och de små medlens skådespelare. Bland
hans mest framträdande rollframställningar
kunna nämnas Pettersson i ”Andersson, Pettersson
och Lundström”, Gammel-Erik i ”Hin och
smålänningen”, Carlsson i ”Hemsöborna”, Engstrand
i ”Gengångare” och ”Vingrisen” i ”Vår ära och
makt”. Sina talanger som karaktärsskådespelare
har G. visat även som operettsångare. Med
sinne för stilen och med brio har han spelat
åtskilliga drastiska typer inom buffafacket, ss.
baron Puck i ”Storhertiginnan av Gerolstein”,
markis Inmari i ”Geishan”, Lambertuccio i
”Boccaccio” och Filippo Sebastiani i ”Det
lustiga kriget”. A.L.
Ge’nua [j-], ital. Genova, huvudstad i prov.
Genua (1,813 km2, 867,162 inv. 1936) i Ligurien i
n.v. Italien, till storleken landets 5:e stad och
dess förnämsta hamnstad, med 649,367 inv. (1947;
151,348 1861, 316,307 1921). G:s storhet betingas
av dess utomordentliga geografiska läge: vid
spetsen av Genuabukten, där Medelhavet når
närmast Mellaneuropa, och vid s. foten av Liguriska
Apenninerna, där dessa, som förbinda Alperna
med de egentliga Apenninerna, äro lägst och
smalast. Än mera, staden ligger vid s. utgången
av det lägsta pass, Passo dei Giovi (472 m), som
för över nämnda bergskedja till Poslätten, och
behärskar alltså den bästa förbindelsen mellan
denna och v. Medelhavet. Tack vare platsens
gynnsamma läge fanns här i antiken en
blomstrande stad på ö. sidan om den halvcirkelformiga
bukt, som nu bildar den gamla hamnen. Staden
växte, så att stadsgränsen måste flyttas ut, först
o. 1150, sedan i början på 1300-talet och slutl.
1626—32 (stadsmuren bevarad). G. fick då den
omfattning, som det behållit till nutiden. Genom
öppnandet av S:t Gotthards- och Simplonbanorna
har handelsområdet utvidgats till Schweiz och
Tyskland. Detta har givit upphov till det nutida
Stor-G., vars gränser 1926 fastställdes genom in-
— 487 —
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
