Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Gerstenberg, Heinrich Wilhelm - Gerstäcker, Friedrich - Gert - Gertner - Gertrud (namn) - 1. Gertrud av Nivelles (helgon) - 2. Gertrud av Helfta (helgon) - Gertrud (dansk drottning) - Gertrud (Gertrudis) av Hackeborn (abbedissa) - Gertrudis - Gertsen, Alexander Ivanovitj - von Gertten, ätt - von Gertten, Johan Adam - Gertz, 1. Hans - Gertz, 2. Otto - Gertz, Martin Clarentius - Gerum (Gotland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERSTÄCKER
Litt.: A. M. Wagner, ”H. W. v. G. und der Sturm
und Drang” (2 bd, 1920—24). A.Bd.
Gerstäcker [gär’-], Friedrich, tysk
författare (1816—72), vistades under upprepade resor
långa tider i Amerika, varifrån han hämtade motiv
till en mängd jakt- och äventyrsberättelser.
Åtskilliga av hans böcker översattes på sin tid till
svenska. G:s ”Gesammelte Schriften” (44 bd)
ut-kommo 1872—79. A.Bd.
Gert, grevar av Holstein, se Gerhard.
Gertner, Johan Wilhelm, dansk målare
(1818—71), mest känd som porträttör. Hans styrka
ligger främst i det fotografiskt noggranna
återgivandet av föremålet, varemot hans färg ofta
verkar brutal och brokig. Bland hans arbeten
märkas goda porträtt av Thorvaldsen och
Eckers-berg.
Gertrud, urspr. tyskt kvinnonamn, till fhty. gèr,
spjut (jfr Gerhard), och motsvarigheten till isl.
prüör, styrka.
Gertrud (G e r t r u d i s), helgon.
1) Gertrud av Nivelies (o. 625—659),
abbedissa i klostret Nivelles (nära Bryssel) 652,
anropas bl.a. mot möss, är dessutom resandes
skyddshelgon. G. framställes med en lilja el.
omgiven av möss; festdag 17/s.
2) Gertrud av Helfta (1256—1302),
uppfostrades i klostret Helfta av Gertrud av
Hacke-born, under vars ledning hon ägnade sig åt ivriga
studier, tills 1281 en kristusvision kom henne att
endast syssla med Bibeln och kyrkofädernas skrifter.
Från denna tid levde G. ett av en innerlig
kristus-mystik (särsk. dyrkan av Jesu heliga hjärta)
präglat fromhetsliv. I hennes berömda skrift ”Legatus
divinae pietatis” (”Den gudomliga nådens
sändebud”, påbörjad 1290) finnas hennes religiösa
erfarenheter upptecknade. Även en saml. böner och
betraktelser av henne äro bevarade. G.
kanoniserades 1677; festdag sedan 1932 16/io (tidigare 15/io).
— Litt.: W. Preger, ”Geschichte der deutschen
Mystik”, 1 (1874); A. M. Heiler, ”Mystik deutscher
Frauen im Mittelalter” (1929); ”Deutsche
Mysti-kerbrefe”, utg. av W. Oehl (1931). S.N.
Gertrud,- dansk drottning (o. 1153—97), dotter
till hertig Henrik Lejonet av Sachsen-Bayern,
äktade 1166 hertig Fredrik av Rothenburg (d. 1167)
och 1178 den utvalde kung Knut VI av Danmark.
Äktenskapet, vars politiska innebörd är uppenbar,
blev barnlöst. Ingenting är känt om G:s öden i
Danmark, dit hon anlände redan 1170, utöver att
hon skänkte en gyllene krona till domkyrkan i
Lund och begrovs i Vä i Skåne.
Gertrud (Gertrudis) av Hackeborn (o.
1233—92), abbedissa i benediktinklostret Helfta
(vid Eisleben), syster till Mechtild av Hackeborn,
i vars skrift ”Liber specialis gratiae” G. skildras
som en högt begåvad kvinna med framstående
ledaregenskaper. Hon vårdade sig om nunnornas
intellektuella fostran, och under hennes tid var
Helfta ett av Tysklands mest betydande
nunnekloster.
Gertrudis, se Gertrud.
Gertsen [giä’rtsän], Alexander I v a n o v i t j,
författare, se Herzen.
von Gertten, adlig ätt, stammande från
borgmästaren i Reval Berend von G. (d. 1627); flera av
dennes ättlingar adlades under 1640—60-talen och
introducerades på samma nr 1668.
Johan Adam von G., målare (1767—1835),
överstelöjtnant och överadjutant 1793 men ägnade
sig mest åt konststudier, blev Elias Martins
lärjunge och företog flera resor, varunder han
tecknade och målade svenska landskapsutsikter. Några
av hans teckningar äro graverade i Belangers
”Voyage pittoresque de la Suède” (utg. o. 1802).
Gertz [järts]. 1) Hans Valdemar G., fysiolog
(1876—1938), med. lic. 1905, doc. i Lund 1913,
laborator vid Karolinska inst. i Stockholm 1913, prof,
där 1928; med. hedersdr vid Karolinska inst. 1924,
medl. av inst:s Nobelkommitté från 1927;
ögonläkare i Hälsingborg 1906—09, i Stockholm från
1910. Bland G:s vetenskapliga skrifter och avh.
böra särsk. framhållas undersökningar över
synsinnets fysiologi, spec. den fysiologiska optiken,
inom vilket område G. bidrog med grundläggande
arbeten. J.E.L.
2) Otto Daniel G., den föreg:s bror, botanist,
lärdomshistoriker (1878—1948), fil. dr och doc.
i Lund 1906, lektor vid Katedralskolan i Lund 1915,
bibliotekarie vid Botaniska inst. 1924. G.
utvecklade en omfattande vetenskaplig produktion i
skilda grenar av botaniken. Av hans arbeten i
fysiologi, anatomi och experimentell morfologi
märkas ”Studier öfver anthocyan” (1906), ”Über
die Schutzmittel einiger Pflanzen gegen
schmarot-zende Cuscuta” (i ”Jahrbücher für wissenschaftliche
Botanik”, 56, 1915), ”Om stamkrökningars
orienterande inflytande på anläggningen af birötter” (1914)
och ӆber die Jodidoxydasen der Angiospermen,
ihre Verbreitung und Eigenschaften” (1929). G.
var Sveriges främste auktoritet i fråga om
cecido-logi och botanikens historia och utgav bl.a.
”Skånes zoocecidier” (1918), ”Linné och cecidologien”,
1—3 (i ”Svenska Linné-sällskapets årsskr.”, 12—13,
19, 1929—36) och ”Linnéstudier, minnesteckningar
och botaniskt kulturhistoriska uppsatser” (1935).
Ett omfattande lärdomshistoriskt arbete med rika
källhänvisningar var G:s ”Kungl. Fysiografiska
sällskapet i Lund 1772—1940” (1940). G. utgav även
läroböcker i botanik, zoologi och geologi samt
medarbetade i ”Ur Lunds katedralskolas historia”
(T937)- Som sekr. i Skånes naturskyddsförening
från 1919 och red. för ”Skånes natur” från 1934
gjorde G. betydande insatser för inventering och
vård av skånska naturminnesmärken. — Litt.: H.
Weimarck, ”O. D. G.” (i ”Skånes natur”, 35,
1948). A.Hr.
Gertz [gärts], Martin Clarentius, dansk
filolog (1844—1929), prof, i klassisk filologi
1880—1918 vid Köpenhamns univ. G., som starkt
påverkats av sin lärare Madvig, utgav bl.a.
text-uppl. och övers, av såväl klassiska som
medeltidslatinska förf.; i sht på det senare området
nedlade han, bl.a. genom sina editioner ”Vitae
sanc-torum danorum” (1908—12) och ”Scriptores
mi-nores historiae danicae medii aevi” (2 bd, 1917—
22), ett högt skattat arbete.
Gerum, socken i Fardhems ting i Gotlands s. hd
och församling i Eksta, Levide och Gerums
pastorat i S. kontraktet av Visby stift, n.n.v. om
Hemse; 13,37 km2, allt land; 154 inv. (1948; 12 inv.
pr km2). Huvudbygden ligger söderut, den n. och
större delen av G. är ödslig skogstrakt. Åkern
— 595 —
— 596 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
