Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geotaxis - Geoteknik - Geotekniska institutet - Geotektonik, tektonisk geologi - Geotermiska måttet - Geotermometer - Geotropism - Geotropus - Geotrupes - Gepardsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEPARDSLÄKTET
Geotaxis (till geo-* och grek, taxis, ordning),
biol., riktningsrörelse hos fritt rörliga
organismer mot (positiv g.) el. från (negativ g.)
jordens centrum under inverkan av dess
dragningskraft.
Geoteknik, väg- och vattenby ggn.,
grundlägg-ningsteknik i vidsträckt mening; vetenskapen
om markbärigheten och dess utnyttjande till
byggnadsgrunder, brofästen, järnvägsbankar,
dammbyggnader etc. G. söker sålunda ge svar på
frågan, hur t.ex. en lergrund reagerar för en
viss planerad byggnad el. utfyllnad samt vilken
grad av stabilitet, som härvid kan påräknas.
Djupgeoteknik innefattar även studier
rörande sekulära förändringar hos jordytan,
jord-bävningsrisker o.s.v. — Sveriges första
geotek-niska organ var SJ :s banbyrås avd. för g., som
urspr. tillkom för att utreda orsakerna till raset
vid en utfyllnad nära Jonsered 1913. Sedermera
upprättades inom Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen en liknande avd., som numera uppgått i
Statens geotekniska institut*. Banbrytande inom
den geotekniska forskningen har varit K. v.
Ter-zaghi. — Jfr Geotektonik. — Litt.: ”Kortfattat
kompendium i g.” (i ”Meddelande från Statens
geo-tekn. inst.”, 1, 1946); ”Geol. fören:s i Stockholm
förhandlingar”, 68 (s.å.). A.Lg.
Geotekniska institutet, se Statens geotekniska
institut.
Geotektonik, tektoriisk geologi, läran
om berggrundens byggnad och den lagerställning,
som bergarterna inta på gr. av de rörelser, som
ägt rum i jordskorpan och väsentligen utlösts
genom förkastningar*, med huvudsaki. vertikal
riktning, och veckningar*, väsentligen i horisontal
(tangential) riktning. De geotektoniska
förhållandena åskådliggöras bäst genom geologiska
profiler (se fig. vid art. Alperna, Dalasandsten,
Dalformationen och Diskordans). — Jfr
Geoteknik. • K.A.G.
Geotermiska måttet är avståndet mellan
geoiso-termerna för i° el. det avstånd, som finns mellan
nivåer i jordskorpan, som ha en inbördes
temp.-skillnad av i°. Stigningen av temp. nedåt i
jordskorpan el. inåt i bergen är ganska oregelbunden,
men i allm. räknar man med ett g. på c:a 35 m,
vilket betyder en värmeökning av 30 på 100 m.
Ett lågt g., d.v.s. en hastig temp.-stegring, tyder
på närhet av yngre vulkaniska massor el. kemiska
processer i berglagren i fråga, t.ex. oxidation av
lager av kol el. svavelkis. Abnormt höga värden
på g. (c:a 100 m) ha erhållitsvid några borrningar
i Ontario och Transvaal. K.A.G.
Geotermometer, se Jordtermometer.
Geotropism’ (till geo-* och grek.
trop’os,-vändning), av tyngdkraften framkallade rörelser
hos växterna, varvid rörelsernas riktning
bestämmes av tyngdkraftens riktning. Om en planta
lägges horisontellt, så kröker sig rotspetsen nedåt
och stamspetsen uppåt. Positivt
geotro-piska äro organ, som rikta sig med tyngdkraften
(mot jorden, nedåt), t.ex. huvudrötter, negativt
geotropiska äro ovanjordiska stammar, som
växa i riktning mot tyngdkraften. P 1 a g i o g e
o-t ropi sm kallas reaktionssättet hos sidorötter
och skottgrenar, som ställa in sig i vinkel mot
tyngdkraften; lateralgeotropism är den
— 557 —
föga utredda verkan tyngdkraften har på den
roterande tillväxten hos slingrande stammar.
Betydelsen av g. ligger i att den möjliggör för växten
att motverka lägesändringar, så att t.ex. roten
alltid växer nedåt och skottet uppåt. — G. orsakas
av gravitationen, och denna kan ersättas av
fysikaliskt därmed likställd centrifugalkraft, varigenom
det är möjligt att experimentellt studera g. Betr,
sambandet mellan den verkande kraftens och
krök-ningarnas storlek ha vissa allmänna regler
påvisats, som även gälla andra krökningsrörelser
(se Tropism). Krökningarna framkallas av
olik-sidig tillväxt hos organen; i en horisontellt lagd
rot växer översidan hastigare än undersidan och
i ett skott omvänt. G. är en retningsrörelse (se
Retningsfysiologi); retningen uppfångas i
rot-och skottspetsar och ledes till tillväxtzonen, där
krökningen försiggår. Enl. en äldre uppfattning,
statolitteorien, skulle tyngdkraften
åstadkomma förskjutningar av stärkelsekorn i de
känsliga spetsarna av organen, och dessa lägesändringar
skulle framkalla retningar i cellerna; förklaringen
anses mindre trolig, och g. sättes numera i
samband med den geoelektriska effekten*, som
förmodas kunna orsaka förskjutning av
tillväxtregle-rande hormoner (auxin). mellan organens
över-och undersida. Enl. denna uppfattning är g.
liktydig med elektrotropism*; man har dock ej helt
kunnat förklara g. på detta sätt. Plagiogeotropism
anses även innebära geonastiska rörelser (se
Geonasti). Bm.
Geofropus, -a, -um (se Geotropism), artnamn
på växter, böjda mot marken.
Geotru’pes, skalbaggsläkte, se Tordyvlar.
Gepar’dsläktet, Acino’nyx (Cynailu’rus), tillhör
fam. kattdjur men avviker dock från dem i
åtskilliga hänseenden, ss. genom sina höga ben och sina
icke indragbara klor, och närmar sig i dessa
hänseenden hundarna. F.ö. är kroppsformen smärt,
huvudet litet och svansen lång. Kroppsstorleken
växlar, 70—80 cm i längd, 60—75 cm i mankhöjd
med en 70—75 cm lång svans. Färgen är gulgrå
med små, svarta, bruna el. rödaktiga fläckar.
Under det att man förr särskilde endast 2 arter, A.
juba’tus, asiatiska geparden el.
jaktleoparden, och A. gutta’tus, afrikanska
geparden, uppdelas släktet numera på gr. av
olikheter i storlek, färg m.m. i flera skilda arter, 3
afrikanska och 1 asiatisk. G. tillhöra stäpperna och
gripa sitt byte (smärre idisslare, ss. antiloper och
gaseller) under språng, varvid de utveckla en be-
Geparder.
- 558 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
