Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhardt, Paul - Gerhardt, Adam Anthon - Gerhardt, Karl Friedrich - Gerhardt, Elena - Geriatrik - Géricault, Théodore - von Gerich, Paul - Gericke, Christian Wilhelm - Geridon - Gerilla - Gering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERING
91, 95> 442, 475- I sv. övers, finnas vidare ”And-;
liga sånger” (1849 och 1897—1903). — Litt.: G.
Kawerau, ”P. G.” (i ”Schriften des Vereins für
Reformationsgeschichte”, 93, 1907); H. Petrich,
”P. G.” (1914); H. Holmquist, ”P. G.” (i ”Sveriges
kristliga studentrörelses folkskrifter”, 19, s.å.); K.
Hesselbacher, ”P. G.” (1936). G.W.L.
Gerhardt [ge’rhart], Adam Anthon, böss- och
pistolsmed (1705—49), född i Darmstadt, kom som
gesäll till Stockholm 1732 och arbetade i David
Bars’* verkstad samt blev en av hans skickligaste
elever och g.m. hans dotter. 1736 blev han
mästare, 1748 besiktningsrustmästare vid kungl.
arsenalen. Åtskilliga vackert graverade och
guldinlagda arbeten finnas av hans hand.
Gerhardt [zera’r], Karl Friedrich, fransk
kemist (1816—56), prof, i kemi i Montpellier 1844
—48, flyttade sedan till Paris, där han inredde ett
privatlaboratorium, 1855 prof, i Strasbourg. Jämte
A. Laurent utredde G. begreppen molekyl, atom
och ekvivalent och fastställde skillnaden mellan
dem. Hans största betydelse faller inom den
organiska kemien, där han utvecklade sin typteori
(restteorien), som är grundvalen för den moderna
strukturkemien.
Gerhardt [ge’rhart], Elena, tysk sångerska
(f. 1885), studerade vid Leipzigs konservatorium,
debuterade där 1903, 1906 i England och 1912 i
Amerika, där hon bl.a. konserterade med sin
lärare A. Nikisch. G. var tack vare sin vackra
mezzosopran, sin fulländade sångteknik och sitt
på samma gång naturliga och uttrycksfulla
föredrag en av sin tids främsta romanssångerskor.
G. är även sångpedagog.
Geriatri’k (till grek, geron, gammal, och iatrike’,
läkekonst), se Gerontologi.
Géricault [zerikå’], Jean Louis André T h é
o-d o r e, fransk målare och litograf (1791—1824),
lärjunge till klassicisterna Vernet och Guérin.
Hos dem och genom museistudier, främst av
Ru-bens bch Poussin, fick G. sin starka formkänsla.
Av samtida konstnärer tog han intryck av
Prud’hon samt av Gros, till vars skildringar av
franskt krigarliv han i sina tidigare målningar
anslöt sig, ehuru han mer än denne betonade
individen. Ex. härpå är ”Ryttare vid kejserliga
jägarregementet” (1812; Louvren). G. vistades
1816—17 i Rom, där han särsk. fängslades av
rörelsen och dramatiken hos Michelangelo. På
Salongen i Paris utställdes 1819 ”Medusas flotte”,
hans mest betydelsefulla verk. I detta har han
på ett våldsamt och skakande sätt skildrat ett
skeppsbrott, som ägt rum ett par år tidigare.
Att som här framställa en samtida händelse med
historiemåleriets stora uppläggning blev för
framtiden uppslagsgivande. G. har i detta verk helt
brutit med klassicismen och banat väg för den
franska romantiken, samtidigt som- han
föregriper realismen, bl.a. Daumier. Det morbida drag,
som skönjes i ”Medusas flotte”, märkes alltmer
i G:s senare produktion. Han skildrade sjukdom,
död och själslig upplösning i realistiska studier
från sjukhus och fängelser. I denna art märkas
”De halshuggna” (Nationalmuseum, Stockholm)
och flera målningar av sinnessjuka (Louvren).
Till G:s utveckling i koloristiskt avseende bidrog,
förutom tidigare intryck från Gros, en resa till
Th. Géricault: Den vansinniga. Palais des arts, Lyon.
Se även pl. vid sp. 572.
England 1820—22, där han beundrade Constables
och Boningtons fria penselföring och rena färg.
— Litt.: Ch. Clement, ”Th. G.” (1868); R.
Josephson, ”Romantiken” (1926). I.Sv.
von Gerich [ge’rix], Paul Bruno, finländsk
militär (f. 1873), officer vid ryska inf. 1895,
reg.-chef 1917, brigadchef s.å., deltog med utmärkelse
i i:a världskriget och organiserade under finska
frihetskriget som generalinstruktör den vita
armén. G. blev chef för 2:a divisionen 1918,
in-spektionsgeneral 1919, erhöll avsked 1921 och blev
chef för Helsingfors skyddskårsdistrikt s.å. På
gr. av politiska skäl måste han emellertid s.å.
lämna tjänsten men erhöll generallöjtnants grad
1929. G. har förutom ett flertal militära
instruktioner och handböcker utg. ”Tre år i fält” (2 bd,
1918) och ”Lärobok i taktik” ( 2 bd, 1918—19). E.B2.
Ge’ricke, Christian Wilhelm, tysk
missionär (1742—1803), utsändes 1766 av Society for
Promoting Christian Knowledge till Sydindien, där
han verkade i den gamla Trankebarmissionens
tjänst, huvudsaki. i Madras.
Geridon [-åq’] (fra. guéridon, eg. ett
personnamn), ett litet bord, avsett att uppbära en
ljusstake e.d. Skivan, rund el. oregelmässigt svängd,
uppbäres av en smal, hög
pelare med större, ofta
sammansatt fot med rik skulptering.
Bild se sp. 571.
GerilFa, se Fria kriget.
Gering (besl. med gir),
vinkelskarv mellan två
sammanstötande profilstycken e.d.
Vid tillskärning av g.
användes en geringslåda som
— 569 —
— 570 —
Geringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
