Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gierow, 2. Karl Ragnar - Gierow, 3. Krister - Giers, släkt - Giersing, Harald - Giertta, Johan - Giertz, 1. Knut Harald - Giertz, 2. Bo - Giese, Fritz - von Giesebrecht, Wilhelm - Giesecke, Karl Ludwig (Johann Georg Metzler) - Gieseking, Walter - Giesenhagen, Karl - Giessbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIERS
der 2:a världskriget. — Litt: N. Ålenius, ”Mot
katastrofen” (1943). E.
3) Krister Adolf G., den föreg:s bror,
bib-lioteksman (f. n/s 1907), fil. kand. 1929, teol. lic.
1938, teol. dr 1948; e.o. amanuens vid Lunds
univ.-bibl. 1932, 2:e bibliotekarie 1940, i:e
bibliotekarie 1948, har förutom bibliografiska arbeten
utg. bl.a. ”Den evangeliska bönelitteraturen i
Danmark 1526—1575” (dr-avh. 1948).
Giers, släkt, se Gjers.
Giersing [ger’-], Harald, dansk målare (1881
—1927), visade stort intresse för färg- och
formproblem och gav under sin senare utveckling
starkt modernistiska lösningar samt anses som den
danska expressionismens föregångsman. Redan i
hans tidigaste arbeten, porträtt (t.ex. av G:s far,
1907, i Kunstmuseet), landskap och
figurkompositioner, finner man fin färgsyn och monumental
anläggning. Hans senare allt starkare
framträdande strävan efter förenkling och hans
användande av få karakteristiska färger föra väl någon
gång till en viss schematisering, men det fanns hos
honom alltjämt ett vaket psykologiskt spårsinne,
intim naturglädje och den finaste känsla för
färgens egen stoffkaraktär, för rytm och linjer (se
bild 20 vid Danmark, konst). G. är
representerad i Nationalmuseum, Stockholm. M.Bjn.
Giertta [jär’ta], Johan, friherre, krigare (1666
—1740), tjänade en tid i franska armén, blev 170c
korpral, 1708 löjtnant vid drabanterna och deltog
i Karl XII:s både ryska och polska krig. Vid
Pol-tava lämnade G. konungen sin häst, trots att han
själv därigenom syntes räddningslöst förlorad, men
lyckades undkomma. Fången vid kalabaliken vid
Bender blev G. snart utlöst och s.å. generalmajor.
1717 kaptenlöjtnant vid drabanterna utmärkte han
sig s.å. vid försvaret av Strömstad mot
Torden-skiold. 1719 blev han generallöjtnant och friherre,
1732 president i Krigskollegium. PS.
Giertz [järts]. 1) Knut Harald G., läkare
(f. 26/h 1876), med. lic. 1904, med. dr 1909, doc.
och tf. prof, i kirurgi i Uppsala 1909—n,
överläkare i Umeå 1911—21, vid Stockholms läns
centrallasarettet 1921—27 och vid kirurgiska avd. på
Sabbatsbergs sjukhus 1928—41, erhöll prof:s titel
1938. G. har varit led. och sakkunnig i ett flertal
kommissioner för byggande av sjukhus och
sanatorier. Han har utg. bl.a. ”Kroppsvård och
själavård” (1941), en saml. föredrag i religiösa
frågor. [A.Ch.JA.G.
2) B o Harald G., den föreg:s son, biskop (f.
31/s 1905), fil. kand, i
Uppsala 1928, teol.
kand. 1931,
stiftsadjunkt i Linköping
1937—38, komminister
i Torpa 1939, e.o.
hovpredikant 1943, biskop
över Göteborgs stift
1949. G. företräder i
sina predikningar och i
sitt omfattande
författarskap en högkyrkligt
orienterad kyrkosyn,
för vilken han särsk.
givit uttryck i
böc
kerna ”Kristi kyrka” (1939) och ”Kyrkofromhet”
(s.å.). Bland hans övriga skrifter märkas
”Stengrunden” (1941), ”Grunden” (1942), ”Den stora lögnen”
(1945), ”Kampen om människan” (1947) och ”Med
egna ögon” (1948). K.Gw.
Giese [gi’ze], Fritz, tysk psykolog (1890—
1935), doc. vid och ledare för psykotekniska
laboratoriet vid tekniska högsk. i Charlottenburg. G:s
förnämsta arbetsområde var psykotekniken,
undersökningen av yrkeslämpligheten. Han har bl.a.
utg. ”Psychotechnisches Praktikum” (1923), ”Das
ausserpersönliche Unbewusste” (1924),
”Metho-den der Wirtschaftspsychologie” (1927).
von Giesebrecht [gi’zabräxt], Friedrich
Wilhelm Benjamin, tysk historiker (1814—89), 1857
—62 prof, i Königsberg, därefter i München. G.,
som var lärjunge till Ranke, specialiserade sig på
medeltida historia. Hans förnämsta arbete var
”Geschichte der deutschen Kaiserzeit” (6 bd, 1855
—95), där han förhärligade det tysk-romerska
kejsardömets imperialism. Ett vackert bevis på G:s
skicklighet som källforskare var, när det av
honom rekonstruerade ”Annales Altahenses majores”
bekräftades av ett handskriftsfynd 1870. E.Lö.
Giesecke [gi’zäka], Karl Ludwig, eg. J
o-hann Georg Metzler, tysk mineralog (1761
—1833), blev efter univ.-studier skådespelare och
teaterförf. i Wien och har bl.a. förf, den
ursprungliga, senare av Schikaneder utvidgade texten till
Mozarts ”Trollflöjten”. Från o. 1794 ägnade han
sig åt mineralogiska studier och knöt förbindelser
med den tidens ledande mineraloger, Werner,
Klaproth m.fl., samt gjorde stora mineralsamlingar
på sina resor, 1804 till Sverige, 1805 till Island
och Färöarna, 1806—13 i Grönland, där G.
bereste hela västkusten från Julianehaab till
Uper-nivik. Hans ”Mineralogisches Reisejournal”, utg.
av K. J. V. Steenstrup (i ”Meddelelser om
Grönland”, 35, 1910), är den viktigaste källan för
historiken om Grönlands mineralogi och geologi.
1813 blev han prof, i mineralogi i Dublin. K.A.G.
Gieseking [gi’za-], Walter, tysk pianist (f.
1895), studerade vid Hannovers konservatorium
för Karl Leimer. G. har efter sin debut 1923
konserterat runt hela världen och vunnit
anseende som en av samtidens främsta pianister,
särsk. berömd som Bach- och Debussy-tolkare.
G. ansågs under 2:a världskriget starkt engagerad
i nazismens kulturella propaganda men frikändes
1947 och kunde därefter återuppta sin
konsertverksamhet i Europa. En turné till Amerika 1948
förhindrades emellertid med hänsyn till G:s
politiska förflutna. G. har skrivit en kvintett för piano
och träblåsare, pianostycken och sånger. P.L.
Giesenhagen [gi’z-], Karl, tysk botanist (1860
—1928), prof, i botanik och farmakognosi vid
Münsters veterinärmedicinska fakultet 1907. G.
företog 1899—1900 en vetenskaplig
forskningsresa till Nederländska Indien, skildrad i ”Auf
Java und Sumatra” (1902). G. utgav vidare, utom
ett flertal arbeten över kryptogamernas, särsk.
ormbunkarnas, systematik och biologi, ”Lehrbuch
der Botanik” (1894, 10 Aufl. 1928), ”Unsere
wichtigsten Kulturpflanzen” (1899, 2 Aufl. 1907)
och ”Studien über die Zellteilung im
Pflanzen-reiche” (1905). A.Hr.
Giessbach [gi’sba/], alpbäck i kantonen Bern i
— 652 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
