Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gepardsläktet - Gephyrea - Gepider - Geppert, Hermann - Gepäck - Gera (heraldik) - Gera (stad) - Gera, ätt - Gera, 1. Holger Karlsson - Gera, 2. Karl Holgersson - Gera, 3. Jöran Holgersson - Gerald de Barri - Geraldton - Géraldy, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEPHYREA
tydande snabbhet. Den asiatiska arten har sedan
urminnes tider tämts och använts till jakt. H.W.
Gephyre’a [-f-], zool., se St järnmaskar.
Gepfder, germanskt folk, skola enl. den gotiska
traditionen hos Jordanes jämte goterna ha
utvandrat från Skandinavien till Weichselmynningen, där
de vid goternas fortsatta vandring söderut t.v.
kvarstannat. Under 200-talet omtalas de första
striderna mellan romare och g., då bosatta i
landet n. om nuv. Rumänien. De underkuvades mot
slutet av 300-talet av hunnerna; efter frigörelsen
från dessas övervälde 453 innehade g. under konung
Ardarik landet mellan Donau, Theiss och
Karpa-terna, slöto förbund med det östromerska riket,
övergingo till arianismen och utgjorde i rivalitet
med östgoterna en tid det ledande germanfolket
i ö. 500-talets gepidiska historia upptages av
strider och förbund med olika germanska folk:
östgoter, franker och langobarder. Sistn. folk gjorde
567 slut på deras rike, varefter de försvinna ur
historien. B.
Geppert [gäpp’-], H e r m a n n, tysk ingenjör
och uppfinnare (1867—1940). G. studerade vid de
tekniska högsk. i München och Karlsruhe och var
1895—1919 dir. för gasverket i sistn. stad. Han
är mest känd för sina 1898 påbörjade
konstruktioner av kontinuerligt arbetande
absorptionskyl-apparater med indifferent, tryckutjämnande gas,
föregångare till de moderna
Platen-Munters-appa-raterna. Experimenten kunde dock ej helt
fullföljas, än mindre kommersiellt utnyttjas,
väsentligen till följd av den dåtida svetsteknikens
ofullkomligheter. A.Lg.
Gepäck’ [sv. utt. g- el. j-] (ty., av Pack, packe),
resgods, bagage.
Ger’a (fsv. och äldre nysv. gere, kilformigt
stycke, t.ex. av tyg el. jord, av ett icke anträffat fsv.
ger, spjut, isl. geirr), her., spets*.
Gera, stad i ö. Thüringen i Tyskland, vid
Weisse Elster; 83,047 inv. (1939). G. (Geraha)
omnämnes 995 som namn på ett landskap, vilket
Otto III 999 skänkte åt stiftet Quedlinburg. G.
förekommer o. 1200 som marknadsort med
myntverk och tillhörde då fogdarna i Weida av ätten
Reuss*; deras borg här var residens, oftast för
en gren av detta hus, 1806—1918 för furstarna av
huset Reuss’ yngre linje (Reuss-G.); slottet blev
fullst. förstört i 2:a världskriget tillika med
stadsmuseet, varjämte många 1700-talshus skadades.
Staden har nu blott ett fåtal äldre byggnader
kvar, ss. Trinitatiskyrkan från 1200—1500-talen
och rådhuset från 1571—76. På v. flodsidan mitt
emot den egentliga staden ligger det från
1100-talet stammande slottet Osterstein. G. är
Thüring-ens största stad och en viktig järnvägsknut,
flygstation och industricentrum. Textil- (särsk. ylle-),
stål-, maskin- och metallvaruindustri. P.;B.
Gera [jä-], adlig ätt, vars förste kände medl.
är väpnaren Knut Niklisson (1400-talets förra
hälft) till Björkvik, Skärkinds hd, Östergötland.
Dennes sonson var G.i). Ätten utslocknade med
G.3).
i) Holger Karlsson G. till Björkvik och
Ollonö (d. 1541), riddare 1497, riksråd 1510,
hövits-man på Stegeborg 1514, hyllade Kristian II vid
dennes erövring av Sverige, landsflyktig vid
Gustav Vasas seger, skiftade parti och erhöll nåd 1524,
blev 1525 lagman i Östergötland, förlänades 1528
åter med Stegeborg och var 1537 lagman i
Småland. G. blev en av rikets högst betrodda män,
deltog i förhandlingarna med Danmark 1528, 1534
och 1540, i Lübeck 1531.
2) Karl Holgersson G. till Björkvik och
Ollonö, den föreg:s son (d. 1566), riksråd 1544,
lagman i Östergötland 1560, gubernator i Småland
1561, friherre s.å., innehade ett flertal smärre
för-läningar. G. organiserade rustningarna i
Östergötland 1555, därefter i Finland, och utförde där
viktiga uppdrag under truppkoncentrationen. G.
deltog 1559 i den beskickning, som till drottning
Elisabet av England framförde hertig Eriks frieri.
3) Jöran Holgersson G., den föreg:s bror
(d. 1588), riksråd 1555, ståthållare på Kalmar 1559,
friherre 1561, lagman i Västmanland och Dalarne
1569, var 1563 sändebud i Hessen för att förmedla
kung Eriks frieri till lantgrevens dotter Kristina.
G. tillhörde 1567 den nämnd, som satt till doms
över Jöran Persson, och användes 1568 av kung
Erik i förhandlingarna med de upproriska
hertigarna. Vid fördraget i Stettin 1570 var han
fullmäktig.
Gerald de Barri [jerr’ald da bärPi], författare,
se Giraldus Cambrensis.
Geraldton [jerr’aldtan], stad i Västaustralien, på
kusten 375.km n. om Perth; 5,974 inv. (1947). G.
har god hamn och är knutpunkt för flera järnvägar
till det inre, bl.a. till Murchison-guldfältet. Katolskt
biskopssäte; havsbad.
Géraldy [zeraldi’], Paul, fransk författare
(f. 1885), debuterade som lyriker med ”Les petites
åmes” (1908), slog igenom med ”Toi et moi”
(1913; sv. övers, av Bertel Gripenberg, 1931),
en subtil och lätt desillusionerad tolkning av
de skiftande stämningarna i två älskandes
känsloliv, vilken i Frankrike gått ut i ständigt
nya uppl., översatts till en mängd språk och är
en av världens mest lästa samlingar kärleksdikter.
Som prosaförf. debuterade G. med ”La guerre,
Madame” (1916), varefter han med ”Les noces
d’argent” (1917; uppf. i Stockholm,
”Bröllopsdagar”, 1922) övergick till huvudsaki.
dramatiskt författarskap, därvid företrädande en
intim, psykologiserande ”théåtre d’amour” som via
G. de Porto-Riche förbi realismen anknyter till
klassikerna, särsk. Racine. G:s främsta drama
torde vara ”Aimer” (1921; sv. övers. ”Älska”,
1923; uppf. i Göteborg s.å., i Stockholm 1924).
Andra skådespel av honom äro ”Les grands
gar-qons” (1922), ”Robert et Marianne” (1925),
”Christine” (1932) och ”Duo” (1938; efter Colettes roman;
uppf. i Malmö 1948). Tills, med Robert Spitzer
har G. skrivit ”Si je voulais ...” (1924; uppf. i
Stockholm, ”Om jag ville”, 1925), ”Do Sol Mi Do”
(1925), ”Son mari” (1927), ”La femme adultère”
(1929), ”L’homme de joie” (s.å.). På prosa har
G. dessutom utg. kärleksromanen ”Le prélude”
(1924; sv. övers, av Hjalmar Söderberg,
”Förspelet”, s.å.), barnsagan ”Clindindin” (1937) samt
afo-rismsaml. ”L’amour” (1929), som från 1948 har
titeln ”L’homme et 1’amour", en ars amandi
av utpräglat galliskt märke och ett
koncentrat av G:s kärlekspsykologiska visdom. G:s
produktion är ovanligt enhetlig. Förhållandet
mellan man och kvinna, särsk. i borgerlig, över-
— 559 —
— 560 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
