- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 11. Förman - Grimas /
545-546

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - George, Henry - George, Stefan - George, Walter Lionel - George, Heinrich - George Eliot - Georgeism - Georges - Georges, Charles Marie - Georges, Alphonse Joseph - George Sand - Georgescu, George

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEORGESCU

1916), där han energiskt agiterar för frihandel.
Jfr Georgism. [T.Er]C.Wr.

George [geår’ga], Stefan, tysk författare (1868
—1933)> en av ledarna för den romantiska riktning,
som i den tyska litteraturen avlöste naturalismen.
Påverkad av Nietzsche och av fransk symbolism
(Baudelaire, Verlaine, Mallarmé) var G. fylld av
en stark känsla för diktarens höghet och ansvar
och såg i naturalismen en mekanisering av det
kulturella livet och det andliga arbetet. Han
eftersträvade en andlig förnyelse i riktning bort från
materialismen hän mot etos och religion.
Gentemot naturalismens kult av ”det fula” sätter G.
en antik skönhets- och glädjelära och söker sig
gärna till främmande kulturer, exotiska miljöer
el. katolsk färgprakt. I samband härmed
proklamerade G. ånyo fantasiens rätt. Under sitt första
skede var G. främst språkartist. Han bröt med den
av Goethe präglade tyska verskonsten och
éfter-strävade ett strängare men också konstfullare språk.
Diktsaml. ”Hymnen” (1890), ”Pilgerfahrten” (1891),
”Algabal” (1892), ”Die Bücher der Hirten- und
Preisgedichte und
Sägen und Sänge und
der hängenden
Gär-ten” (1895), ”Das Jahr
der Seele” (1897)
uttryckte alla en
utpräglad fart pour
l’art-stämning. Ett mystiskt
skede i G:s diktning
inleddes med ”Der
Teppich des Lebens”
(1899). G. sökte sig nu
bort från esteticismen
och ställde sin dikt
i den religiösa
erfarenhetens tjänst. Med

”Der siebente Ring” (1907) och ”Der Stern des
Bun-des” (1914) övergav G. den förnäma isolering från
samtidsproblemen, som han och hans skola dittills
intagit. Han ställde sig i spetsen för en andlig
rörelse, vars program var en aristokratisk
bild-ningsreligion, som med element från antiken
förenade katolska och orientaliskt-mystiska motiv.
Diktsaml. ”Der Krieg” (1917), ”Drei Gesänge”
(1921) och ”Das neue Reich” (1928) gåvo uttryck
åt denna strävan. — G. ville vara kulturprofet och
kulturell förnyare. Som sådan samlade han kring
sig en skara anhängare (Gundolf, Bertram,
Wol-ters o.a.; bland diktarna hörde från början
Hof-mannsthal och Dauthendey hit). Dessas lyriska
produktion finns samlad i tidskr. ”Blätter für die
Kunst” (1890—1919). G. utövade ett djupgående
inflytande på tysk ungdom, främst den akademiska,
under mellankrigstiden. Den nationalsocialistiska
rörelsen försökte utnyttja G. för sina
antidemokratiska strävanden, men han tog bestämt avstånd
från dessa försök och flyttade från Tyskland till
Schweiz, där han avled. Däremot anknöto flera av
G:s lärjungar till Hitler. G:s inflytande sträckte
sig även till utlandet, bl.a. till Sverige, där diktare
som V. Ekelund, A. Österling, B. Malmberg och
J. Edfelt tagit intryck av honom. —
”Gesamt-Ausgabe der Werke” (18 bd) utkom 1927—34. —
Litt.: F. Gundolf, ”S. G.” (1920); J. Nohl, ”S. G.
und sein Kreis” (i ”Weltliteratur der Gegen-

wart”, 1, 1924); H. Drahn, ”Das Werk S.
G:s” (s.å.); F. Wolters, ”S. G. und die Blätter für
die Kunst” (1930); E. L. Duthie, ”L’influence du
symbolisme franqais dans le renouveau poétique
de 1’Allemagne” (1934); E. Morwitz, ”Die Dichtung
S. G:s” (s.å.); X. A. Maier, ”S. G. und Thomas
Mann” (1946). [St.A.]E.

George [jåj], Walter Lionel, engelsk
författare (1882—1926). Född och uppfostrad i
Frankrike var han i sin syn på livet alltid mera fransk än
engelsk. Hans bästa roman, ”The second blooming”
(1914), är en subtil skildring av den kvinnliga
passionens återuppvaknande i medelåldern. I hans följ,
romaner, bl.a. ”The confessions of Ursula Trent”
(1921) och ”Gifts of Sheba” (1926), är miljön ofta
den undre världen på nattklubbar och
lyxrestau-ranger. Bland G:s övriga skrifter märkas ”Anatole
France” (1915), ”A novelist on novels” (1918) och
”The story of woman” (1925; sv. övers s.å.j.E.L.R.

George [geår’ga], Heinrich, tysk
skådespelare (1893—1946). G. var från 1922 verksam i
Berlin, bl.a. som skådespelare vid statsscenerna
och ledare av
Schil-lerteatern. Han var
en av Tysklands
förnämsta karaktärsskå-despelare, och hans
namn är i
övervägande grad förknippat
med de stora och
krävande rollerna, vid
vilkas gestaltning hans
stämprakt och
kraftfulla apparition
kom-mo till sin rätt. Som
hans bästa
scenuppgifter räknas Götz von
Berlichingen (Goethe)

och Pedro Crespo i ”Domaren i Zalamea”; sistn.
roll tolkade han på Dramatiska teatern i
Stockholm vid Schillerteaterns gästspel där 1938. A.L.

George Eliot [j å’j el’jat], pseud. för engelska
författarinnan Mary Ann Evans (se Eliot).

Georgeism, se Georgism.

Georges [zårz], fransk namnform för Georg.

Georges [zårz], Charles Marie, författare,
se Huysmans, J.-K.

Georges [zårz], Alphonse Joseph, fransk
militär (f. 1875), generalmajor 1924. G. deltog
med utmärkelse i i:a världskriget, var 1925—26
chef för marskalk Pétains stab och blev 1932 medl.
av högsta krigsrådet. Från 1935 ledde han
under Gamelin det operativa
krigsförberedelsearbetet. Vid krigsutbrottet blev G., som då var
general, chef för de allierade arméerna mellan Engelska
kanalen och Schweiz och fick därvid vidsträckta
befogenheter. G. önskade, till skillnad från sin
högste chef Gamelin, ej föra de allierade arméerna
allt för långt in i Belgien för att möta det tyska
anfallet. G. avgick från sin post efter
misslyckandet i Belgien. S.E.B.

George Sand [zårz’ sat)’d], pseud. för franska
författarinnan Aurore Dudevant (se Sand).

Georgescu [jårje’sko], George, rumänsk
violoncellist och dirigent (f. 1887), elev i
violon-cell av H. Becker, medl. av Marteaukvartetten,
1919 dirigent vid Bukarests symfoniorkester och

SU n.

18 —- Red. avsl. 18/s 49.

— 545 —

— 546 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 23:03:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-11/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free