Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giorgione (Giorgio da Castelfranco) - Giorgisystemet - Giornale d’Italia - Giosuè - Giottino (Giotto di Maestro Stefano) - Giotto di Bondone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIORGISYSTEMET
Giorgione: Självporträtt.
Braunschweig.
stelfranc o,
senare felaktigt tilldelad
familjenamnet B
ar-bar e 11 i, venetiansk
målare (1478—1510).
Trots sin korta
verksamhet — han
bortrycktes av pesten —
har G. sedan
gammalt njutit rykte som
en av renässansens
stora målare. Sina
föregångares,
Giovanni Bellinis och
Car-paccios, quatrocento-stil utvecklar han till
full högrenässans och
framstår därigenom
som en banbrytande mästare vid sidan av
Lio-nardo och Correggio. De få verk, som med
säkerhet äro av hans hand, berättiga honom
till denna plats. Dessa äro följ, fem: Den
tronande madonnabilden i domen i hans hemstad
Castelfranco (o. 1504); ”De tre filosoferna” (o.
1505, Wien), av forskningen tolkade som
representanter för renässansens hemliga, frimurarlika
sällskap; den s.k. ”Giorgiones familj” (Palazzo
Giovanelli, Venedig), med konstnärens vackraste
landskap; ”Den slumrande Venus” (Dresden), en
klassiskt rofylld komposition, den berömda
förebilden för talrika liknande framställningar. Om
sistn. verk, vilket även betvivlats vara av G., bör
nämnas, att Tizian fullbordat det i fråga om
landskapet och en sedermera övermålad putto vid
Venus’ fötter (genom röntgenfotografering ha
fragment av denna kunnat konstateras); dessutom
tillhör den iögonfallande duken i förgrunden ej den
urspr. kompositionen. Mästarens djärvaste, mest
storslagna verk, som i dramatisk våldsamhet
föregriper Tintoretto, är ”Stormen” (Akad., Venedig);
denna tavla kan anses helt egenhändig och är det
bäst bevarade av G:s arbeten. Härtill komma några
målningar, vilkas attribution till G. är omstridd.
Den mest berömda, ”Konserten” (Palazzo Pitti,
Florens), är kanske utförd av Tizian efter G:s
utkast. Dess förädlade uttryck av musikalisk
gripenhet är helt i G:s anda. G. tillskrives dessutom med
större el. mindre rätt: ”Lantlig konsert” (Louvren;
även i denna har man velat se Tizians hand);
”Madonna med den helige Rochus” (Prado,
ofullbordad); porträtt av en yngling (Berlin); ”Judith”
(Eremitaget, Leningrad); ”Äktenskapsbryterskan”
(Glasgow) samt motstyckena ”Salomos dom” och
”Moses eldprov” (Uffizierna), vilka förmodligen
tillhöra hans tidigaste produktion. — G:s betydelse
är att vara den främste tillskyndaren av den
omvandling, som det venetianska måleriet vid
1500-talets början genomgår. På honom bygga Tizian
och de klassiskt mogna mästarna. Med det
flödande ljusets hjälp skapar G. fri rymd kring sina
figurer, och genom dess fördelning i bildytan
binder han figurer och landskap till konstnärlig enhet.
Målningssättet är brett flytande, färgerna kraftigt
lysande men genom ett varmt gyllene ljusdunkel
förbundna till mjuk harmoni. Man möter här för
första gången de helt utvecklade måleriska
egenskaper, vilka framstå som särsk. utmärkande för
lagunstadens måleri genom tre årh. Även i fråga
om innehållet är G. en förnyare genom att till de
tidigare övervägande religiösa ämnena lägga
profana och antika. — Litt.: L. Justi, ”G.” (2 bd, 1908,
2 Aufl. 1926); L. Venturi, ”G. e il giorgionismo”
(1913); G. F. Hartlaub, ”G:s Geheimnis” (1925);
M. Conway, ”G., a new study of his art as a
land-scapepainter” (1929); L. Hourticq, ”Le problème
de G.” (1930). K.E.S.
Giorgisystemet [jåPji-], se Måttsystem. Jfr
Elektriska enheter, sp. 334.
Giornale d’Ita’lia [Jårna’le], italiensk daglig
tidning, utg. i Rom, grundlagd 1901 av Alberto
Ber-gamini, som stod i dess spets till 1924. Under en
lång period organ för Sonninos politik förblev
tidn. liberal ännu flera år efter det fascismen
kommit till makten. När Virginio Gayda 1926 blev
red., blev den emellertid ej endast strängt fascistisk
utan t.o.m. den officiösa budbäraren för den
fascistiska regeringens önskningar och åsikter, i sht i
fråga om utrikespolitik. Sedan Mussolini i juli
1943 tvingats att avgå, avpolletterades Gayda, och
Bergamini inträdde åter som chef. S.å. upphörde
G. att utkomma men återuppstod 1947 under
ledning av Santi Savarino. [G.Bgh]E.
Giosuè [jåsoe’], italiensk namnform för Josua.
Giottino [Jåtti’nå], eg. Giotto di Maestro
S t e f a n o, italiensk 1300-tals målare, verksam o.
1368, en av de främsta efterföljarna till Giotto.
Hans förnämsta väggmålningar äro de livfulla
freskerna med den helige Silvesters legend i det
andra Bardikapellet i Santa Croce, Florens, hans
vackraste tavla ”Kristi begråtelse” (Uffizierna),
en stor bild på guldgrund, vilken liksom
ovannämnda verk upptages av Vasari. — Litt.: O. Sirén,
”G.” (1908).
Giotto di Bondone [jått’å .. -då’ne], florentinsk
målare och byggmästare (1266 el. 1276—1337), det
nyare italienska måleriets grundare. G. var son till
en bonde i Colle di Vespignano vid Florens. Enl.
traditionen skall Cimabue ha tagit honom i lära
efter att ha påträffat honom, då han som
herdepojke tecknade fåren. Man känner inga absolut
säkra ungdomsverk av G. På höjden av sin
utveckling framstår han i Padova 1305—07, då de
väldiga freskerna i Scrovegnikapellet i Santa
Maria delFArena tillkommo, hans bäst bibehållna och
oförändrade huvudarbete. Man ser på
ingångsväg-gen ”Yttersta domen”, på långväggen i tre rader
över varandra och på tribunväggen 37
framställningar ur Marias och Jesu liv. Nere på
långväggen finnes dessutom en sockelmålning i grisaille
med 14 allegorier av dygder och laster. Efter detta
infaller G:s verksamhet i Florens. Han målade
här för Ognissanti den berömda, nu i Uffizierna
befintliga ”Madonnan med änglar och heliga”. Från
denna tid äro även freskerna i Santa Croce: 6 stora
framställningar ur de båda Johannes’ liv i
Peruzzi-kapellet och 6 bilder ur Franciskus-legenden i
Bardikapellet. Dessa utgöra hans främsta verk i
Florens, men deras ursprungliga verkan har förtagits
genom en tidigare överkalkning och en hård
restaurering. De delvis förstörda freskerna i Palazzo
del Podestå (Bargello) äro ej av G. Osäker är hans
andel i freskerna i San Francesco, Assisi. I den
gamla Peterskyrkan i Rom utförde han den s.k.
”Navicellan” (Petrus och hans medlärjungar räd-
— 699 —
— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
