Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghazi - Ghazi I - Ghazipur - Ghaznavider - Ghazni, Ghasni, Gasni - de Ghelderode, Michel - Gheleb - Ghéon, Henri (Vaugeon) - Gherardesca, släkt - Gherardi del Testa, Tommaso - Gherla - Ghetto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHAZI I
gon gång även civil) titel, som burits framför
allt av sultanerna.
Ghazi I [y-], konung av Irak (1912—39), son
till konung Faisal I, studerade 1925—28 i
England, genomgick därefter militärakad. i Bagdad
och blev vid faderns död 1933 dennes
efterträdare. Han hade inga statsmannagåvor och
blandade sig endast ryckvis — och då ofta
olyckligt — i politiken. Hans stora intresse var
flygning och racerbilkörning; han omkom vid
en bilolycka. Efterträdare blev hans
minderårige son Faisal II.
Ghazipur [eng. utt. gazipo’ø], stad i Förenade
prov. Agra och Oudh i Indien, vid Ganges’ n.
strand, nedanför Benares; 29,326 inv. (1941).
Beredning av opium och rosenolja.
Ghaznavi’der [/-], muhammedansk dynasti av
turkisk härstamning, grundad av Alptegin, som
be-mäktigade sig Ghazni (i ö. Afghanistan) och
gjorde detta till residensstad för sin dynasti. Under
Mahmud (998—1030) kom g:s välde att sträcka sig
icke blott över Iran i dess helhet utan även över
större delen av Nordvästindien. Men det löst
sammanfogade riket försvagades genom strider med
seldjukerna och gick 1187 under i kamp med
gho-riderna.
Ghazni [gaz’-], Ghasni, Gasni, stad i ö.
Afghanistan, vid floden G., 125 km s.v. om Kabul,
2,200 mö.h.; c:a 10,000 inv. Jfr Ghaznavider.
de Ghelderode [da /äVdaråda], Michel,
belgisk författare (f. 1898). G., som tagit starka
intryck av expressionistisk konst och Claudels
dramatik, anknyter energiskt och entusiastiskt
till den flamländska traditionen i belgisk
litteratur. Han är människoerfaren och har en
originell fantasi, som gjort, att han jämförts med
de Coster och Brueghel. Han har gjort sig
mest känd som dramatiker. Hans verk, som äro
starkt lyriska, präglade av fint sinne för det
plastiska och för massverkningar på scenen,
kunna erinra om medeltida dramatik. G:s
huvudarbeten äro ”La mort du docteur Faust”
(1926), ”Don Juan” (1928), ”Escurial” (1930),
”Barabbas” (1931; sv. övers, av R. Wendbladh,
i bearb. av Hj. Gullberg uppf. i svensk radio
1937), ett passionsspel med motiv från Bibeln,
och ”Hop Signor” (1942). Av G:s övriga
arbeten märkes ”Chose et gens chez nous” (1943).
”Théåtre complet” utkom i 3 bd 1942—43. —
Litt.: ”La Nervie”, 1932:7—8 (specialnr, ägnat
”M. de G., dramaturge et conteur”). E.
Gheleb [ge’-], en 1874 av Evangeliska
fosterlandsstiftelsen bland de tigrétalande stammarna
i Eritrea upptagen missionsstation, 20 km n.v.
om Asmara.
Ghéon [geåt)’], Henri, pseud. för Henri
V a u g e o n, fransk författare (1875—1944). G.,
som var utbildad till läkare, uppträdde mot slutet
av 1890-talet som litterär kritiker och dramatiker.
Han blev nära vän med A. Gide och J. Copeau
och grundade tills, med dem den viktiga tidskr.
”Nouvelle revue framjaise”. Under 1 :a
världskriget övergick G. till katolicismen, vilket fick
avgörande betydelse för hans diktning
(”Té-moignage d’un converti”, 1929). Han hade först
skrivit några realistiska skådespel med social
tendens, ss. ”Le pain” (1912) och ”L’eau de vie”
(1914), men efter omvändelsen gjorde han en
insats som förnyare av det religiösa skådespelet;
han försökte återuppliva det medeltida
mirakelspelets enkla stil och naiva livssyn. 1924
grundade han en teatertrupp, som skulle göra hans
religiösa dramatik känd för folket, Compagnons
de Notre Dame, sedan 1931 Compagnons de
jeux. Av G:s arbeten för scenen kunna nämnas
”Jeux et miracles pour le peuple fidèle” (2 bd,
1922—23), ”Saint Maurice, ou 1’obéissance” (1923),
”Le comédien et la grace” (1925), ”Vie profonde
de S. Franqois d’Assise” (1926) och ”La mort
de Lazare” (1931). G. publicerade också dikter,
ss. ”Foi en la France” (1916), essäer och
romaner, bl.a. ”Le jeux de 1’enfer et du ciel” (3 bd,
1929) och ”La jambe noire” (1941). — Litt.: M.
Raymond, ”H. G., sa vie, son æuvre” (1939),
”Le jeu retrouvé” (1943); M. Deléglise, ”Le théåtre
d’H. G.” (1947). E.
Gherardes’ca [ge-], toskansk adelssläkt, känd
från 900-talet, framträdde från 1200-talets
början i Pisa på ghibellinernas sida. Berömd var
Ugolino della G., greve av Donoratico,
som efter sjöslaget vid Maloria 1284, vari
pisa-nerna ledo nederlag mot genueserna, skaffade
sitt parti, det guelfiska, makten i Pisa. Greven
tillfångatogs 1288 jämte två söner och två
sonsöner efter inre strider med ghibellinerna. De
ledo 1298 hungerdöden i fångenskap (beskrivet
av Dante i ”Divina commedia”). E.Lö.
Gherar’di del Testa [ge-], T o m m a s o,
italiensk författare (1818—81), är bekant framför allt
genom sina talrika lustspel, kvicka, välbyggda
satirer över toskanskt vardagsliv (”En pärla bland
äkta män”, uppf. i Stockholm 1860). Han har
också skrivit populära romaner, t.ex. ”La povera
e la ricca” (1858), poem i Giustis stil och några
dramer, bl.a. ”Gustavo III, re di Svezia”. —
”Tea-tro comico” (4 bd, 1856—83).
Gherla [gie’-], ung. Szamosujvär, stad i
Trans-sylvanien i Rumänien, vid Some§ul-Mic 35 km
n.ö. om Cluj; 7,325 inv. (1930). Läderindustri;
säte för grekisk-ortodox biskop.
Ghetto [gätt’å] (ital. ord av omtvistad
härledning), judekvarter, urspr. det område i Venedig,
inom vilket judarna enl. ett dekret av 1516 höllos
inspärrade, sedermera om sådana kringmurade,
nattetid tillbommade, påtvungna judekvarter i
andra städer, i sht g. i Rom, upprättat 1556 och
upphävt 1870. — Senare betecknade g. judekvarter
i allm. Eftersom judarna gärna bodde i
varandras närhet, så att de obehindrat kunde följa
rituallagarna, levde de näml, på många håll i
särskilda stadsdelar. I Rom, Prag, Nordafrika
och Levanten ha funnits tusenåriga sådana. Det
egenartade livet i dessa g. har funnit många
skildrare, ss. L. Kompert och S. Kohn (Prag),
J. Zangwill (i sht London), H. Heijermans
(Amsterdam), S. Asch (New York), Elissa Rhais
(Alger), K. E. Franzos, S. J. Agnon, J. L. Perez,
och Jean & Jéröme Tharaud (Östeuropa); i
konsten: Rembrandt, J. Israels och M. Chagall. —
Under 2:a världskriget hopföstes judarna i alla av
tyskarna behärskade länder i ett fåtal g.,
omgärdade av taggtråd och strängt bevakade, men efter
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
