Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerum (Gotland) - Gerum (Västergötland) - Gerumsmanteln - Gerundium, Gerundivum - Gerusalemme liberata - Gerusia - Gervais (ost) - Gervais, Paul - Gervex, Henri - Gervinus, Georg Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERVINUS
utgör 27 °/o av arealen,
skogsmarken 58%.
Järn-åldersgravfält och
käm-pagravar finnas
flerstädes i s. Kyrkan består
av ett lågt torn, skepp
med mittkolonn och
ab-sidförsett kor; det sistn.
är äldst (o. 1200) och har
en glasmålning från
1300-talets mitt. Skeppet
tillbyggdes o. 1280; såväl
detta som koret ha
vackra sydportaler. Den
utsökt väl skulpterade
dopfunten tillskrives
Maje-stasmästaren. Två
medeltida processionskrucifix.
•— Förra leden i namnet
utgöres av ett subst.,
svarande mot isl. geiri, fsv.
gere, eg. något
spjutfor-migt, i ortnamn om
kil-formigt landområde;
senare leden är hem, trol.
i bet. gård (se H.
Gus-tavson, ”Gotlands
ortnamn”, i
”Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskr.”,
1938, sid. 12, med litt.-anvisning). Namnet skrevs
på 1300-talet Gereym. P.;Er.
Gerum, V. och ö., socknar i Västergötland, se
resp. Västra Gerum och östra Gerum.
Gerumsmanteln, förhistoriskt klädesplagg,
påträffat 1920 i Hjortmossen, ö. Gerums sn,
Västergötland. Manteln består av ett enda tygstycke,
tillskuret i oval form. Ytterkanten är sydd med
kaststygn, i övrigt förekomma inga sömmar.
Tyget är vävt i ett enkelt, smårutigt mönster,
vilket åstadkommits genom användning av ullgarn
av ljusare och mörkare naturfärg; något spår av
färgning har icke kunnat konstateras. Mantelns
ovanliga storlek, 248 X 200 cm, gör det sannolikt,
att den burits dubbelvikt. Vid fyndtillfället låg
den, omsorgsfullt sammanviken, placerad under
några stora stenar, vilket antyder, att den
nedlagts i mossen som ett offer. Ett egendomligt
drag är, att manteln företer ett stort antäl smärre
hål, åstadkomna med ett tveeggat, vasst
metallföremål. Dessa hål ha tytts som spår efter
dolkstötar, ådragna under strid. — G. har
pollenana-lytiskt daterats till äldre bronsålder. Emellertid
skiljer sig g. avsevärt från de i danska
ekkist-gravar från äldre bronsålder påträffade
mantlarna, såväl i fråga om form och storlek som
framför allt betr, vävtekniken (fyrbindig kypert
mot de danska mantlarnas tuskaft). Möjl. bör
g. därför snarare dateras till en något senare tid,
yngre bronsålder el. äldsta järnålder. — Litt.: L.
v. Post, E. v. Walterstorff & S. Lindqvist,
”Brons-åldersmanteln från Gerumsberget” (i ”Kungl.
vit-terhetsakad:s monografiserie”, 15, 1924—25). M.Pn.
Gerun’dium, Gerundfvum (lat., av ger’ere,
utföra), språkv., benämning på olika kasusformer
av infinitiven, brukad som substantiv, resp,
adjektiv; numera blott om latinska språkförhållanden.
Gerumsmanteln.
Gerusalemm’e libera’ta [jeroz-], diktverk av T.
Tasso*.
Gerusi’a (grek., av ger’on, gammal),
rådsförsamlingen i det forntida Sparta, bestående av de
28 geronterna*, vilka skulle vara över 60 år
gamla, och de två konungarna. — G. har även
varit namn på ”senaten” i det moderna
Greklands folkrepresentation.
Gervais [zärvä’], fransk gräddost, se Ost.
Gervais [zärvä’], Paul, fransk zoolog (1816—
79), 1845 prof, i zoologi och jämförande anatomi
i Montpellier, 1865 vid Sorbonne och 1868 vid
Jardin des plantes, utgav talrika arbeten över
flera områden av zoologien.
Gervex [zärväks’], Henri, fransk målare (1852
—1929), realistisk skildrare av sin samtid (”D:r
Péans föreläsning”, Luxembourgmuseet). Han
dekorerade även (Hotel de Ville, Opéra comiques
foajé) samt målade eleganta damporträtt.
Gervinus [gärvi’nos], Georg Gottfried, tysk
historiker, politiker och publicist (1805—71), blev
på gr. av sitt verk ”Geschichte der poetischen
Nationallitteratur der Deutschen” (5 bd, 1835—42,
senare utg. under titeln ”Geschichte der deutschen
Dichtung”, 5 Aufl. 1871—74) prof, i historia och
litteraturhistoria i Göttingen 1835. Som en av de
berömda ”Göttinger sju” (Göttinger Sieben), som
energiskt protesterade mot författningens
lagstridiga upphävande, blev han 1837 jämte bl.a. bröderna
Grimm och F. C. Dahlmann avsatt. Därefter levde
G. som politisk flykting i Darmstadt och i Italien,
tills han 1844 fick kallelse som honorarprof. i
Heidelberg. Här utvecklade G. en livlig politisk
verksamhet. I sina skrifter ”Die Mission der
Deutsch-katholiken” (1845) och ”Die preussische Verfassung
und das Patent vom 3. Februar” (1847) visade han
sig som en skarpsinnig bedömare av de
framstegs-vänliga rörelserna inom katolicismen och som en
— 597 —
— 598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
