Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gips - Gipsavgjutning - Gipsbetong - Gipsbinda - Gipsblomma - Gipsbruk - Gipsförband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIPSAVGJUTNING
som bergartsmassor i sedimentära avlagringar,
vanl. jämte lager av lera, bergsalt och anhydrit.
Dyl. bildningar härröra från havsarmar, som
mer el. mindre fullständigt intorkat och lämnat
de upplösta salterna kvar. Lager av g. kunna
även uppstå därigenom, att anhydritlager uppta
vatten, likaväl som anhydrit kan bildas
därigenom, att g. på gr. av tryck el. värme avger sitt
kristallvatten. — G. reduceras ganska lätt till
kalciumsulfid; i lösning sker det särsk. vid
närvaro av ruttnande organiska ämnen. G.-lager
förekomma ganska allmänt över hela jorden, i
Europa mest i det permiska systemet, i de
nordtyska kalidistrikten tills, med bergsalt och
anhydrit. I Sverige saknas g. av praktisk betydelse.
Teknisk användning. G. användes som
konstgödsel samt i vissa kemiska industrier;
under i :a världskriget lyckades man av g.
tillgodogöra sig svavlet. Tekniskt menar man i allm.
med g. bränd g. Genom att man till viss grad
utdriver kristallvattnet ur g. vid upphettning
till 1900 får g. egenskapen att vid utrörande med
vatten (c:a 4 d.) hastigt, på 1—2 min, uppta
detta och återgå till kristallform. G. utvidgar
sig något (c:a 1 %) vid bindningen; den
avbundna g.-massan är föga hård. Den användes till
stuckarbeten och puts samt till modellering. G.,
bränd vid högre temp., 900—i,ooo°, s.k. e s
t-richgips, har andra egenskaper och binder
långsammare, på ett par veckor, men uppnår
högre hårdhet och täthet än vanlig g. och
liknar i ytan alabaster. Vid stark upphettning, till
rödglödgning, kan allt vattnet utdrivas, och g.
förlorar då i regel förmågan att uppta vatten;
den blir ”dödbränd”. — I trakter, där g. brytes,
använder man den vanligare än kalk till
murbruk; g. har den fördelen, att den ej lider skada
genom frost utan kan användas vid —9 å io°.
Gipsbetong (annalit) består av en
blandning av långsamt bindande g. med skarp sand
och grus el. något annat rent fyllnadsmaterial;
användes med fördel till mellanväggar, golv
etc. — G. användes till förband vid benbrott (se
Binda), ortopedisk behandling etc. och till
av-gjutning av konstverk o.d. (se Gipsavgjutning).
— Genom tillsats av olika salter vid g:s
bindning erhåller man ofta hårda massor, cement,
av olika egenskaper och beskaffenhet. Med
alun-lösning erhåller man en massa (engelsk
alun-cement, macleancement, cement-g., alun-g.,
alabastercement), som antar god polityr och liknar
alabaster. Mycket hård g.-cement erhåller man
genom användande av kiselfluorvätesyra, borax
och vinsten, kaliumsulfit efter olika
förfaringssätt. — G. brukades redan i antiken. I
murbruket i Cheopspyramiden ingår 83 °/o g. Herodotos
omtalar, att egypterna gipsade in de torra liken
och målade dem. Antika skulpturer utfördes i
stor utsträckning i alabaster. Plinius och
Vitru-vius omtala användandet av g. till
byggnadsända-mål och till avgjutningar. Senare råkade
g.-tek-niken i glömska och uppfanns ånyo på 1300-talet
i Italien. — De stora tavlorna av spansk g.
brukades tidigt som fönsterglas. K.A.G.
Gipsavgjutning avser att från en modell, vanl.
av lera, framställa kopior av gips. Vid
avgjut-ning av lerskulpturer, då endast ett ex.
ford
ras, användas s.k. förlorade formar.
Formen utföres oftast tvådelad, särsk. då det gäller
mindre pjäser. Första påslagningen på modellen
göres med ett tunt gipslager, 4—5 mm tjockt;
något färg inblandas i gipsen. När gipsen har
hårdnat, göres en andra påslagning, som göres
tjockare samt efter behov armeras med järntråd
el. träribbor. Sedan halvorna lossats från
modellen (vilket kan ske genom att de från början
särats med dubbla pappersremsor), tvättas den så
erhållna formen och bestrykes med tvål- el.
såp-lösning, vilken får intränga i porerna och
hindrar gipsen att vid gjutningen fastna i formen.
Formen passas väl tillsamman och ombindes med
snören. Igjutningen av gips sker därpå från
bottenplanet i olika repriser till önskad tjocklek,
under det att formen rullas, så att jämna
gipslager uppstå. I regel låter man ett hålrum
kvarstå i avgjutningens inre. När gipsen stelnat,
borthugges det yttre lagret med en mejsel, varvid
det inre färgade skiktet varnar från att man
hugger genom formen. Denna går sålunda förlorad
(jfr A cire perdue). — Vid gjutning av taklister,
takrosetter m.m. begagnas kapsel- el. blockformar
av en lim-glycerinblandning. Gäller det mera rikt
skulpterade föremål, användes kapselform.
På modellen lägges först ett c:a 1 cm tjockt
ler-lager och utanpå detta ett betydligt tjockare
gipslager, vilket vid behov armeras. När gipsen
stelnat, tages kapseln isär, och leran avlägsnas.
Formen skrapas ren, och hål uppborras för
påslagningen. Kapseln bestrykes invändigt med
schellack och rovolja, och modellen behandlas på
samma sätt. Kapseln placeras därpå över
modellen och fastklämmes. Den varma limblandningen
ihälles genom påslagningshålet och får stelna.
Den så erhållna limformen tages isär och lägges
i kapseln, oljas som förut och är klar till
gjutning. — Vid blockformar omges modellen
med en plåtlåda på ett avstånd av c:a 3 cm.
Modellen behandlas med schellack och olja, varefter
limmet hälles i den öppna formen. När limmet
stelnat, tages plåten bort. Formen delas, rengöres
och behandlas som vanligt, varefter gjutning kan
verkställas. Den elastiska lim-massan medger i
viss utsträckning negativa släppningsvinklar hos
modell och avgjutningar. — Vid avgjutning av
större pjäser begagnas äkta formar, vilka
tillåta ett obegränsat antal avgjutningar. Formarna
göras av ett större antal stycken, närmast så som
vid de förlorade formarna är beskrivet. Gäller det
att gjuta ett mycket tunt gods, blandas flockad
jute e.d. i gipsen, vilket ökar sammanhållningen,
önskar man mycket stark gips, iblandas litet
dextrin, borax el. borsyra. Skall den binda sakta,
tillsättes något limvatten, och om den skall binda
snabbt, begagnas varmt vatten, ev. med någon
tillsats av koksalt. [C.A.N.]A.Lg
Gipsbetong, se Gips, sp. 703.
Gipsbinda, med., se Binda.
Gipsblomma, art av släktet Gypsoph’ila*.
Gipsbruk, en till listverk o.a. dekorativa
putsarbeten använd blandning av gips och sand,
ut-rörd med vatten. G. kan även avse en blandning
av gips och kalkbruk, använd där man önskar
erhålla hastig bindning.
Gipsförband, med., se Binda och Förband.
— 703 —
— 704 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
