Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhard, Eduard - Gerhard den store - Gerhardi, William Alexander - Gerhardsen, Einar - Gerhardt, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHARD DEN STORE
just då i allt större mängd framgrävdes ur de
fornetruskiska gravarna i Toscana. När 1828
ett oerhört rikt fynd av vaser gjordes i
nekro-polen vid Vulci, publicerades detta av G. i det
ryktbara verket ”Rapporto intorno i vasi volcenti”
(1831), i vilket grunden lades för den
vetenskapliga behandlingen av vasläran. G:s princip var att
samla, katalogisera och interpretera så många
monument som möjligt, och denna tanke ligger
också bakom hans betydelsefullaste insats över
huvud taget, skapandet (1829) av det första
arkeologiska inst., Istituto di corrispondenza
ar-cheologica, sedermera (1859) tyska arkeologiska
inst. i Rom, vars ledande kraft G. förblev, även
sedan han 1837 lämnat Italien och återvänt till
Berlin, där han först var museitjänsteman och
fr.o.m. 1844 prof, vid univ. Bland hans övriga
vetenskapliga arbeten märkas ”Antike Bildwerke”
(1827—44), ”Auserlesene griechische Vasenbilder”
(4 bd, 1839—58), ”Etruskische Spiegel” (4 bd,
1839—68). — Litt.: O. Jahn, ”E. G., ein
Le-bensabriss” (1868). K.H.
Gerhard den store, greve av Holstein, se
Gerhard 1).
Gerhardi [gaha’di], William Alexander,
engelsk författare (f. 1895). G. är född i S:t
Petersburg, Ryssland, där han gick i skola för att sedan
studera i Oxford. Han deltog i i:a världskriget
och befordrades till kapten, var 1917—18
militärattaché i Petrograd och 1918—20 medl. av en
militärkommission i Sibirien; under 2:a världskriget
tillhörde han 1942—45 B. B. C. G. tog starka
intryck av de stora ryska berättarna, särsk. Tjechov,
som han skrivit en bok om (1923), och han har
i stor utsträckning utnyttjat egna upplevelser och
erfarenheter från skilda delar av världen. Han är
kosmopolit, realist, rationalist. Av G:s arbeten
kunna nämnas romanerna ”Futility” (1922; sv.
övers. ”Låt gå”, 1930), ”The polyglots” (1925),
båda med motiv från Ryssland, ”Jazz and jasper”
(1928), ”Pending heaven” (1930), Resurrection”
(1934), ”Of mortal love” (1936) och ”My wife’s
the least of it” (1938), novellsaml. ”Pretty
crea-tures” (1927), ”The memoirs of Satan” (tills, med
B. Lunn, 1932), ”The Casanova fable” (tills, med
H. Kingsmill, 1934), ”Memories of a polyglot”
(1931), en självbiogr., ”The Romanovs: evocation
of the past as a mirror for the present” (1939),
”The sorrowful planet” (2 bd, 1945), ett slags
samtidshistoria, och ”Highlights of Russian
his-tory” (1947). I ”My literary credo”, en längre
inledn. till ”The collected uniform revised edition
of the works” (6 bd, 1947—48), analyserar G. sin
diktning. E.
Gerhardsen [gä’r-], Einar Henry, norsk
politiker (f. 1897). Urspr. gatu- och vägarbetare
i Oslo blev G. 1922 sekr. i
kommunalarbetarförbundet. Sin första politiska och
organisatoriska skolning fick han i socialdemokratiska
ung-domsrörelsen; han invaldes i dess centralstyrelse
1919 och blev ordf. 1921. Vid arbetarpartiets
sprängning 1923 blev G. organisationssekr. i det
socialdemokratiska huvudpartiet. 1925—36 var han
sekr. i partiets Oslo-avd. Han var även livligt
verksam i huvudstadens kommunala liv, blev
1932 medl. av stadsfullmäktige och 1938 dess v.
ordf. Föreg. år hade han utsetts till politisk
sekr. i partiets riksledning, och 1939 blev han
v. partiordf. Vid den tyska invasionen 1940
följde han regeringen på färden norrut men återvände
i juli s.å. via Stockholm till Oslo. Han valdes
till stadsfullmäktiges ordf, men hindrades av
tyskarna att tillträda posten. Han återgick till sin
anställning som kommunalarbetare, deltog i
partiets ”underjordiska”
verksamhet,
arresterades vid
undantagstillståndet i sept. 1941
och fördes till
Grini-lägret. I april följ,
år sändes han till
koncentrationslägret
Sachsenhausen i
Tyskland men återfördes i
aug. 1944 till Grini.
Vid tyskarnas
kapitulation i Norge i maj
1945 intog han
omedelbart sin plats som
stadsfullmäktigeordf. i
Oslo. Genom sin föredömliga hållning under
ockupationen hade han vunnit auktoritet och
anseende i alla norska kretsar, och i juni s.å.
trädde han i spetsen för den provisoriska
samlingsregeringen, ehuru han aldrig hade varit
stortingsman el. statsråd. Han invaldes i
stortinget vid de allmänna valen s.å. och blev
statsminister i den därefter bildade socialdemokratiska
regeringen. S.Br.
Gerhardt [ge’rhart], Paul, tysk präst och
psalmdiktare (1607—76), kyrkoherde i Mittelwalde 1652,
pastor vid Nikolaikyrkan i Berlin 1657, vilken
befattning han lämnade 1667, då han av principiella
skäl vägrade underskriva ett av kurfursten
Fredrik Vilhelm utfärdat edikt, i vilket prästerna
förbjödos deltaga i antireformert polemik. Sin sista
tid tillbragte han som ärkediakon i Lübden. G.
räknas vid sidan om Luther som den lutherska
kyrkans störste psalmdiktare. Han betecknar i
psalmsångens historia övergången från den
objektiva bekännelsepsalmen till den mera subjektiva
uppbyggelsepsalmen.
Med manlig gudstro
och äkta luthersk
tros-kraft förenar han
pas-sionsmystikens innerlighet och ett öppet
sinne för naturens och
människolivets värld.
Av särskild betydelse
blev, att han i
folkpoesien hämtade en av
sina inspirationskällor,
vilket ställt honom
bland den religiösa
folklyrikens främste.
Formens konstnärliga
mognad, den folkliga tonen, innehållets djup och
det självupplevdas kraft ha givit hans andliga
diktning en framskjuten plats såväl inom den tyska
som inom andra lutherska kyrkors psalmdiktning.
G:s produktion omfattar 123 andliga sånger, av
vilka 55 äro originalpsalmer. I svenska
psalmboken är han representerad bl.a. genom n:r 79,
— 567 —
— 568 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
