Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giessbach - Giessen - Giffel - Gifford, William - Gifford lectures - Gift (giftermål) - Gift (ämne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFT
Schweiz, s. tillflöde till Brienzsjön. G. bildar nära
mynningen 7 trappstegsformigt över varandra
belägna fall med en sammanlagd höjd av 300 m.
Giessen [gi’s-], stad i Hessen i Tyskland,
vackert belägen vid Lahn; 47,680 inv. (1939; 13,980
1875). G., som 1248 omnämnes som stad, kom
genom pfalzgrevens av Tübingen köp 1265 till
Hessen och fick 1607 univ. Inre staden hade fram
till 2:a världskriget bevarat en mängd gamla hus,
de förnämsta från 1500-talet: gamla slottet, nya
slottet (museum), tyghuset och gamla rådhuset,
alla utom det förstn. förstörda vid flyganfall.
Bevarade äro bl.a. fornminnesmuseet, det
etnografiska museet samt ett Liebigmuseum. G. är
knutpunkt på järnvägen Kassel—Koblenz samt har
metall-, maskin-, tobaks-, gummi-, färg- och
lervaruindustri. I närheten brunkols- och
järngruvor. P.
Giffel (trol. av ty. Gipfel, spets), ett av enklare
el. finare vetedeg gjort bakverk. Man kavlar ut
degen till en 1 cm tjock kaka och sporrar ut den
i trekanter. Varje trekant rullas ihop från basen
mot spetsen och lägges på plåt, varvid ändarna
böjas in mot varandra, så att bakverket får formen
av ett horn.
Gifford [giff’ød], William, engelsk författare
och publicist (1756—1826), gjorde sig som red.
för den högkonservativa tidskr. ”Quarterly
Re-view” från dess grundande 1809 till 1824 känd och
fruktad som en oförsonlig motståndare till tidens
radikala idéer och den litterära romantiken.
Gifford lectures [giff’ød lek’cøz], föreläsningar
med namn efter den skotske juristen Lord Adam
Gifford (1820—87), som till univ. i Aberdeen,
Edinburgh, Glasgow och S:t Andrews skänkte
medel till föranstaltandet av föreläsningsserier i
teologiska och filosofiska ämnen. Av berömda
vetenskapsmän, som kallats att hålla G., märkas bl.a.
Max Müller och Andrew Lang.
Gift, äldre nysv. och fsv. ord (även gipt), eg.
givande, förläning (jfr utgift); överlämnande av
kvinna som hustru till någon (jfr Giftermål); även
konkret: gåva, särsk.: städja för arrenderad jord.
Jfr Hemgift. — Ordet är etymologiskt identiski
med det från ty. lånade gift (se följ. art.).
Gift (från ty., eg. vad man ger in; jfr föreg. art.),
farm., enl. allmänna språkbruket ett ämne, som redan
i ringa mängd verkar skadligt, ev. dödande på en
levande organism och gör det ej genom sin
fysikaliska beskaffenhet (glasskärvor och törntaggar
t.ex. räknas ej som g.) utan genom sina kemiska
el. fysikalisk-kemiska egenskaper (jfr
Förgiftning). Ju mindre mängd av ett ämne, som behövs
för att rubba organismens normala funktioner, el.
ju allvarligare rubbningarna i fråga äro, desto
giftigare är ämnet. Söker man närmare avgränsa
g. från icke-g., stöter man på stora svårigheter.
Många ämnen, som i ansenlig mängd utgöra
normala kroppsbeståndsdelar, resp, ingå i vår dagliga
föda, framkalla, om de tillföras i mycket stora
doser, typiska förgiftningar, så t.ex. koksalt (en
man, som intog 360 g koksalt, dog inom 24 tim).
Men enl. allmänna uppfattningen är koksalt ej ett g.
Så är däremot fallet med saltsyra, som dock i en
koncentration av ung. 3,5 °/oo till matsmältningens
fromma ingår i de c:a 600 cm3 magsaft, som under
en måltid avsöndras i en frisk magsäck. Samma
Gamla slottet i Giessen.
saltsyremängd, tillförd den tomma magsäcken i
form av 38% saltsyra (6,1 g), åstadkommer en
allvarlig frätverkan. För hormonet i binjursmärgen,
adrenalinet, som normalt förekommer i blodet i
en koncentration ej överstigande 1:10,000,000 och
som är ett viktigt läkemedel, har på gr. av dess
giftighet (vid insprutning) en maximaldos av 1 mg
föreskrivits i svenska farmakopén. Många andra
kroppsbeståndsdelar (t.ex. hormonerna insulin och
tyroxin, gallsyrorna, urinsyra m.fl.) äro i
ofysiologiskt höga koncentrationer starkt giftiga.
Åtskilliga svåra sjukdomstillstånd bero på
anhopningen i organismen av dylika endogena g.
(jfr Autointoxikation). I själva verket är det
mycket få ämnen, som i så måtto kunna betecknas som
icke giftiga, att de ej ens i extrema doser
utöva giftverkan. Hit räknas kvävgas, vätgas, rent
paraffin, massivt guld, resp, platina, kristalliserad
kiselsyra m.fl. När en människa dör i ren
kväv-el. vätgas, är det ej på gr. av någon giftverkan
av gasen i fråga utan på gr. av syrgasbrist.
Utom ett ämnes kvantitet och koncentration
samt dess molekylära egenskaper ha ett flertal
andra omständigheter betydelse för dess
giftverkan. En stor roll spelar sättet för dess införande
i organismen. Medan det ovannämnda adrenalinet
har stark giftverkan, då det införes genom
insprutning i blodet el. vävnaderna, är det även i
betydande doser utan verkan, då det införes genom
magtarmkanalen, beroende på att det lätt
förstö-res av matsmältningsvätskorna. Det
sydamerikanska pilgiftet curare, som efter insprutning är
utomordentligt verksamt (dess verksamma
beståndsdel, curarinet, dödar en kanin i en dos av
V3 mg pr kg), är inaktivt, även då det i stora
doser införes i den oskadade tarmkanalen, detta
enär ämnet i fråga utsöndras snabbare genom
njurarna, än det upptages från tarmkanalen.
Bortopereras el. skadas njurarna, blir curare giftigt
även vid tillförsel sistn. väg. Enahanda är
förhållandet med kaliumsalterna. Medan ett djur dör
genom hjärtförlamning efter insprutning av 7—8
mg kaliumsalt pr kg (motsvarande något mer än
V2 g för en fullvuxen människa), intar en
vegetarian dagl. med födan 40 g el. mer kaliumsalter
utan något tecken på kaliumförgiftning. Den
snabba utsöndringen med urinen förhindrar
uppkomsten av den för giftverkan erforderliga
kali
— 653 —
— 654 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
