Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Georg VI (konung av Storbritannien och Irland) - Georg Fredrik (greve av Waldeck) - Georg, ”Svarte Georg” - Georg den skäggige - George (namn) - George, Lake - George (Weimer), Marguerite Joséphine - George, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG
tronen under namnet G. VI. Han vann jämte
drottning Elisabet stor popularitet samt har
värdigt och med plikttrohet uppfyllt sina
representativa och konstitutionella åligganden. Bland
officiella resor, som han företagit, märkas
besök i Paris 1938, i Canada och USA 1939 samt
i Sydafrika 1947. Ett tillämnat besök i Australien
1948 måste G. inställa på gr. av sjukdom. I G:s
och drottning Elisabets äktenskap ha fötts två
döttrar, Elisabet 1926 och Margareta (Margaret)
1930. Sa B.
Waldeck. Georg Fredrik (ty. Georg
Friedrich), från 1664 regerande greve, från 1682 furste
(1620—92), började sin bana i Nederländerna men
gick 1652 i Brandenburgs tjänst. Ivrig motståndare
till Österrike blev G. snart huvudmannen för det
svenskvänliga partiet och var en tid den ledande
statsmannen i Brandenburg. När kurfursten slöt
sig till Sveriges motståndare, gick G. i svensk
krigstjänst, som han dock lämnade vid Karl X
Gustavs död. G:s politiska uppfattning undergick
vid denna tid en betydelsefull förändring, och han
blev nu en hätsk fiende till Frankrike. En tid
deltog G. i Österrikes tjänst i kriget mot turkarna,
men 1672 utnämndes han till nederländsk
fältmarskalk och förblev till sin död en av Vilhelm HI:s
trognaste och mest betrodda medhjälpare. Ehuru
en erfaren general och en god organisatör var G.
ingen eg. fältherre och i regel föga lycklig på
slagfältet. 1683—85 tog han dock åter hedrande del
i kriget mot turkarna. Mer betydde likväl hans
arbete för att organisera det tyska motståndet mot
Frankrike, som ledde till recesserna i Laxenburg
1682 och Augsburg 1686. I Vilhelm HI:s planer
mot England var G. tidigt invigd och var i hans
frånvaro ställföreträdande generalkapten i
Nederländerna. Efter slaget vid Steenkerke 1692
lämnade G. på gr. av sjuklighet armén och dog kort
därefter. — Litt.: P. L. Müller, ”Wilhelm III. von
Ora-nien und G. F. von Waldeck” (2 bd, 1873—80). P.S.
Georg, ”S v a r t e G.”, frihetshjälte, se Kara
Georg.
Georg den skäggige, hertig, se Georg, Sachsen 1).
George [Jåj], engelsk namnform för Georg*.
George, Lake G. [léi’k jå’j], sjö i ö. delen av
staten New York, USA, s.ö. om Adirondack
Moun-tains; 98 m ö.h., 115 km2, 52 km lång, c:a 120 m
djup. Omtyckt sommarort.
George [zårz] (eg. Weimer), Marguerite
Joséphine, fransk skådespelerska (1787—1867),
var 1802—08 och 1813—18 anställd vid Théåtre
franqais, från 1804 som societär, spelade 1808—13
i Petersburg och Moskva, 1816 i London och
företog dessemellan egna turnéer i Ryssland,
Tyskland och Italien. I Stockholm uppträdde G. i
Operahuset mars—juni 1813 som Sémiramis, Didon,
Phèdre, Mérope, Andromaque, Clytemnestre i
”Iphigénie”, Aménaide i ”Tancrède” och
Catherine i ”La belle fermière”. Efter sin återkomst
till Frankrike återinträdde hon vid Théåtre
fran-qais, men redan 1816 övergick hon till Odéon och
1831 till Théåtre de la Porte S:t Martin, där hon
blev ett stöd för det nya romantiska dramat och
där hon firade stora triumfer som Maria Tudor
och Lucrezia Borgia. A.L.
George [jåj], Henry, amerikansk
nationalekonom (1839—97). Efter att ha sysslat med olika
former av
kroppsarbete blev G.
tidningsman. Som sådan
verkade han i San
Francisco och i New York,
där han bl.a. från 1887
utgav veckotidn.
”Standard”. Under sin
tid-ningsmannagärning i
storstäderna kom han
i kontakt med såväl
den svåra nöden bland
de fattiga som lyxen
och överflödet hos de
förmögna. G. tyckte
sig göra den iakttagelsen, att båda dessa fenomen
utvecklades jämsides och att kontrasten dem
emellan skärptes, allteftersom utvecklingen
fortskred. Ju större rikedomar, som samlas i ett
samhälle, desto djupare pressas stora
befolkningslager ned i elände. Lösningen på detta gåtfulla
förhållande trodde sig G. ha funnit efter studium
av Ricardos jordräntelag, vilken han helt
accepterade (se Jordränta). Liksom Ricardo räknade
G. med tre produktionsfaktorer: jord, kapital och
arbete. Produktionsresultatets fördelning mellan
dessa tillgår enl. G. på följ. sätt. Kapitalet
erhåller en genom prisbildningen bestämd
ersättning, kapitalräntan, för sin insats. Arbetet skulle
eg. ha hela den återstående delen. Emellertid
får arbetet endast i vissa fall sin rättmätiga
andel. Lönen blir näml, icke större än
produktionsresultatet på jord, som icke lämnar jordränta.
Denna jord är emellertid den sämsta jord, som
ett samhälle behöver ta i anspråk för sin
försörjning. På all annan bättre jord uppstår en
vinst, jordräntan, som självfallet kommer att bli
större och större, allteftersom samhället växer
och allt sämre och sämre jord kommer till
användning. De, som ta vinsten av samhällets
ökade rikedom, bli därför i första hand
jordägarna. Det orättfärdiga häri ökas ytterligare
därigenom, att jordägarna på intet sätt själva
bidra till samhällets utveckling. Kapitalister och
arbetare ha gemensamma intressen. Deras fiende
är monopolinnehavaren av naturens rikedomar,
jordägarklassen. G., som betr, kapitalet försvarar
den privata äganderätten, anser, att
naturrikedomarna i princip tillhöra samhället. Man behöver
emellertid icke expropriera jorden. Man når
målet, jordräntans socialisering, enklast genom
att genom beskattning dra in den till staten.
Infördes denna beskattning på jordräntan, behövdes
ingen annan skatt (single tax). Sina ideer
framlade G. först i ”Our land and land policy” (1871),
som emellertid icke väckte större uppmärksamhet.
Han ägnade nu ett omsorgsfullt arbete åt sina
teoriers utformning och utgav ”Progress and
po-verty” (1879), som torde vara världens mest lästa
nationalekonomiska bok. Dess många uppl. ge
endast en svag föreställning om dess spridning.
Vid sidan av dem ha en mängd bearbetningar,
utdrag och kommentarer utgivits. På sv. finnas
2 uppl., den senaste 1913, översedd av S. Brisman.
G. utg. även andra, mycket spridda arbeten, ss.
”Protection and free trade” (1886; 3 sv. uppl.
— 543 —
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
